Arena: Skarsjövallen
Match: Division 1 södra
Publik:  318
Målen: 1-0 (1) Linus Dahl, 2-0 (11) Robin Strömberg, 3-0 (67) Jonathan Gustafsson, 4-0 (90) Robin Strömberg
Matchens lirare: Robin Strömberg

Från Trollhättan till Ljungskile.
Från division 3 till division 1.
Bra okej till klart sämre.

Det var varmt och man var småhungrig när vi kom fram till Ljungskile. Vi tog därför en tur på ”stan” ihop om nåt som kunde råda bot på ”problemen”. Det fick bli Coop. Ölkorv och vatten. Inte roligare än så.
I ett annat hus i byn hade hemmalaget en shop.
Och en loppis.
Det kanske är samma sak här, vad vet jag. För något besök blev det inte.

Istället körde vi rakt mot Skarsjövallen. Rakt och rakt. Det var krokigt som fan, rena vischan och dessutom världens längsta stopp vid en järnvägsövergång.
Tåget kom så klart från Västtrafik.
Uppe vid arenan var det millimeterprecision på parkeringen som gällde. Det var snören och vakter överallt.

Biljetter skulle köpas i en kur. Jag hamnade bakom en gubbe som aldrig hade swishat tidigare. Fick ta den andra luckan för att inte missa matchen.
120:-. Märkligt att det ska kosta 40 spänn mer här än vad VSK tar.
Men det kanske förklarar den ödsliga publiksiffran på lite över 300.

Innanför den ”mäktiga” entrén såg det ut lite som på Skara Sommarland. Det var lotterier, chokladhjul och annat jippo. Öltältet var tomt.
Efter en kortare svettbandymatch på grus bänkade vi oss på bortre lång vid ett bord. Sen gick vi över på andra sidan läktaren. Ljungskile var inte bra, men Ängelholm var anskrämligt dåliga och hemmalaget kunde enkelt vinna med 4-0.
Efter paus satte vi oss på läktaren, det var inte direkt trångt.
Sanningen är den att det nästan var kusligt att se så lite folk på en arena som faktiskt är en arena. Men de få som var där gjorde ändå sitt bästa för att skapa lite stämning.

Vi drog med sju-åtta minuter kvar.
Jag somnade på väg till Göteborg.
Det var fullt rimligt.