Arena: Ullervads IP
Match: Division 4 östra Västergötland
Publik: 100
Målen: 0-1 (15) Jakob Elmersson, 1-1 (33) Simon Blomqvist, 1-2 (53) Johan Danielsson, 1-3 (55) William Ek, 2-3 (82) Simon Blomqvist, 3-3 (83) Axel Larsson, 3-4 (85) William Ek
Matchens lirare: Jakob Elmersson FGIF

Vi bytte upp oss på alla plan.
Frågan är om inte det här var den bästa division 4-match jag sett.
Jag tror banne mig det.

Med över en timme till nästa match som bara var en kvart bort blev det ett ärevarv runt sjön Ymsen.
Det var inte fel ska sägas.
Först ner till Tidan där farsan fick syn på en sån där blomma på brun skylt – vilket betyder lite finare turistväg.
Taget!
Synd att Östbergs kondis var stängt bara.

Sen vischan på riktigt. Otroligt smala vägar och fint på sina håll när vi passerade Snarvad och Bankälla innan vi vände norrut igen och körde upp till Tidavad, där vi kollade IP:n, och förbi nån stenhög som plåtades. Till slut kom vi ut på 201:an igen och kunde fara till Ullervad där Råda BK har sin hemmaplan.

Mer folk på plats här. Kanske inte så konstigt då det var två hack upp i seriesystemet. Hemmalaget bjussade till och med på en inmarschlåt som dånade ut när vi parkerade bilen och knallade upp till entrén som var en gammal busskur.
60 spänn för alla.
Åldersdiskriminering.
Ny korv direkt här.
Satt som en smäck.

Ullervads IP är en fin anläggning. Gräsmattan såg ut att vara i strålande skick och det var ett jävla tempo på matchen när vi knallade runt och “bänkade” oss vid berget.
Det finns ingen läktare här, men på ena långsidan ett berg som folk använde för att komma upp en bit.
Vi tog dock räcket.
Irriterande nog var det en decimeter för lågt.
Att de aldrig lär sig …

Med godsaker hängde vi ändå här under matchen – som var riktigt bra. Jag blev nästan chockad över kvaliteten. Kändes som en sämre division 2-match eller nåt. Bra spel, bra tempo, bra lag och bra det mesta.
Vi va helnöjda.
Gästerna, som kommer från utanför Falköping, öppnade målskyttet när planens gigant Jakob Elmersson gjorde 0-1.
Jula, som förra säsongen spelade division 5, som vi såg borta mot Gullspång och var mil ifrån det de presterade nu, kvitterade efter en halvtimme – och trots allehanda motgångar under matchen så gav de aldrig upp.

För det var efter vilan, i den 52:a minuten, som allt ändrades. Elmersson var på väg slita sig fri när han revs ner av Ludvig Ljungkvist som åkte ut. På efterföljande frisparken skruvade Johan Danielsson snyggt in 1-2. Bara två minuter senare kom 1-3 och allt kändes avgjort.
Ett gäng av de 100 som var där jublade.
Men Jula kastade aldrig in handduken.
Med tio man ångade man på och försökte och försökte.
Med åtta minuter kvar kom utdelningen. 2-3.
Och minuten senare skickade Axel Larsson in en bra frispark som seglade in i mål.
Kvitterat.
Inte alls orättvist, ska sägas.

Men den här matchen skulle ha en svängning till. För efter en kontring satte William Ek sitt andra mål och efter det här kom aldrig Jula tillbaka trots att de skapade några bra chanser på slutet och på stopptiden.
Men vilken match.
Troligen den bästa division 4-match jag sett.

Nöjda knallade vi till bilen och körde hemöver. Föga oväntat somnade jag bryskt på spikraka 26:an, men vaknade en stund senare när vi susade förbi klassiska Björnöbörskörschö.
Vi stannade på ett som vanligt stendött Coop i Kristinehamn och åkte hem. Lite djurfest på slutet, sen middag innan vi somnade gott efter en kanondag.