Arena: Landskrona IP
Match: Superettan
Publik: 1 639
Målen: 0–1 (66) Jabir Abdihakim Ali
Matchens lirare: Jabir Abdihakim Ali, VSK

Superttan klar.
Och som Jabir sjöng: Allsvenskan här kommer Grönvitt.

Efter en bättre hotellfrukost var vi utvilade och klara och reda för dagens aktiviteter – där ett besök på Landskrona IP stod överst på menyn.
Med kick off redan klockan 13.00 så fanns inte mycket för kontemplation.
Vi gjorde oss redo och lämnade Best Western Valhall Park för att köra de dryga fem milen söderut.
Det var snabba ryck på E6:an och sedan in i Landskrona – en stad jag aldrig tidigare besökt.

Solen sken och värmen var på vårnivåer när vi parkerade bilen på en grusplan precis bakom Landskrona IP. Det var så varmt att jag lämnade jackan i bilen.
Helt obegripligt med tanke på att det blåste storm och snudd på varit minusgrader dagen innan.
Nu snuddade termometern på 15-strecket.

VSK kunde inte heller den här helgen bli klart för allsvenskan fullt ut – men ännu en seger skulle sätta klubben i ett läge som inte gick att bränna.
En hel del poliser på plats  när vi via en bakgård, som det kändes, knallade in på bortasektionen. Rätt så mycket VSK-are på plats trots att det är en lång bortaresa med en ogästvänlig kick off-tid.
Det borde faktiskt vara förbjudet med avspark före 15.00 i de högre serierna.
120:- för entrébiljetten och även om Landskrona IP är halvspartansk så måste jag säga att jag gillar anläggningen. Det är en rejäl huvudläktare och arenan är tight och lite old school.

BOIS hade absolut inget att spela för och på den, som det såg ut, hyggliga mattan var det bara VSK. Att det stod 0-0 i paus var ett under.
Det borde ha varit 0-3 eller nåt i den stilen.
I andra såg det likadant ut. Grönvitt skapade chans på chans, men något mål kom inte. Förrän med 22 minuter kvar. Då nickade Jabir in det ”förlösande” målet och det var en maktdemonstration av rang – även om det inte blev fler mål.
Kul att han sen när laget kom för att fira segern drog igång ”Allsvenskan – här kommer Grönvitt” trots att det inte till 100 procent var klart.

Nöjda och belåtna lämnade vi Landskrona IP och när vi kom till bilen kände vi båda två för en liten tur över stan för att få se hur det såg ut. Det slutade inte bättre än att vi parkerade bilen och gick och tittade på det väldigt vackra slottet med sina vallgravar. Citadellet är från mitten av 1500-talet och en av Sveriges bäst bevarade fästningar.
Kulturellt värre.

Sen drog vi igång den 60 mil långa hemresan. Det blev ett stopp för inköp av snacks, och ägg (!), i Ljungby. Middag intogs ståndsmässigt på Donken i Mjölby.
Det hade blivit mörkt och det småregnade.
Nu väntade bara världens tråkigaste motorväg innan vi var hemma i Stockholm. Det var inte helt fel att dyka ner i soffan och glo lite på teve när jag hade släppt av brorsan på Kungsholmen.
En kanonhelg var över.