Arena: Klostergårdens IP
Match: Division 1 södra
Publik: 414
Målen: 0-1 (21) Baker Amer (straff), 1-1 (33) Alexander Nilsson, 2-1 (52) Filip Akdemir, 3-1 (56) Aleandro Wihlborg Costa, 3-2 (78) Axel Sjöberg, 4-2 (88) Alfons Nygaard (straff)
Matchens lirare: Aleandro Wihlborg Costa, LBK
Malmö borta.
Men vi började i Lund.
Med en målfest och solen i ögonen.
Sedan länge var Malmö borta inbokat och klart. Jag och Niklas hade planerat att se så mycket vi bara kunde i Skåne under helgen och strax före 11.00 på fredan var vi på rull från Västerås.
Det fick bli västra sidan av Vättern neröver. I höjd med Hjo var det dags för lunch. Tiguanen firade 10 000 mil precis före vi körde in till Stampens kvarn.
Lite konstigt ställe, men efter lite letande fann vi haket som serverade utsökt stuvad pytt med bra tillbehör.
Mätta och energifyllda fortsatte vi sedan ner mot Jönköpings utkanter där jag enhälligt valde att köra Nissastigen genom Småland.
Det gnisslade lite i Gislaved så vi fick stanna på Willys och köpa glass och Djungelvrål.
Mycket skog tar på krafterna.
Tydligen.
Strax efter halv sex rullade vi in över gränsen till Skåne och nu var det mest motorväg kvar till Lund där vi skulle inleda den här groundhoppingfesten.
Min kunskap om Lund är otroligt begränsad. Har ett besök i stan, men det är många år sedan.
Nu skulle första arenan i stan prickas av.
Vi parkerade i närheten och knallade sedan den korta biten in till Klostergårdens IP – som öppnades redan på 1950-talet, men som totalrenoverades för ett tiotal år sedan. Trots att det är konstgräs så är den riktigt cool.
Naturliga sluttningar runtom gör att den blir tight och fin även om det är nytt.
Ståplatsläktarna är dock riktigt old school.
100 spänn skulle hemmaklubben Lunds BK ha i inträde för ståplats. Nu var den stängd så vi fick sitta.
Tackarrr.
När vi kom upp kunde vi glädjande konstatera att grillen var igång. Och är det nåt skåningar kan så är det korv.
Men först skulle vi njuta av en första halvlek i toppmötet mellan LBK och Eskilsminne från Helsingborg.
Och en totalt övertänd speaker som skrek så högt att man trodde man var i Neapel.
Det blev drama efter 20 minuter när gästerna från Helsingborg fick straff. Den såg tveksam ut och det protesterades en del. När Baker Amer klev fram räddade hemmakeepern Andreas Alexandersson.
Då viftade linjedomaren – som menade att Alexandersson gått för tidigt och straffen fick slås om.
På det andra försöket nätade Amer och det var 0-1.
Lund kvitterade sedan tio minuter senare och efter rätt så fartfylld första halvlek var det dags för den röda kryddstarka grillkorven som var fem getingar.
Under vilan tog jag en tur till ståplats för att fota lite. Det var inte alls stängt där, men när jag var klar höll jag på att bli inlåst.
Tur att vakten kunde låsa upp och släppa ut mig.
Från sittplats fick vi i andra se intåget av Aleandro Wihlberg Costa. Han förändrade allt. LBK tog över och han assisterade till 2-1 innan han gjorde 3-1 på egen hand.
Sen föll man tillbaka, kanske lite väl mycket för EIF reducerade och på slutet gick man hårt för en kvittering.
Men någon sådan kom aldrig.
Istället kunde Lund göra 4-2 på straff och segern var väl relativt rättvis.
För oss var det Malmö som gällde. Vi hade bokat in oss på ett Scandichotell som hade sålts. Efter en kortare biltur in till stan och en parkering i området bredvid, som såg ut som fan, kunde vi med nervösa steg knalla in och checka in. Först fick vi världens minsta dubbelsäng, men det byttes snabbt till ett familjerum.
Men vi blev inte långvariga för i det fina vädret lockade några kalla.
De intogs på Möllan och Malmö Brewing Co.
Kanonöl och bra ställe.
Sen rundade vi av med en på MFF:s Ölkaféet innan vi plockade med oss käk hem. Tror det var den vidrigaste pizzan jag nånsin käkat.
Men den här stan är ju sannerligen inte känd för bra mat så borde inte vara överraskad.