041016 – Arsenal v Aston Villa 3-1

Arena: Highbury
Match: Premier League
Publik: 38 137
Målen: 0-1 (3) Hendrie, 1-1 (19) Pires, 2-1 (45) Henry, 3-1 (72) Pires.

Så var det då dags, säsongens första Londonresa.

På programmet stod två matcher Arsenal – Aston Villa som huvudnummer under lördagen samt matchen Charlton – Newcastle under söndagen. Planet skulle gå från Skavsta flygplats kl 06:40 vilket innebar att taxi var beställd till Farsta kl
03:10.

Medresenär var Jocke Lander och vår vana trogen (läs reserapport från 2003-04-29) så försov vi oss. Att kl 02:40 komma med det ogenomtänkta men mycket bekväma förslaget att ligga och dra sig några minuter kunde ha blivit kostsamt. Dessbättre vaknade Lander 03:03 och sju minuter senare satt vi i taxin. Lander tyckte taxichauffören var grinig som inte sa någonting, något en övertrött Nilsson mest var tacksam för.

Ryanair lyfte i tid och landade 10 minuter före avsatt tid, något de mer än gärna talar om för oss. Som den rutinmänniska man är blev första stopp
tidningsaffären på Stanstead och inhandling av lite dagspress. Vår tanke vara att strosa omkring på stan tills dess att vi kunde checka in på
hotellet.

Det blev Oxford Street och undertecknad köpte ett par nya skor, detta helt enligt planerna då de dåvarande dojorna hade börjat lukta rejält
illa och i en förlängning säkerligen hade kunnat börja gå av sig själva. Hotellet vi skulle bo på var Holiday Inn Old Street, samma hotell vi bodde
på under medlemsresan förra säsongen. Efter en tur på stan och incheckning var det dags att bege sig till The home of football, Highbury.

Hämtade ut de biljetter som var beställda för supporterklubbens räkning och begav oss sedan till puben Bank Of Friendship. Det var oerhört trångt då man visade Birmingham – Man Utd på tv. Vi lyckade dock beställa in varsin öl och fortsatte ut på innergården. Där mötte vi upp övriga medlemmar, Martin Karlsson med bror samt Peter Karancsi och Karin Holmberg. Matchbiljetterna delades ut och vi hade fått platser på East Stand Lower Premiär för Nilsson att sitta här och till en början trodde jag att platserna var ett skämt. Som ni kan se på korten så gäller det att bollen spelas längs med marken annars var det kört.

Men som avlidne Brian Clough lär ha sagt: -Om gud ville att man skulle spela fotboll i luften hade han sått gräs där. Arsenal hade 64% av bollinnehavet och detta innebar (mestadels) snabbt spela längs med marken, tackar, tackar.

Jag förutsätter att de flesta såg matchen och konstaterar bara att det säkerligen var den bästa match man sett live. Vid 1-0 till Villa började deras klack sjunga ”Shall we sing a song for you” vi svarade upp med ”Champions, Champions…”. Vid kvitteringen ekade det över hela norra London ”Your not singing anymore”. Graham Poll höll i visselpipan och då menar jag verkligen höll, inget gott tecken att denna usla domare skall döma matchen på söndag.

Jag kunde även konstatera att man som tv-tittare ligger ca 10-15 sekunder efter något Daniel blev varse om då han i andra halvlek ringde för att kolla läget, i samma veva gjorde Pires 3-1. Efter att ha samlat mig något sånär och återgick till samtalet rullade målet in på tv hemma i Sverige och då var det Dannes tur att jubla. Kapningen av Vieira var riktigt ful, detta verkade dock inte Mellberg hålla med om som sprang direkt fram till Poll för att ifrågasätta hans beslut att varna Samuel sicken idiot.

Efter matchen bar det av till Gunners för att möta supporterklubbens alldeles egna Londonkorrespondent Jacob Sigfridsson. På tv visades Man City – Chelsea och sångerna avlöste varandra. ”

One man and his dog, spot…”,
”…Lampards fat and the rest is queer…”. Underbart att sjunga av sig och konstatera av vi nu leder ligan med fempoäng. Sedan tidigare visste vi att norrmännen hade medlemsresa till just denna match och 75 baggar fanns på plats.

En av dessa bar en gammal gul bortatröja med 30 Vernazza på ryggen, jag var tvungen att fråga varför han tryckt just detta namn på ryggen?

Det visade att han köpt den färdigtryckt utanför Highbury, namnvalen var Malz eller Vernazza och jag konstaterade att han av två usla alternativ valde det minst dåliga. Lander och jag fortsatte spendera kvällen med normännen på Highbury Barn och slutligen Twelve Pins. På den sistnämnda puben spelade ett liveband och man vrålade med i sångerna samt ljöd upp i den klassiska ”And number one is Perry Groves…” då livebandet hämtade andan mellan låtarna.

En tjej ville gärna visa upp sin Arsenaltatuering och fotograf Lander plåtade. Strax efter midnatt börja man känna att sängen vore rätt skön varpå vi tackade för oss och begav oss till hotellet.

Under söndagen sov vi ut. På dagens program stod Charlton – Newcastle med kick off kl 16 lokal tid. Begav oss efter lunch ner till London Bridge och
puben The George. Fish and chips (eller Ships som jag skrev först) och en pint sedan var man med i matchen igen.

Tåg från London Bridge till Charlton tillsammans med en hel del Newcastlesupporters, ramsorna avlöste varandra, ”We hate Sunderland and we hate Sunderland”, ”Toon army” mm. Bortalaget hade ett stort och röststarkt följe som hade hela South Stand till sitt förfogande. Själva satt vi nere i ena hörnet av North Stand tillsammans med övriga skandinaviska supporters som köpt biljett via resebolagen.

Framför oss satt två äldre norrmän som skrek judas åt Steven Carr så vi misstänker att de höll på Spurs, stackare. När Charltonklacken sjöng ”Red army” sjöng norrmännen ”Who are them”, Lander och jag skrattade gott… I paus beställdes det in öl men då köerna var långa lyckades vi missa de inledande elva minuterarna av andra halvlek.

För er som såg matchen på tv så vet ni att detta innebar att vi missade Charltons kvitteringsmål, dvs live för vi såg det på en tv i läktargången… Efter matchen kände vi bägge att vi inte riktigt återhämtat oss efter gårdagens låååånga dag så vi bestämde oss för att strunta i pubrunda och istället köpa med lite förfriskningar till hotellet.

Måndag och nu var man utvilad. Det blev därför en sväng intill stan för lite shopping innan vi avslutade med att bege oss upp till Arsenal world of sport och, just det ännu mer shopping.

Hemresan gick bra och nu är det bara att börja räkna ner till dess att det är dags att åka på medlemsresan.

(Skrivet av Pontus Nilsson)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *