170429 – Arameisk-Syrianska v Västerås SK 2-0

Arena: Brunna IP
Match:
Division 1 norra
Publik: 750
Målen:  1-0 (36) Alexander Varli, 2-0 (96) Kristijan Cosic
Matchens lirare: Dennis Persson, VSK

Svinkallt, storm, röda kort, stökigheter och pepparsprej.
Välkommen till en vanlig lördag i division 1 norra.

VSK hade två raka segrar och hade inte släppt in ett enda mål. Vi snackar delad serieledning. Jag hade varit i England och missat båda matcherna.
Nu var det dags för säsongspremiär.
På ”nyrenoverade” Brunna IP.
Håll i hatten …

Jag sladdade in 20 minuter före kick off. Parkerade granne med ett hus som var på väg att gå i pension på riktigt. Om det var på egen hand eller med yttre påverkan är oklart.
Swishade in mig. Blev visiterad.
VSK hade egen entré och det var svinkallt. Och blåste storm. Jag trodde jag skulle få öroninflammation i kastvindarna där på träläktaren.

Hemmalaget firade nån form av nyöppning av den andra läktaren och annan uppfräschning som man inte såg mycket av. Det var sång, ballonger och annat bollocks.
Sen skulle de två lagen försöka lira på gräsmattan verkade ha mer sand än gräs.
Bollen for fan överallt i den kraftiga vinden och det var bokstavligt talan ingen ordning på nåt.
Grönvitt var dock bäst inledningsvis, men fick inte hål på hemmalaget.
Sen kom en kontring och Mathias Benker, ny från Uppsala, rev ner en hemmaspelare och åkte ut. Det var då hans pappa, som stod bredvid mig på läktaren, avvek.
Det var också då segerchanserna tog samma väg.

För när Benker åkte ut stod det redan 1-0. Det var också då det blev stök. Några VSK-are gick över ”räcket” och sträckte ut nävarna. Av det jag uppfattade så gick en av hemmalagets vakter då till attack med sparkar och slog. Det blev tumult och polisen fick gå loss med pepparsprej och i samma veva plocka bort vakterna.
Så kan det gå.

Andra halvlek var snudd på ännu sämre. VSK, med en man mindre, försökte och försökte. En och annan bra chans skapades också med till slut, där på stopptid, kom 2-0 när Arameisk-Syrianska fick en i mängden av öppna ytor att spela på.
Det var game over.

Jag tog bilen till Värmland och hälsade på Eriksson och farsan.
Kan noteras att det var nånstans i höjd med Armbåga som känseln i kroppen kom tillbaka.
För jag sa väl att det var svinkallt och blåste?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *