140920 – Aston Villa v Arsenal 0-3

Arena: Villa Park
Match: Premier League
Publik: 40 013
Målen: 0-1 (33) Özil, 0-2 (34) Welbeck, 0-3 (35) Cissokho (självmål)

Tre gånger tidigare hade jag varit på Villa Park.
Tre gånger tidigare hade jag sett Aston Villa v Arsenal sluta 0-0.
På Villa Park.
Nu hände det igen. Fast på ett helt annat sätt.

Jag och Uffe Jansson var uppe i ottan för att ta morgonflighten till London City Airport. Allt var klart. Morsan släppte av oss och vi kunde se att morgondiset inte var så farligt.
Vi klev in, kollade läget och gick ombord på planet – som skulle gå strax före halv åtta.
Allt såg lugnt ut. Trodde vi.
Men vi blev sittande där i nästan två timmar till innan vi fick lyfta. Dimman i London skyllde de på.
Och nu började vi ana oråd.

Vi hade nämligen hyrt en bil i London. Med den skulle vi snirkla oss ur stan, ut på M1:an och de 20 milen upp till Birmingham. Skulle allt gå enligt planen skulle vi kunna vara incheckade och klara på Holiday Inn Snow Hill i de centrala delar av stan vid 12.30-trycket.
Men i den planen ingick inte att vi skulle sitta och glo 120 minuter genom ett flygplansfönster på Arlanda.

Äh, det kunde gå ändå. Vi landade 10:30 på London City. Bilen högg vi en halvtimme senare och nu började jakten.
Vänster sida.
Nordväst, via Kings Cross, Euston och norrut.
Det gick ganska bra tills vi kom ut förbi M25:an då tog det stopp.
Sedan var det köer i princip hela vägen till vi skulle svänga av in på M6:an.
Då lossnade allt.
Och vi räknade med att det kunde gå.
Vi kunde hinna till kick off som var 15:00.

Helt plötsligt, efter att ha dundrat på i bra tempo, tog det tvärstopp igen. Ny olycka och vi stod still i säkert en halvtimme. Vi såg klockan ticka snabbt mot 15:00 och vi fick medan det började rulla igen starta med att lyssna på matchen på radio.
När vi smög in vid Villa Park kom nästa problem.
Hur fan hittar man en parkeringsplats i närheten när redan 40 000 pers varit där i timmar redan.
Vi smällde in bilen på en lokal fotbollsklubb.
Vi struntade i allt och bara ställde den på en gräsplätt.
Jag öppnade bildörren och slog igång internet för att se vad det stod i matchen.
Klockan var 15:40 och första halvlek hade bara ett par minuter kvar ett par hundra meter bort.
Vad fick jag se?
Jo, The Gunners hade pangat in tre mål bara minuterna före vi parkerat.
Det stod 0-3.
Vi jublade – men ändå inte.

När vi hade nått fram till Villa Park mötte vi hundratals Villafans som vände hemåt. De hade fått nog. Matchen var slut.
Det stod 0-3 i paus och man kan säga att vi klev in i samma stund som festen tog slut.
Vi fick se 45 minuter avspelningsfotboll.
Tre poäng var redan bärgade – men vi missade partyt.
Och jag fick se ännu en ”mållös” match på Villa Park.

Med en torr BA-macka i kistan typ 10 timmar tidigare var det ren och skär panik efter matchen. Men ingen av oss hade tagit ut några pengar innan vi reste. Vi hade ju liksom räknat med att kunna göra det i lugn och ro i centrala Birmingham vid lunchtid, innan vi gick in på puben.
Det blev inte så heller.
Nu fick vi våldgästa Tesco bankomat och sedan jaga rätt på första bästa hamburgervagn utanför arenan på väg tillbaka till bilen.
Till råga på allt hade de slut på bröd så vi fick en vidrig sönderklippt köttbit i ett korvbröd med lite stek lök och majonnäs på.

Det fanns ingen annan utväg att svepa första ölen på puben inne i stan sen för att få någon som helst ordning på den här dagen.
Kvällen slutade på en fin pub inne stan med Sambuca.
På hotellet på kvällen gjorde Uffe debut på Instagram.
En dag att minnas!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *