091214 – West Bromwich v QPR 2-2

Arena: The Hawthorns
Match: Championship
Publik:
21 565
Målen: 0-1 (56) Olsson, självmål, 0-2 (62) Gorkss, 1-2 (67) Thomas, 2-2 (94) Cox.

Vad gör man en månad i Manchester i mitten av december när man inte har så överdrivet mycket på agendan?
Jo, man masar sig upp trots att bakfyllan gör sig påmind både en och tre gånger, går sakta ner mot Piccadilly och hyr en bil.
Sen upptäcker man att den är manuell, får mindre panik – men ger sig fan på att det ska gå vägen och börjar cruisa ut ur Manchester.

Mitt och Freddans sikte den här kvällen var West Bromwich – i utkanten av väldiga Birmingham – och Albions hemmamatch i Chapionship mot Queens Park Rangers, med Arsenallånet Jay Simpson från start.
De dryga 16 milen söderut gick förträffligt bra, om vi bara bortser från att jag var obehagligt nära att krocka med en lastbil när jag skulle lämna en rondell vid arenan The Hawthorns.
Det var tvåfiligt även på den vägen som vi skulle in på, problemet var bara att i den vänstra filen hade folk börjat parkera. Mitt blixtbyte av körfält uppskattades inte av alla kan konstateras…

Vi kom i alla fall hela och rena fram till en parkering bara några hundra meter från stadion. Där kunde vi kasta upp fem pund och konstatera att det här var en sådan här måndagskväll som skulle bli hur lång som helst. Det var kolsvart, svinkallt – och som grädde på moset började det småregna när vi med nyfikna steg närmade oss The Hawthorns.

Det var nog mer än två timmar till avspark – så det fanns gott om tid för turistande. Arenan ser inte mycket ut för världen från utsidan, men jag skulle komma att gilla den ändå när vi senare kom in.
Vi besökte både ticket office och shop innan vi gick huvudgatan ner för att hitta ett vattenhål. Där fanns en liten pub, som låg granne med polisstationen, men området runt arenan har inte mycket att erbjuda. Det var mest som ett stort industriområde – så vi gick ganska snabbt tillbaka och klev in i Albions borg istället.

Där fick vi våra arenabilder – och en av de mest smaklösa jättekorvar som jag nånsin smakat. Foot-long med bröd och ketchup. Njae … inget högre betyg där inte.
Vi hade platser en bit ner på ena långsidan och trots The Hawthorns inte är stor så är den bra. De rundade hörnen ger en skön närhet – hela arenan smälter ihop på ett bra sätt. Dessutom finns varken pelare eller annat som skymmer så den är trots sin storlek bra byggd. Utrymmena under huvudläktaren är dessutom väl tilltagna så på det stora hela är jag nöjd.
Matchen då: Ja, det var absolut inget fel på den. Svenske mittbacken Jonas Olsson i WBA var snudd på felfri och det bjöds på rätt så bra fotboll i drabbningen som slutade 2-2.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *