Arena: Abax Stadium
Match: League One
Publik: 6 021
Målen: 1-0 (45) Bostwick, 2-0 (61) Angol, 2-1 (65) Joe Cole, 3-1 (69) Beautyman

Abax-effekten.
Alltid Abax-effekten.

A45:an knappt 70 kilometer. Incheckning på Park Inn. Det var vårt fokus när solen var på väg ner och den ljumma långfredagen var på väg att bli kall.
Resan, genom säkert 100 rondeller, från Northampton till Peterborough gick fint.
Vi körde rakt på hotellet och lyckades sno åt oss en parkering innan vi checkade in och gick över till Asda på andra sidan gatan för att köpa på oss lite förnödenheter.
Ja, det var inte så lätt som man kan tro för trots att butiken låg på en järnsjuas avstånd krävdes rejäla omvägar för att nå dit.
Hotellet lovade gott till en billig peng, men nu började klockan dra iväg så vi fick lägga på en rem för att hinna till London Road – eller Abax Stadium som den numera heter – för att hinna in  i tid.

Det var knappa kilometern att gå och när vi kom fram skulle vi bara hitta receptionen där min bror som jobbar på Abax så snällt hade lagt undan två biljetter till oss.
Inte varje dag man går på en ligamatch i England med sponsorbiljetter.
Men nu var det dags.
Arenan ser ganska sjaskig ut på utsidan, men är faktiskt grym invändigt. Tight som fasen och med en old school-kortsida där hemmafansen står.
Vi hade biljetter på samma sida som Abax har sitt kontor, så klart, och trots att det var en bra match mot Coventry så var det ganska glest på läktarna.
Gästerna fyllde visserligen upp nästan hela sin sektion på långsidan och sjöng på bra genom hela matchen.
Matchen var riktigt bra.
Vi satt och kämpa in våra hörnspel på löpande band medan Coventry brände chans på chans i den första halvleken. Innan den var slut så stack hemmalaget igenom och satte helt orättvist 1-0.

Efter paus räknade vi med en Coventryanstormning, men The Posh höjde sig rejält och gjorde 2-0 innan Joe Cole reducerade.
Målet gav inte gästerna värst mycket energi och ett uppumpat hemmalag kunde göra 3-1 och vinna matchen.
Snacka om Abax-effketen!

Vi kikade lite i shopen efter matchen innan vi vandrade över floden Nene och in mot stan. Vi hade tänkt få i oss lite käk, men utbudet var kraftigt begränsat så det fick bli några dubbla ostpuckar från Måsen innan vi vandrade hem i mörkret och somnade bryskt efter en väldigt lång dag.