180826 – Carlstad United v Västerås SK 2-3

Arena: Tingvalla IP
Match:
Division 1 norra
Publik:  1 320
Målen: 0-1 (30) Filip Tronêt, 1-1 (49) John Junior 2-1 (64) Rafael dos Santos da Silva, 2-2 (72) Filip Tronêt, 2-3 (84) Rinor Nushi
Matchens lirare:
Filip Tronêt

När serieseger är målet är det bra att vinna seriefinalen.
Det var vad som gjordes den här söndan i Karlstad.
Och det i strålande sol varvat med regn och haglande hagel.

Det var hyggligt tidigt när golfen rullade ut ur garaget och tog sats mot den 30 mil långa resan till Värmland. Rastning i Strängnäs där det tankades både diesel och vatten. Här fick jag också tag i morsan som fyllde år. I Örebro fick jag tummen ner av en mysolk i trafiken när E18 och E20 separerades.
Det är i korta drag vad som hände innan jag susade in på Björnvägen för en fika med familjen Eriksson.
Jag och Stefan körde sedan ner till Tingvalla där det var solsken.
Och poliser lite överallt.

Boltic brukar ofta visa upp sig för att söka bråk när VSK är i plan. Ointressant då att det är Carlstad United som ska spela. Den här gången var inget undantag och enligt mina uppgiftslämnare fick bandymobben avlägsna sig kvickt när bussarna med västeråsare dök upp.
Det small lite bomber också.
Då stod vi i kön på andra sidan och väntade på både regn och passage genom entrén.

För det var inte om utan när som regnet skulle komma. Det var otänkbart att ta ståplats den här eftermiddan och valet var så klart helt rätt för i mitten av den första halvleken stannade domaren matchen när det åskade som värst.
Då hade VSK redan 0-1 efter den fina starten.
Det borde ha varit mer.
Men det kom aldrig och ju längre halvleken gick ju mer jobbade sig hemmalaget in i matchen.
Ledningen stod sig dock till paus.

Under vilan så gick Bosse Bakken snällt upp i presshytten och fixade kaffe. Värmande. Sen var det bara hemmalaget på den dyngsura mattan.
0-1 blev 2-1 och det såg ut som att det skulle vara starten på raset som vi sett de senaste åren.
Men den här gången gaskade VSK upp sig och kunde i sin tur vända.
2-1 förvandlades till 2-3 och stort jubel.
Skulle säga att 400 av de 1 300 på plats var VSK-are.

Med tre poäng i bagaget fiskade vi upp Niklas på parkeringen. Skönt med sällskap hem. Poliserna stängde av parkeringen och vi funderade på att ta cykelvägen ut. Men där stod fler poliser så vi väntade snällt på att det släpptes på.
Eriksson lämnades av på Kroppkärr.
Sen satte vi fart hemåt.
Det blev ett matstopp på Bistro 65:an i Västerås.
Ska säga att det var jävligt skönt att komma hem den här kvällen.
Lite småfrusen fortfarande, men inget mot Niklas som fått fly ståplats när det var som värst för att ta skydd i ett serveringstält på ena kortsidan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *