Arena: White Hart Lane
Match: U21-match
Publik: ca: 8 000
Målen: 1-0 (28) Souleymane Coulibaly, 2-0 (84) Harry Winks

Vårens medlemsresa öppnade med en derbyförlust på White Hart Lane.
Eller som Uffe Jansson sa sent på natten på Upper Street:
”Nej, nej, nej, nej”.

Jag, Axel och Larra tog en eftermiddagskärra över till London på torsdagen. Medlemsresan skulle inte börja förrän på fredagen, men vi hade lite att styra med och då är det fint att vara på plats i tid.
Via Kings Cross tog vi oss smidigt upp till Angel där vi skulle bo över helgen.
Premier Inn på en av bakgatorna till Upper Street är ett perfekt läge.
Planen för kvällen var några öl och sedan en bättre pizza på ovan nämnda gata. Men det gick åt pipsvängen för de hade slut på mozzarella.

På fredagen skulle vi direkt ut till fiendeland för att hämta ut bunten biljetter till kvällens U21-derby. Det var en märklig känsla att kliva av på White Hart Lanes tågstation.
Här är man inte ofta.
Och här vill man inte vara ofta heller.
Larra fick något svart i blicken när jag tyckte att vi skulle kolla in souvenirbutiken men så rabiat att man inte ens kan kolla vad de erbjuder för prylar behöver man ju inte vara.
Efter några bommar hittade vi box office och fick ut våra biljetter.

Sedan var det dags för klippning. Jag och Axel åkte ner till rätt del av norra London. Det blev Blackstock Road och Arsenal Hair Hunters – ett stenkast från Gunners Bar. £10 i pris och då fick vi båda nya kvalitetsfrisyrer och vi fick dessutom reda på att Arsenallegendarerna Charlie George och Liam Brady brukar klippa sig.
Sen blev det en premiärlunch på Five Guys på Upper Street.
Suveräna hamburgare.

Nyklippta och laddade åkte vi till en pub i anslutning till Liverpool Street Station där medlemsresenärerna började samlas. Det fanns flera bekanta ansikten där, men också en hel del nya bekantskaper. Så var det på den första medlemsresan vi arrangerade för tio år sedan, och så var det denna gång.

Det hade ryktats om att det skulle vara över 20 000 pers på White Hart Lane den här fredagskvällen, men det visade sig ha varit högst överdrivet. Det var inte fler än uppskattningsvis 8 000 där – vilket ändå är sjukt bra för en ungdomsmatch och stämningen var stundtals riktigt bra. Matchen var dock inte så mycket att tala om då den i praktiken avgjordes redan efter 20 minuter då Arsenals Isaac Hayden blev utvisad och Spurs fick straff. Bortdömda igen alltså.

Efter matchen var det några småkillar från Arsenalhåll som onödigt försökte provocera fram stök, men polisen var snabbt framme och stävjade. Vi kände oss klara med White Hart Lane och tog istället bussen till Twelve Pins där resten av kvällen avlöpte under festliga former.

Men när det stänger här vill man ju inte ge upp. Då går det bra att åka vidare ner på Upper Street där vi gick in på O’neill’s. Det blev inte så många rundor. Utanför stod Uffe Jansson med cigg i munnen när jag försökte få med honom på en öl till.
Nej, nej, nej, nej, fick jag till svar.
Det var tydligen klart här.