050720 – SC Weiz v Arsenal 0-5

Arena: Sparkassenstadion (Numera Siemens Energy Stadion)
Match: Träningsmatch
Publik:
2 500
Målen:
0-1 (1) Flamini, 0-2 (4) Henry, 0-3 (15) Bentley, 0-4 (37) Henry, 0-5 (50) Bergkamp

Wienerschniztlar, sol, heisser kukurutz, fotboll, galna engelska supportrar och dubbade filmer.
Kanonmagasinet tog, taxi, flyg och hyrbil till Österrike för att punktmarkera Arsenal FC under
träningslägret i Bad Walterdorf.
Herzlich willkommen!

På eftermiddagen den 19 juli 2005 satt jag – Axel Asplund – på Östgöta Correspondentens redaktion i Linköping och tragglade mig igenom den fantastiskt tråkiga uppgiften att sammanställa veckans nöjeskalendarium. Då ringde plötsligt mobilen.
Det var Jocke Lander.
– Vad gör du i helgen, sade han.
Nej – inga planer.
– Ska du hänga med till Österrike? fortsatte Lander. Jag bokar flygbiljetter nu, vi åker i morgon!
Det visade sig att ordförande Mats Willner som skulle ha åkt till träningslägret fått förhinder. Jag behövde, när den första chocken hade lagt sig, fundera i cirka fyra minuter innan jag hade bestämt mig.
Klart jag skulle med.

Det var bara att boka tåg upp till bostaden i Uppsala för att hämta passet. Efter tågresan via Norrköping där Willner utrustade mig med en väska journalistprylar kom jag till T-centralen där Jocke anslöt och vi tog oss hem till mig för några ynka timmars sömn innan taxin som skulle ta  oss till Arlanda dök upp klockan 04.40. Hur kommer det sig att man alltid måsta kliva upp praktiskt taget innan man gått och lagt sig så fort man ska flyga?

Flygresan ner till Köpenham var problemfri, och efter en och en halv timmes väntan och inköp av leksakspengar på Kastrup kunde planet till Wien International Airport komma upp i luften.
I Wien väntade en hyrbil på oss, men inte den förväntade och sannolikt skruttiga Opeln utan en VW Passat av senare årsmodell. Damen i biluthyrningen imponerade genom att öppna bagageluckan med ett knapptryck på nyckeln – en prestation som vi inte klarade av att upprepa under hela vistelsen i Österrike. Bilen saknade dessutom handbroms, och av detta blev chaufför Lander mycket förvirrad.
-Det måste ju finnas en handbroms, sade han gång på gång och letade förgäves efter den vid varje
Handbromsen var dock och förblev frånvarande.

På vägen mot Weiz där den första träningsmatchen under Arsenals träningsläger skulle spelas stannade vi i Pinkafeld, Europas vackraste stad 2002 enligt en skylt vid infarten, för lunch.
Skylten var inte missvisande då Pinkafeld centrum var av det grannare slaget, med mängder av vackra färgglada byggnader och små grönområden.
Men vi hade inte tid att njuta av de lugna och trevliga omgivningarna någon längre stund, så vi tog, via ett depåstopp på den lokala mataffären, oss raka spåret till Weiz på den slingrande motorvägen i det gröna dramatiska landskapet just nedanför Alperna. På vägen passerade vi Kirschberg där ”Sällskapsresan – Snowroller” spelades in, klassisk mark alltså.
Asplund försökte slita upp kameran på Landers begäran, men hann inte.

Weiz har karaktären av en by, men staden visade sig vara ganska stor. Vi hittade snabbt Sparkassenstadion och konstaterade att arenan såg trevlig och intim ut. Publikkapaciteten var bara 2500, så det gällde att sno sig att köpa biljett. Man vill ju inte åka hundratals mil till Weiz, in the middle of nowhere, och sedan missa Arsenals match.
Nere vid torget i stan visade det sig att det fanns en turistinformation – vilket det också gjorde.
Den första som vi möter vid den bredvidliggande puben var Frank Stubbs med en stor härlig skummande österrikisk öl i näven.
– Hello, mates. How are you?
Skönt att ha polare även i Österrike.

På turistinformation fick vi reda på att många hotell var fullbelagda, men de ringde runt till ett gäng ställen i stan och fem minuter senare guidade damen oss till Hotel Hammer där vi tio minuter senare checkade in, slängde av oss väskorna och firade med varsin österrikisk öl och en liten Mozart.
Vi blev inte långrandiga på Hammers utan gick till arenan där vi köpte biljetter för €18 och fick lov att hänga upp vår flagga på huvudläktaren.
Kanonmagsinets Frank Stubbs, norska supporterklubbens representanter Magnus och Bård, Old Street, Honeymonster, österrikiske Paul, gänget från Dover Gooners och ytterligare ett tjugotal Arsenalfantaster satt på puben Sapperlot, ett stenkast från arenan, när vi klev in.

Matchuppladdningen verkade ha pågått ett tag, och stämningen var hög som sig bör.
Inne på arenan halvtimmen före kick off var Arsenalsupportrarna toppladdade och ramsorna ekade. Vi hade plats på ena kortsidan och kunde därifrån se hur Arsenal utan att förta sig marscherade fram till en komfortabel 5-0-seger.
Roligast under matchen var när vi drog i på svenska: ”Vi vill se Freddie vinka och hans hand åkte upp från avbytarbänken”.

Efter matchen gick vi tillbaka till Sapperlot och firade segern innan vi stupade i säng på Hammer.
Vi kunde sova till elva dagen efter vilket var otroligt skönt med tanke på att resdagen varit väldigt

lång. Det var ändå två trötta grabbar som satte sig i bilen för att åka de sju milen tillbaka mot Wien för att nå Bad Waltersdorf – vår och Arsenals bas under lägret.

Texten skriver av Axel Asplund och har publicerats i Arsenal Swedens medlemsridning Kanonmagasinet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *