190406 – Mjøndalen IF v FK Bodø/Glimt 4-5

Arena: Consto Arena
Match:
Eliteserien
Publik:  2 211
Målen: 0-1 (20) Morten Ågnes Konradsen, 0-2 (36) Vegard Leikvoll Moberg, 1-2 (45) Tonny Brockmann, 2-2 (48) Sondre Solholm Johansen, 3-2 (60) William Sell, 3-3 (71) Geir Andre Herrem, 3-4 (75) Geir Andre Herrem, 4-4 (97) Alfred Scriven, 4-5 (111) Hakon Evjen
Matchens lirare:
Geir Andre Herrem

Det svänger ju katten.
Häng med på ett sällan skådat norskt drama.

Vi blev tvungna att åka in om Löfbergs Arena på väg till Norge. Farsan har ingen skrivare och det var typ dödsstraff på att inte komma med A4-utskrifter så vi fick åka in till Eriksson i Karlstad för att få två papper i en FBK-pärm.
Det var vårigt deluxe när vi susade västerut i Värmland med destination Mjøndalen – som ligger innanför Drammen.
Men först stannade vi i Töcksfors för käk, lite inköp och tankning.
Ingen vill resa in i Norge fullproppad. Det kan bli dyrt på alla sätt och vis.

Vi höll på att bli stoppade i Örje där bommen var nedfälld men tullgubbarna hade fullt upp med en annan bil så vi kunde smita förbi och börja jaga bomavgifter istället.
Mycket ny väg in mot Oslo kostar på. 50 NOK tror jag vi var uppe i innan farsan körde fel vid Tusenfryd och vi fick åka och vända. Sen väntade Oslofjordtunneln. Knappt åtta kilometer vid Drøbak. Inte alls så festlig som man på förhand hade hoppats på. Lite brant ner till botten – sen segt upp.

Vi hade ganska gott om tid när vi kom fram till Drammen. Ändå tog vi den 300:e tunneln raka vägen till Mjøndalen där det var beskedligt tempo på det mesta trots att det vankades comeback i högstaligan.
Ena långsidan var riven så man såg rakt in på arenan när vi kom fram med Audin – som praktiskt kunde parkeras vid idrottshallen precis bredvid.

Vi hade nog en timme kvar till kick off när vi knallade den korta biten bort till Consto Arena. Såklart var det manuellt på alla håll så när vi räckte fram våra utskrifter rev vakten sönder dem med en gång. För någon scanner fanns inte.
Sen blev vi blåsta på deg.
Ja, inte bara på ett naturligt sätt som man blir i Norge utan även lurade. Farsan rotade upp 85 mynt med hål i ur sin Norgebörs innan han hittade en femhundring i botten.
Nu kunde man unna sig i kiosken.
Jag slog till på både vatten och kaffe – en kombo som man normalt inte har råd med. Farsan plockade in en kaffe och en Kvikklunsj.
Pris: 110:-.
När vi stod och njöt av det blaskiga kaffet i solen tyckte vi att det var dyrt även för att vara i Norge och började räkna igenom. Då visade det sig att damen i luckan hade blåst oss på 20 NOK. Hon trodde vi skulle ha dubbla chokladbitar. Farsan fick kliva tillbaka och lösa det dramat.

Den enda långsidan i bruk var slutsåld så jag fick köpa biljetter på kortsidan. Ett par stenblock hög. Där kunde i vårsolen njuta av en förstklassig fotbollsmatch som faktiskt innehöll det mesta.
Gästande Bodø – som trots att man har sin hemmaplan 125 mil bort hade med sig nåt hundratal fans – visade inledningsvis att öppningssegern mot Rosenborg inte var någon slump.
I den minst sagt böljande tillställningen gick de ganska snabbt fram till 0-2-ledning och det såg ut som att Mjøndalen skulle få svårt att plocka poäng den här omgången också.

Men så före paus blixtrade det till. Hemmalaget fick kontakt via matchens andra straff. Efter paus kom kvitteringen och MIF såg ut som att de skulle kunna mala gästerna från Nordnorge.
Men den här var lite som ett klassiskt sluggermöte i boxning där det växlade fram och tillbaka.
Ett tag hade vi nästan svårt att hålla koll på vad de stod i matchen.
För det blev 3-2. Sen 3-3 och 3-4 innan gästernas keeper rasade ihop för tredje gången. Hemmapubliken uttryckte sin ilska rejält men fick ta tillbaka allt när brassen Friedrich rullades ut på bår med nackkrage.
Bodø hade då gjort sina byten och tvingades avsluta de sex stopptidsminuterna med en utespelare i kassen.

Alla fattade ju hur det skulle gå med tanke på hur matchen sett ut innan. MIF skickade bara in ett hårt inlägg och där kom inhoppande Scriven först och kunde kvittera till 4-4.
Då stod matchklockan på 97 minuter.
Men det hade ju varit ett långt uppehåll så visst fanns det utrymme för mer.
Och i den 111:e minuten kom osannolika 4-5 när Hakon Evjen böjde in segermålet i det bortre krysset.
Våra nyvunna polare på räcket trodde inte sina ögon och fick besviket vända hem utan poäng.
Men sänkta huvuden knallade hemmaspelarna ut från arenan och över vägen, där trafiken stoppades, så att de kunde gå in i omklädningsrummet.
Det var annat ljud på Bodøspelarna …

Nu hade det blivit kyligt och det var skönt att sätta sig i bilen för de ytterst knappa 30 milen tillbaka till Sutterhöjden. Den öde norska landsbygden byttes efter en stund till Sverige och Töcksfors där vi käkade och drack kaffe. Sen avverkades de sista 15 milen smärtfritt.
Bra så!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *