Arena: Swedbank Park
Match: Superettan
Publik: 3 564
Målen: 0-1 (1) Eythor Björgolfsson, 1-1 (33) Aaron Bibout, 1-2 (45+4) Eythor Björgolfsson, 2-2 (53) Karl Gunnarsson
Matchens lirare: Eythor Björgolfsson, UFC

Det här skulle bli tre enkla poäng – och ytterligare kontakt med topplagen i Superettan.
Det blev något helt annat.

Riktigt uselt med matcher på vägen på fredagskvällen gjorde att jag väntade till lördag med att åka till Västerås.
Kick off var redan 13.00 – kan vi sluta spela fotboll vid den här tiden på helger, by the way, det är helt värdelöst – så det var inte mycket att fundera på i Blåsut.
Bara att göra sig i ordning och dra.

Sol och hygglig värme, för omväxlings skull, gjorde att det fanns förhoppning om hyggligt med folk. Första hemmamatchen på en helg också.
Inte mycket att rapportera om på E18. Klockan hade tickat fram till nästan 12.30 när jag körde in på Rocklunda. Hade inga stora förhoppningar om en parkeringsplats vid bandyhallen, men halvchockande fanns det massor.
Fem minuter senare fick jag reda på varför.
Det var ölfestival på Coppersmith – då är det klart att ingen tar bilen till matchen …

Bra med folk på plats som njöt av en kall, fruktig i IPA i solen. Blev lite småsur på mig själv att jag körde. Va sjukt ölsugen efter en månad utan. Men så fick det bli.
När nästan alla hade knallat in gjorde jag, Jonte och Sigge samma sak. Missade halva inmarschlåten och hade inte vaknat ordentligt själv när Victor Wernersson missade helt och Eythor Björgolfsson kunde springa igenom och placera in 0-1 efter bara ett par sekunder.
Norrmannen skulle vålla Grönvitt stora problem den här eftermiddan.
För även om Umeå är rostiga bakåt är dom livsfarliga framåt i omställningsspelet.

VSK repade mod efter den bedrövliga starten och spelade riktigt bra. Chanser fanns det gott om för att avgöra matchen innan Aaron Bibout mycket snyggt kvitterade efter dryga halvtimmen.
Hans sjätte mål den här våren.
Den fege Farouk Nehdi lät Umeåspelarna giva och slita i allt och hade mycket väl kunnat visa ut nån av gästernas försvarare.
Och ge VSK en straff.
Från där vi satt såg det solklart att Mikael Harbosen Haga fällde Kalle Gunnarsson. Minuten senare sköt Stefan Lindmark i ribban.

När halva läktaren hade gått och läskat sig ramlade Tim Hartzell på mittlinjen och Eythor Björgolfsson kunde jogga igenom och placera in 1-2.
Varsågoda.
Någon fri passage till puben fick dock vi icke i paus. Där va det stopp.

I andra räknade vi med att Grönvitt skulle pressa och spela sönder Umeå. Men trots att KG fixade 2-2 med ett brutalt vackert distansskott var gästerna rätt bra och spelade ett högt offensivt spel vilket försvarade för VSK att dominera.
Nu fanns det ett par lägen ändå att ordna 3-2. Främst på slutet, men något segermål kom aldrig.
Helt klart två tappade poäng.
Men på pluskontot: Herman Magnusson var äntligen tillbaka i spel.

Hängde med på en öl efter matchen på Coppersmith. Sen tackade jag för mig och åkte till Ormberget och lekte en stund. Kvällen spenderades på Lustigkulla med grill, jobb och Champions League-final.