Arena: Gigg Lane
Match: League One
Publik: 4 850 (1 361 bortafans)
Målen:  0-1 (45) Callum Camps
Matchens lirare: –.

Först fyllde vi bagaget.
Sen gick vi på League one-fotboll.
Eller som Pölsa hade sagt: ”Först fräna grejen, sen bryr vi oss”.

Englandsflygningar, eller egentligen alla flygningar, kräver att man går upp gristidigt. Ska man ha kul så får man lida pin. Så är det bara.
Vi stapplade upp, brände snabbt och smidigt ut till långtidsparkering Beta.
Där får man hyra en liten grusplätt för drygt femhunkan i veckan.
Det var taget.

I sedvanlig ordning somnade Backevik direkt på Sas-kärran så jag fick dricka kaffe och kolla på kartor i kundblaskan på egen hand.
Det gick ganska fint och lugnt över och vi tog mark på utsatt tid.
Väskorna var med och vi kunde smidigt lösa ut vår vän på vägen kort därefter.
En Seat fick vi den här gången.

Dagens första mål var outleten i Cheshire Oaks. Där skulle det hända grejer. Vi kastade i oss några gockar – sen gick vi loss. Det gick så illa att vi fick gå och lasta av redan efter första varvet och när vi någon timme senare var klara var bagaget fullt.
Det var påskfest på riktigt.
Och nu var det fräna klart.
Det var dags att bry sig.

Det tog en knapp timme att kör runt Manchester och upp till Bury. Efter några mindre felkörningar hittade vi Gigg Lane. Där fanns våra biljetter redo och vi kunde gå in på den öppna arenan och plåta lite.
Det var gott om tid till matchen så vi åkte in till stan och käkade på världens sämsta Burger King. Den var till och med uslare än den kärringen brände ner på Heathrow.

Nu var vi all set för kvällens ”derby”. Det var så klart att Backevik kostade på sig att köra på första gatstenen på resan när han skulle parkera i området vid Gigg Lane.
Vi kände inte för att gå till nån av pubarna som fanns i området så vi hängde lite utanför tills de öppnade. Då gick vi och köpte varsin bowril och kände på arenan igen.

Det var fri sittning på långsidan så vi slog oss ner ganska högt upp och det kändes som att det var ganska bra med folk. Gigg Lane tar in knappt 12 000, men när publiksiffran kom så visade det sig att det knappt var 5 000 där. Det var lite överraskande.
Matchen, då?
Ja, den var okej.
Inte mer.
Rochdale är ett topplag. Bury ett bottengäng. Det märktes på planen även fast det var ett rejält misstag som skulle fälla avgörande.

Precis före vilan så skickade Callum Champs iväg ett långskott. Med bra skruv för visso. Men Murphy i hemmakassen fumlade in bollen.
Bra tryck på de knappt 1 500 bortafansen.
I andra jagade Bury kvittering, men den kom aldrig och hemmafansen fick knalla hem besvikna.

Det var lite småstök utanför efter matchen och ridande poliser fick rycka in för att hålla ordning på rivaliserade fans. Vi knallade bort till bilen, drog ut på motorvägen, försökte undvika alla konor och körde sen till Rotherham.
Det var där vi skulle börja dagen efter.
Vi möttes av ett bröllop när vi skulle checka in på Carlton Park Hotell.
Sen åkte vi till Asda och handlade middag som vi åt mitt i natten i sängen.
Det var gott.
Jag somnade nästan med en skinkbit hängandes ut ur munnen.
Så trött var jag.