Arena: Emirates Stadium
Match: Premier League
Publik: 60 156
Målen: 1-0 (26) Cristian Romero (självmål), 1-1 (42) Son Heung-min, 2-1 (54) Bukayo Saka (straff), 2-2 (55) Son Heung-min
Matchens lirare: William Saliba

Mitt 16:e North London Derby.
Och visst fan blev det kryss igen.
För femte gången på de sex senaste matcherna.

Herregud så skönt det var att få sova ut. Men det var inte så där perfekt som det skulle kunna vara för det är ju alltid tidiga avsparkstider när det är derby.
14.00 den här gången.
Det betydde att vi ändå var tvungna att ställa klockan för att vara på banan när det skulle dra igång.

Vi knallade ner till Kings Cross och tog tuben upp till Finsbury Park. Fullt på både Twelve Pins och Blackstock. Vi vände söderut och gick ner till Woodbine där det var samling precis som vanligt.
Turligt fick vi ett litet bord precis vid entrén och där kunde uppladdningen börja. Nya Neck Oil i glasen. Ännu dyrare än igår. Men det var ju väntat.
Det blev en rätt lugn laddning, vilket också var väntat, med Maidstone-grabbarna innan vi gick ner till The Home of Football.

Arsenal hade inlett säsongen med fyra segrar och ett kryss på de fem inledande matcherna. Spurs hade samma facit så det var det var ett riktigt toppderby som väntade.
Vi hade platser på lower – precis bakom Ashburton Army – så det var ståplats som gällde i 90 minuter. Bra stämning och galet tryck på North London Forever.
Men matchen lyfte aldrig.

Visst hade Arsenal kanske lite mer chanser sett över hela matchen, men insatsen var inte bra nog för att ro hem tre pinnar. Och det där riktigt trycket och hatet saknades. En stor del i förklaringen skulle jag säga var att Spurs hade ett till stora delar nytt lag och en ny tränare. Det hade inte funnits tid att bygga upp det där extra agget.
Bukayo Saka var dock bra. Han skickade iväg ett skott från bra läge som Romero styrde i eget mål. Men ledningen höll sig inte ens till paus utan Son kvitterade när vi var på väg ut för halvtidsölen.

Det såg ungefär likadant ut efter vilan. Saka skickade in 2-1 på straff. Son kvitterade direkt efter. Sen var det mest småchanser och derbyt slutade 2-2.
Vi knallade ner till Brewhouse dit Kiruna och Bobergs kom. Dom hade slut på glas så när man beställde öl så fick man 300 glas. Många kranar dessutom tomma.
Skärpning.
Eftersom det var söndag så droppade det av ganska snabbt och efter någon timme gav vi också upp. Man är inte 20 längre. Vi tog tuben ner till Kings Cross, men var ändå sugna på en runda eller två till.
Vi valde Millers på Caledonian Street. Där satt Patrick och Terry. Länge sen jag träffade dom. Jag och Ellström satt ute och drack Kir på tapp.
Det var inte dumt den här ljumma kvällen.
Sen kom jag på att lite käk kunde vara bra så jag avslutade som dagen innan – med en påse från Five Guys och Match of the Day.

Måndag betydde hemresa. Vi hade bokat in oss på SAS eftermiddagskärra. Skönsömn. Sen knallade återigen ner till Kings Cross. Den här gången Heathrow så vi körde Elizabeth Line från Tottenham Court Road.
Imponerande bygge som sträcker sig tvärs över hela stan och halva restiden ut till flygplatsen i kanonfina tåg.
Vi landade i Sverige på utsatt tid och Ellström fick skjuts hem till Örebro. Jag tog bilen hem.