Arena: Mogårdsvallen
Match: Division 6 Töreboda
Publik: 50
Målen: 1-0 (11) Oliver Danielsson, 1-0 (11) Oliver Danielsson, 2-1 (23) Erik Wallskog (straff), 3-1 (27) Erik Wallskog, 3-2 (35) Liam Varas Seguel, 4-2 (54) Petter Wahlroos, 4-3 (63) Eman Abdullahi Mohamud
Matchens lirare: Erik Wallskog, MSK

Uselt utbud i Värmland och Dalsland.
Då åker man till Västergötland.
Och går på målfester.

Det var så dåligt med bra matcher på fredagskvällen så det blev ingen fotboll. Istället lobbade jag in en lite rejälare resa för farsan på lördan.
Det var förvisso klent med matcher både i Värmland och Dalsland.
Men han var absolut inte omöjlig på att hänga med till Västergötland.
Tvärtom.

Så strax före elva rullade vi laddade från Sutterhöjden. Det skulle bli lite bättre väder idag, svårt att få det med tanke på att det i princip varit vinter i 48 timmar. Och med bättre väder menas tvåsiffrigt antal grader och ej regn.
Så svältfött är det.
Farsan körde. Via Lusasken och söderöver. Inga nyheter eller glädjeämnen där. Förrän han föreslog att vi skulle åka av okristligt tråkiga 26:an i Otterbäcken och köra över Torved och Norrkvarn – där vi stannade och kollade en båt som slussade på Göta Kanal – ner till Töreboda.
Sen kom det tåg. Och en rälsraka där man tydligen jagar hastighetsrekord. NHL var helnöjd.
Efter en sväng runt Fägre Kyrka och en kort tur till så var vi framme.

Moholm. Ett litet samhälle med runt 500 innevånare. De har också en hygglig IP och ett fotbollslag i division 6.
Det var dagens första det.
Vi parkerade bredvid Mogårdsvallen, knallade de få stegen och swishade in oss. 60 in tutti då farsan sedan ett par år går in som pensionär.
Eftersom det var lunchläge öppnade vi i kiosken, som var riktigt bra. Här kunde man till och med köpa merch.
Inte illa för en klubb i division 6.
Det fick bli kaffe till en början och en plats vid räcket – som var yppersta klass. Perfekt höjd och bra avställningsytor. Se och lär övriga!

Men det här med att matcherna ska börja någon minut innan utsatt tid är ett helt ärligt ett jävla otyg. Inte för att det spelade någon roll nu, men vad fan är vitsen när en match början klockan 13 en lördag?
Vem vinner nåt på att dra igång 12.58 när man sagt att det starta två minuter senare?
Obegripligt.

Anyway, Mobergsvallen är en fin anläggning med bra kiosk och veranda, men i övrigt inga större finesser.
Jo, robotgräsklipparen var inställd på att klippa mönster. Det var imponerande.
Matchen då?
Jo, en riktig berg-och-danbana som var helt okej för att vara på division 6-nivå.
Hemmalaget, som på de inledande matcherna i serien spelat in tio pinnar mer än Hällekis/Trolmens noll, var det bättre laget.
Men gästerna var sannerligen inte ofarliga och skapade stor oreda för MSK och det blev en rätt lång resa mot tre nya pinnar.

Varje gång Moholm nätade svarade Hällekis/Trolmen upp. Som efter 1-0 när Liam Varas Seguel, som var bortalagets bästa spelare, satte 1-1 i bortre krysset.
Sen kom 2-1 på en säker straff och sedan 3-1 på nick innan samme man utnyttjade en rejäl målvaktstavla och reducerade.
Sen var det vila och korv.
Gott!

Under delar av matchen tittade solen fram och det var riktigt skönt. Under andra delar sken den inte alls och det blåste som fan och då var det inte alls skönt. Och medan vädersvängningar och mål kollade farsan med glädje på tåg.
Han fick påfyllning och en ny gobit för en hittad tia också.
Det var rena julafton.

Det kändes i andra som att MSK skulle glida ifrån när Petter Wahlroos satte 4-2, men icke. Kort därefter blev det 4-3 och matchen levde in i det sista. Det var ganska underhållande och trots chanser åt båda håll slutade det rättvist med hemmaseger.
Vi tackade för oss och satte oss i bilen.
Inte dumt att få värme och ett säte efter 90 minuter vid räcket.