190419 – Preston North End v Ipswich Town 4-0

Arena: Deepdale
Match: Championship
Publik: 12 546
Målen: 1-0 (6) Callum Robinson, 2-0 (22) Callum Robinson, 3-0 (56) Lukas Nmecha, 4-0 (75) Lukas Nmecha
Matchens lirare:
Callum Robinson

Påskfesten är igång trots stora brister.
För lite sömn.
Obefintliga starta-bilen-kunskaper.
Och fel kläder på kroppen.

Klockan ringde 04.20. En tid man som bekant bara går upp när man ska flyga. Det var inte mycket att be för efter knappa två timmars sömn.
Det var bara att ge sig ner i garaget, plocka ut golfen och köra ut till Arn.
Solen hade redan gått upp och det var en fin vårmorgon.
Mötte upp Rodny och resan mot nya arenor kunde dra igång på allvar.

Norwegian hade fått ställa några Max 8-modeller så vi fick flyga över till Manchester med ett inhyrt plan med minimalt med benutrymme, konstiga grannar och medelålders svenska män med alkisfrillor som inte fattar att han inte får in hur stora väskor som helst på ”hatthyllan”.
Därför blev vi sena.
Så klart.

I Manchester hade vi lite småproblem att hitta var vi skulle plocka ut vår bil. Så blir det när man hyr av Robbans garageservice. Vi fick ta taxi (!) till upphämtningsplatsen.
Sen gick det bra.
Och mycket dåligt.
Vi fick så klart inte den bilen vi skulle ha utan en bättre. En Mitsubishi outLANDER med elmotorer och fem tusen hästar. Problemet var bara att vi inte kom iväg.
Vi visste inte hur man startade bilfan. Så efter en bra stund, efter att Roddan läst manualen, fick vi tillkalla hjälp.

Gubben skakade lite på huvudet och försökte säga typ ”det är lätt hänt” – men sen kom vi iväg. Skärrad som ett nervvrak styrde jag iväg på fel sida. Det brukar inte vara så konstigt, men de första milen var fasen inte roliga när vi styrde ut och runt Manchester.
Första målet var Accrington.
En klubb som man inte kan ringa till så så vi ville säkra upp plåtar till lördagens hemmamöte med Luton innan vi satte kurs mot Preston.

Det var A-lagsträning på Wham Stadium när vi kom fram. Sommar i luften och vi gick runt och plåtade lite, snackade med en kille från ledningen innan vi fick tag i två ståplatsbiljetter.
Sen Preston.
Mycket trafik. Det blev tjafsigt med en stelopererad gubbe innan vi kom fram till Legacy International Hotel – som bjöd på både parkering och incheckning direkt.
Tackar, tackar!

Det var riktigt varmt när vi knallade ut för att göra Preston. Vi knallade igenom stan och stannade först på en marknad där Brew + Bake bjöd på både uteservering och finöl.
Sen knallade vi vidare upp mot Deepdale.
Nästa stopp var mer sunkigt.
Och mer Preston.
The Royal Consort.
Där slog vi oss ner med kedjerökande fotlösa locals och njöt av det mesta.

Jag hade beställt biljetter på förhand och dessa hämtades snyggt ut kvarten före kick off. Det var ganska lugnt runt arenan. INte så konstigt då Ipswich typ redan åkt ur Championship och Preston inte hade mycket att spela för.
Vi hade biljetter på ena långsidan med det passande namnet Invicibles Pavillion.
Där var det så jävla varmt att det knappt går att med ord förklara.
Preston gjorde snabbt 2-0 och matchen var så intetsägande att inte var klokt.

Vi knallade upp med sju-åtta minuter kvar. Svettiga som efter ett bättre träningspass försökte vi få in lite lunch och en öl. Det blev cheeseburgare och vatten. För alkohol fick de inte sälja förrän i paus. Snubben i kassen kunde varken räkna eller fatta vettiga beslut, men jag fick ändå med mig nån form av vocuher.
Den kunde jag byta mot en öl fem sekunder senare fem meter till vänster i ett annat ”glory hole”.

Vi var nog inte nere på läktaren förrän tio minuter in i andra. Då hade Preston gjort 3-0. Sen kom 4-0 och värmen och bristen på nattsömn gjorde att jag somnade. Den powernappen satt exakt där den skulle och det roliga var att Rodny inte märkte att jag slumrade in. Troligen gjorde han samma sak, men det är ännu obekräftade uppgifter.

Efter matchen gick vi tillbaka till Consorten. Där fick vi cider av vinröd sort. Gott! Sunderland på tv, men trots att klockan var knappt efter 18 så kände vi att det här kommer inte bli en lång kväll. Det blev nån runda innan vi gick tillbaka in till stan. Vi hann förvisso med en konstig gindrick på Plau Gin & Beer house.
Prestons Stureplan.
Vi rundade av dagen med varsin gigantisk pizza på hotellet.
Jag tror att det var game over innan klockan 21.
Aldrig har det varit så skönt att få sova lite.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *