Arena: Hurst Cross
Match: Evo-stick North Premier Division
Publik: 402
Målen: 0-1 (27) Nathan Buddle, 1-1 (61) Ryan Crowther
Matchens lirare: Paul Woolston

Blir det bra så blir det ofta en fullträff.
Ashton United v Blyth Spartans var exakt så.
Eller förresten.
Det var bättre än så.

Vi hann undan alla köer extremt snyggt efter en liten rush ut från Boundary Park och då behövde vi inte stressa alls för att hinna åka de sju kilometerna till Ashton-Under-Lyne, i Manchesters östligaste utkanter.
Vår plan för början var enkel.
45 minuter på Hurst Cross.
Sen vidare för 45 minuter mellan Droylsden FC v Lancaster City FC.
Men det blev inte så.
Här är anledningen.

Vi kom körande på A627:an och rätt som det var stod det en trottoarpratare där på refugen. Vi nitade och svängde in. Här var det lugnt och vi körde in bilen i kvarteret och parkerade lite snyggt.
När vi kom fram var det så där lower league-pirrigt när vi såg skylten på huvudläktaren, flaggorna och klassen på allt. Så genuint engelskt och vackert.
Trots att det var slitet och egentligen såg för jävligt ut.

Det var för när vi kom fram till entrén som vi började undra vad fan det var frågan om. Det var kö in. Och alla i kön var utklädda till mexikaner, med sombreros och grejer.
När vi hade degat in de 10 punden och kommit in på den vackra lilla arenan var de överallt.
Bortafans utklädda.
Det var en mäktig syn och vi trodde inte våra ögon.
Vilken jävla fest.
Säkert 2-300 Spartansfans hade gjort den 25 mil långa resan, från norr om Newcastle och hit. De hade redan vunnit serien och nu var det fest.
I division 7!

Som grädde på moset var en av de grönvita utklädda till Donald Trump, Med mask och segertecken stod han som en kung på läktaren.
Det var bland det bästa jag sett.
Skådespelet nådde sin peak när de vecklade ut en lång banderoll som symboliserade en mur, med Trump framför och alla de andra bakom.
Proper weltklasse!

Vi tog plats bakom gästernas bås, men det var lite som att matchen blev helt ointressant när det såg ut som det gjorde på läktarna. Gästerna var klart bäst och dominerade fullständigt. De ledde med 1-0 i paus, och brände straff, men sen tyckte de nog att det kvittade i andra. Ashton kom in i matchen och kvitterade.
Det blev 1-1.
Vilket till slut nog var rättvist.

Vi kollade den lilla shopen, som var placerade i en container bredvid huvudläktaren. I de här serierna byter fansen plats i paus så att de får se ”sitt lag” anfalla mot där de står.
Och på alla såna här ställen finns en bar.
Den var stor och proppfull.
Vi tog också på plats på andra sidan sista 45, som var klart tråkigare än de första. Men vi kände inte att det var tillräckligt lockade att åka till Droylsden så vi blev kvar här.
Det tackar vi Blythfansen för.

Men det var inte slut på festligheter här. För efter matchen ställde alla bortafansen upp sig runt sargen. Sen gick alla spelare och ledare runt och tackade varenda en personligen.
Det är inget annat är ren och skär klass på det.
Den enda som inte gillade det var den autistiske killen som skulle plocka in hörnflaggorna. Det här var ju inte så det skulle vara och han skällde som en bandhund på allt och alla.
Vi kunde bara skratta och lämna.
För att åka till Skottland …