181107 – Forest Green Rovers v Arsenal 1-3

Arena: The New Lawn
Match:
Checkatrade Trophy
Publik:  1 602
Målen: 0-1 (41) Joe Willock, 0-2 (43) Joe Willock, 1-2 (62) Dale Grubb, 1-3 (85) Tyreece John-Jules
Matchens lirare:
Cohen Bramall

Fredrik Ljungbergs unga grabbar imponerade – det gjorde inte klubbens omtalade veganmat. Vi tog en tur till Gloucestershire för att se Forest Green Rovers mot Arsenal i Checkatrade Trophy.

Supporterklubbens årliga medlemsresa skulle dra igång först på torsdagen. Arsenals U21-lag hade bortamatch i Checkatrade Trophy på onsdagskvällen mot Forest Green Rovers. Då fanns inga skäl att sitta hemma och uggla. Det var bara att boka resan över en dag tidigare så att matchen i Englands västra delar, flirtande nära Wales, kunde beskådas på plats.
Man vill ju inte missa en ny arena.
Inte heller att se Arsenal.
Och att få testa ny ickedjurisk mat inne på arenan.

Resan över gick fint och vi landade på Gatwick före utsatt tid vilket gjorde att förhoppningar fanns på en publunch innan tåget från Paddington skulle rulla mot Stroud 15.36.
Men nu började det engelska sölandet.
Allt slutade att fungera.
Väskorna segade ut på bandet, tåget kom inte till perrongen på flygplatsen och när det väl dök upp gick det sakta och stannade mest hela tiden. Tålamodet testades gång på gång.
Värst var det precis före London Bridge där det blev tvärstopp 200 meter innan stationen. Vi hade tänkt åka till Farringdon, men med det här tempot hade vi nog riskerat hela dagen om vi suttit kvar där.

Tyvärr blev det inte ett dugg bättre när vi hade kommit av och ner i tunnelbanan. Northern Line visade sig från sin sämsta sida och det kom inte ett tåg på 10-15 minuter. När vi väl hade kommit in på hotellet var i princip alla tillgodominuter borta. Så det blev ingen pub på Paddington. Vi fick säga hej till syrran och Ragge och sen köpa mat i påse och älga in på tåget tämligen direkt när vi väl hade kommit dit.
Så kan det gå det.

På väg mot Arsenals möte med Forest Green Rovers passerade vi ställen som Reading, Swindon och Kemble. I Stroud skulle vi av. Det var närmaste stationen. Jag och Uffe mötte upp med Frank Stubbs som var på plats och som föredömligt hade bokat in en taxi så vi kunde ta oss de sista åtta kilometerna till Nailsworth där League Two-klubben huserar. Den mycket rutinerade chauffören tog en genväg på slutet genom ett bostadsområde med minimala vägar, men det sparade oss nog några minuter.

FGR som Forest Green Rovers gärna använder är en gammal klubb. Bildad redan 1889. Men det är inte åldern eller att de vann FA Vase 1981/82 som satt dem på kartan. Nej, det är ägaren Dale Vince. Han införde 2011 ett förbud mot korvar och hamburgare på hemmaarenan The New Lawn och numera är klubben helt vegansk.
Polare Frank satt på ett skämtsamt sätt och letade kebabshopar på väg dit om det klubben erbjöd inte skulle visa sig vara bra.
Det var mörkt och ruggigt när vi blev avsläppta dryga timmen före kick off.
Inne på arenans pub var det inte mycket aktivitet, men vi kunde få varsin lokalt producerad lager som inte alls var dum.

Fredrik Ljungbergs U21-kom kom till matchen med en vinst (3-0 mot Coventry) och en förlust (2-6 mot Cheltenham) i bagaget. Gunners har lirat alla gruppspelsmatcherna på bortaplan. Checkatrade Trophy är en cup för League one- och two-lag där 16 U21-lag från Premier League och Championship bjuds in.
För att avancera krävdes seger i Gloucestershire, det var på förhand nästan säkert även fast den sista matchen mellan Coventry och Cheltenham spelas först nästa vecka.

Arsenalfansen var placerade på ena långsidan, den utan tak. Vi hann inte mer än komma in innan det började strila ner. Tack och lov höll det sig på en bra nivå i första halvlek.
På planen märktes inledningsvis att de äldre och mer rutinerade FGR-spelarna ville sätta sig i respekt och ta kommandot i matchen, men det lyckades inte speciellt bra. Arsenals U21-lag var väldigt bra den här kvällen. Snabbare, mer tekniska och bättre passningsspelare.
Nu gick det ändå mot 0-0 i paus trots ett gäng hyggliga chanser.
Vi hade förflyttat oss bort till kioskkön och därifrån fick vi se Joe Willock smälla in två snabba. Det första på straff.

Det var nu vi skulle få testa på vad Forest Green hade att erbjuda istället för burgare, korv och annat kött som normalt serveras på fotbollsarenor i det här landet. När vi väl hade kommit fram blev besvikelsen stor.
Inga quornnuggets, inga sojakorvar. Inte ett skit. Det blev inte mer än en balja trist pommes som inte smakade ett skvatt.
Så mycket för den marknadsföringen.

I andra halvlek reducerade visserligen hemmalaget först, men Arsenal var klart bättre. Cohen Bramall löpte, Charlie Gilmour dribblade och Tyreece John-Jules gjorde mål.
1-3.
Det var game over och Gunners tog en rättvis och välförtjänt seger.
– Vi var solida från start. Jag tyckte laget var väldigt, väldigt bra. Vi hade pratat igenom några saker från deras spel som kunde vara farliga. Jag tyckte spelarna klarade av det excellent, sa Fredrik Ljungberg till Islington Gazette efter matchen.

Regnet föll när vi lämnade The New Lawn och småjoggade nerför de branta vägarna till en mer ”central” korsning där vår taxi stod. Frank hade köp nån form av VIP-biljett med käk till matchen och när jag frågade hur maten var svarade han:
– Väldigt vegetarisk.
Tillbaka i Stroud hann vi med en runda på en lokala Wetherspoonpuben där priserna var i klass med hur de var i London för 15-20 år sedan. En runda med tre pints för knappt över sex pund är inte illa.

Frank skulle vara kvar i Stroud så jag och Uffe sade hejdå och gick mot tåget och nya förseningar. När vi kom in på stationen stod det bara delayed på skylten. Vårt tåg till Swindon skulle avgå 22.32. Det var inte supergott om tid i Swindon där vi skulle byta och ju fler förseningsminuter som dök upp ju mer insåg vi att det fanns stor risk att vi skulle missa sista tåget sen i London.
Jag såg framför mig en extranatt i Swindon …

Nu blev det tack och lov inte så. Rälsbussen kom till slut och fick bra fart. Så när vi kom till Swindon kom vårt andra tåg samtidigt vilket gjorde att vi efter en mycket lång dag kunde kliva av igen på Paddington halvtimmen efter midnatt.
Det var inte helt fel att gå och lägga sig på hotellet i Barbican en stund senare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *