190831 – Walsall v Grimsby Town 1-3

Arena: Banks’s Stadium
Match: League Two
Publik: 4 812
Målen:  1-0 (5) Caolan Cavery, 1-1 (41) Eliott Whitehouse, 1-2 (68) James Hanson, 1-2 (81) James Hanson
Matchens lirare: Ludwig Öhman

Walsall, Walsall.
Äntligen ses vi.
Men det var i ärlighetens namn inte så mycket att beskåda.

Det här resan började i Blåsut efter lunch på fredan. I min ensamhet tog jag mig in till T-Centralen för att där byta till buss (jag skäms) till Arlanda. Morsan hade tipsat om Flixbuss. 39:-. Nåt måste ju strula med det priset, det var med den känslan jag snikade mig på en tidigare buss. Ganska snabbt upptäckte jag hållhaken – vi skulle åka sämsta möjliga vägen ut till Arn. Det tog nog tio minuter att passera jobbet och 20 att komma ut på E4:an.
Jag hade fått nog redan då.
Men till Arlanda kom vi. Så även Rodny.

Med god tid till avgång pockade världens dyraste pub på uppmärksamheten. The Famous Bar. Det är numera inte långt från att vara värre prisläge här än i både Bergen och Schweiz.
Men det är ju gott med öl.
Det mest spännande att berätta från Norwegianflighten över var när jag, som satt vid fönstret, skulle beställa in en ostbricka och vin på engelska. Flygvärdninnan hörde inte ett smack och trodde jag ville ha en cheeseburgare. När jag ett par gånger senare, efter att ha höjt rösten rejält, försökte igen så trillade polletten ner.
Vi skrattade gott med vår engelske bänkgranne.
Då vänder sig flygvärdinnan om från nån rad längre fram och säger: ”Jag förstår allt ni säger”. På svenska.
Man ba: Varför snackade du inte svenska med oss vid beställningen då?

På Gatwick höll inte Roddan på att bli insläppt. Sen tyckte vi att det var så kul att vara i England så vi smög in på Wetherspoonpuben och drack kir på tapp.
Herregud så gott det är.
Resan in till Old Street gick via London Bridge. När vi hade fått vårt gigantiska rum kände vi för mer att dricka så vi gick till Britannia och njöt av gin och andra finesser.
Men de skulle stänga vid tolv. Då kom Ellström och Totte och det fick bli en mycket underlig jordgubbsöl nere vid Old Street innan vi käkade både lunch och middag som vi hämtade på Donken.
Allt var precis som vanligt med andra ord.

Det var ingen rast och ingen ro på lördagen. Ett ganska tidigt tåg till Birmingham väntade. Det blev taxi till Euston där jag fick jackpott i biljettautomaten. Med en hel kortlek i näven så knallade vi ner till tåget och njöt (nåja) av den fina tvåtimmarsresan norrut.
Där hade jag spanat in ett bra burgarställe som vi efter lite gående hittade.
The Meat Shack kan varmt rekommenderas. Jag plockade in en puck med black pudding. Till det oerhört fina strille och även lite senare en bra lokal pint.
Fem getingar rakt av.

På utsidan hade det börjat småregna när vi knallade tillbaka till New Street och tog pendeln ut till Walsall. När jag stod och plåtade tåg kom Hertinarna som också skulle på matchen.
Arenan, min 77:e i jakten på de 92, var stygg som ett uvaer från utsidan. Biljetterna kostade 25 pund styck. Okristligt dyrt i League Two, men vi satt suveränt mitt på långsidan.
Väl inne gick vi bet på att hitta puben.

Matchen då? Njae, inte mycket att hänga i granen. Roddan satt mest och dreglade på den gamle Siriusspelaren Moses Ogbu. Hemmalaget tog ledningen, men det var gästerna, vars bortafölje nog var dagens bästa, vände och vann med 3-1.
I paus jagade vi rätt på puben. Där var det så mycket folk så vi köpte bowril och vatten i den vanliga kiosken.
På väg hem hittade vi knappt vägen över parkeringen för att komma till stationen.
Nere vid New Street hann vi med ett pubbesök på Shakespeare. Rodny var mer än lovligt skeptisk, men han tinade upp när det dök upp en pint på bordet.
Hemresan gick ganska bra bortsett från att vi blev aningen sena. Roddan köpte en blek tåg-ale också.

I London tog vi tuben upp till Upper Street där det var nån form av mindre storsamling på The York. Märkligt nog var där ytterst lite folk. Men Hedemora, Skog och Holmsten var på plats. Ellström och Totte anslöt efter att ha varit på Selhurst Park.
Nu var det dock snart dags för mer hamburgare.
Faktum är att vi bara käkade burgare på hela den här resan, om man bortser från frullen.
Nu blev det Five Guys. Totte var fullständigt övertänd och köpte allt.
Jag menar allt.

Kvällen rundades av på Nags Head. Men ingen i sällskapet är ju 20 längre så efter bara en pint slog gubbtröttheten brutalt till och vi knallade hem och slaggade.
På vårt rum var det återigen 200 grader varmt.
Men nu körde vi igång byggfläkten.
Det hjälpte i alla fall lite.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *