140726 – New York Red Bulls v Arsenal 1-0

Arena: Red Bull Arena
Match: Träningsmatch
Publik: 25 219
Målen: 1-0 (33) Wright-Phillips

Det var på en flight över till London som hela det här äventyret spikades.
Arsenal skulle till New York för en pre season friendly.
Det skulle vi också.

Jag inbillar mig att i alla normala fall där fyra personer som åka från Sverige för en dryg veckas semester i New York så reser man tillsammans.
Det gjorde inte vi.
Bäckström körde på egen hand. Det gjorde Ponka också.
Men jag och Axel skulle i alla fall flyga ihop.
Hela vägen.

Det hade äntligen blivit torsdag och det var dags att åka. Jag och Axel laddade med sedvanliga öl- och biljettbilder som skickades ut på diverse sociala medier.
Första sträckan var bekväm och enkel.
Det hade börjat bli kväll när vi landade på Heathrow. Vi bytte terminal 5A mot 5B. Men nu hände något märkligt.
Först var vi tvungna att ”checka in” igen. Och jag skulle visa upp min biljett till US and A-flighten så snodden damen vid BA-montern den bara.
Sen rev hon sönder den och jag höll på att få en mindre hjärtinfarkt. Allt tydde på att min första resa över Atlanten skulle ta slut här. Och det under mystiska omständigheter. Snudd på oförklarliga.

Men så var det naturligtvis inte. Kvinnan ville nog bara ha lite kul på sitt jobb och istället för att skicka hem oss så hade hon mycket omsorgsfullt och uppskattat uppgraderat oss, for free, från boskapsvagnen till mini-business-klass.
Yeahoooo!
Vi firade med några spanska pints och jordnötter vid gaten innan vi klev på den väldiga kärran som skulle ta oss över pölen.
Jag hade ingen aning om vad lite bättre innebar, men blev glatt överraskad över det frikostiga benutrymmet, kamikaze-brillorna, maten och filmerna.
Sex timmar skulle det ta, men lite medvind gjorde att vi kunde knappa in några minuter.
På vägen drack vi vin till en bra trerättersmiddag, kollade på 100-åringen och rätade ut benen med små promenader fram och tillbaka medan många andra sov.

Tidigt på morgonen på fredag tog vi mark på JFK. Nu var det bara att flytta tillbaka klockan fem timmar och ta av sig stödstrumporna.
Och vips blev det torsdag igen.
När vi hade fyllt allsköns blanketter och svarat rätt på frågorna i tullen så var vi hemma.
The Big Apple låg helt öppen framför oss.
I en hel vecka.

VI tog en yellow in till stan och där hade Ponka redan anlänt. Vi möttes på vårt stamställe den närmsta veckan, tvärs över gatan, Three Monkeys.
Det konstiga var att tröttheten inte hade kommit. Vi checkade in på Courtyrad by Marriott där vi en bit upp skulle bo den närmsta veckan.
Nu gick det ändå bra att somna. Det konstiga var bara att jag vaknade pigg 05:50 på fredan.
De andra var också på hugget tidigt så vi gick ut och tog en promenad innan stan på riktigt hade vaknat till liv. Turen tog oss genom Central Park och en bit bort där vi käkade frulle på Madison.
Det kan ha varit den mest onyttiga morgonmaten jag satt i mig någonsin.
Socker och fett om vartannat.
Franska riddare, sirap, ägg, bacon, skinka och kaffe.
Det var bara att vänja sig …

Vi gick sedan en längre promenad för att göra av med några av de kalorier vi proppat i oss. Förmodligen till minimal nytta.  Efter en fin förmiddagsdusch gav vi oss ut på ”byn” för att utforska ännu mer.
Det blev lunch på Heartland Brewery vid Empire State Building. De bjussade på god burgare egen öl. Sen började vi reka inför den stora shoppingfesten på Macys.
På kvällen var det nån form av fanparty på New York-suporterklubbens pubar. Vi hängde mest utanför Blind Pig, för det var så enormt med folk där inne, där vi snackade med Jill Smith.
Kvällen rundades av med bästa pizzorna i världen, enligt Ponka, på Luzzos. Sen blev det taxi hem och två glas till på Three Monkeys där det spelades bra musik.

Trots att vi borde ha sovit som bara fasen och länge efter flighter och tidiga uppstigningar så vi på banan redan före klockan nio på lördagen. Det blev fina mackor på Carve till frukost.
Tiden innan matchen slog vi ihjäl med en rundtur inne på Madison Square Garden. Sen tog vi ett path train via Journal Str till Harrison där Redbulls håller till.
Jänkare och idrott är en historia för sig. De flesta hängde och körde BBQ på parkeringen iklädda allsköns märkliga matchtröjor. Allt från Ronaldo, till Fabregas och Adebayor kunde skönjas. Till och med folk i Sp**ströjor …
Vi gick in och njöt av maten och ölen där inne istället.
Och om amerikanerna inte kan ett smack om supporterkultur så är de bäst i världen på mat och dryck på arenorna. Stora kalla öl och massor med superbra käk.
Vi hade biljetter på ena kortsidan. Matchen var dålig. Nationalsången (!) sjöngs före kick off. Redbulls vann med 1-0 och det var inget att säga om.
Vi knallade ut och hängde med lite engelska polare till Green Room i Harrison efter matchen. Fina rundor med Coors för 20 dollar. Det blev ett gäng innan vi tog tåget hem, vände på rummet och käkade middag på Hooters.
Där sprang det runt möss på golvet och käket var inget vidare …
På ”vilodagen” skulle Bäckström åka till Washingtin för att möta upp Alice. Innan dess hann vi med en bättre brunch på Alfie’s nionde avenyn.
Vi andra tre drog sedan runt och drack läsk och shoppade på Macys innan vi fastnade på Broome Street Bar där det väntade öl. Sen blev vi trötta och tog en taxi hem och slappade på rummet innan vi tog en senare middag på Chipotle. Det var mumma. Strax före 23 var det game over.
Ny vecka och nya möjligheter. Nu skulle det turistas på riktigt. Tidig uppstigning och sedan frulle på Pret a Manger vid Rockefeller Center där vi for upp och kollade utsikten från ”top of the rock”.
Sen taxi ner för att spana in Ground Zero.
Därifrån var det lägligt att ta en båt, för att se frihetsgudinnan och annat fint, över till Staten Island. Det var inte så mycket att se ”i land” där, men en klassisk amerikansk lunch hann vi med. Makaroner, ost och pommes. Plus en Coors så klart.
Stället heter Karl´s Klipper för den som vill besöka ett uselt hak.
Tillbaka på Manhattan gick vi via China Town och Lilla Italien innan vi fick nog av gående och tog en taxi hem.
Efter lite chill och bira på rummet blev det en sen middag på Churrascaria Plataforma. Dyrt och gott.
Kvällen stängdes så klart med ett par rundor på Three Monkeys.
Tisdagen präglades av det stora Borsjtj-bråket. Det var irriterat och trevligt. Vi sov ut också innan vi käkade lurre på Wendy´s innan vi tog tuben ut till Coney Island.
Där bor det tydligen många ryssar, men det är ändå lika orimligt att käka rödbetssoppa där för det. Istället blev det ”världsberömda” korvar på Nathans.
På kvällen gick vi inte heller och käkade Borsjtj.
Men vi fick igen se de där äckliga utklädda figurerna på Times Square …

Nu var vi inne på sluttampen av resan. Axel ville iväg och se något på egen hand. Då gick jag och Ponka och köpte fler Raffe-pikéer på deras flagshipstore.
Det var kul.
Kanske inte för plånboken – eller jo, det var det – men för shoppingpåsen.
Till lunch gick vi all in på världens bästa burgare hos Five Guys.
Sen hamnade vi Garment District och där blev vi kvar och drack 21 Bud.
När vi hade packat upp allt på rummet och skrämt livet i alla där hemma slog vi på stort och tog en finare italiensk trerättersmiddag som avslutning.
På torsdagen åkte vi hem. Jag och Axel i ett plan. Ponka fick problem och blev kvar. Vi hade medvind och kom snabbt till London. Sen till Arlanda. Vi firade hemkomsten med en ny burgare på Max i Uppsala där jag släppte av Axel och for till stugan.
Nu var det bara att ställa rätt dygnet.
Inte det lättaste efter den här toppenresan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *