121106 – Schalke 04 v Arsenal 2-2

Arena: Veltins Arena
Match: Champions League, gruppspel
Publik:
50 000
Målen: 0-1 (18) Walcott, 0-2 (26) Giroud, 1-2 (45) Huntelaar, 2-2 (67) Farfan

Det blev en sån där gristidig uppstigning. Vi hade bara hört skit om Gelsenkirchen och eftersom jag redan avverkat två Europaresor den här säsongen bestämde vi oss för att ta en blixtvisit till Tyskland den här gången.
Hedemora och jag hämtade upp Robban Wossmar nere på stan och brände sedan snabbt de dryga tio milen från Västerås till Arlanda. Där mötte Ponka upp och vi var fulltaliga.
En kall på Arn, 100 minuter med hårt ansatta SAS – sedan var vi på tysk mark.
Düsseldorf.
Där fick vi åka järnväg på flygplatsen där tåget hängde i taket. Bara en sån sak.
Solen sken när vi stod på perrongen och väntade på nästa tåg som skulle ta oss till målet – Gelsenkirchen.

Schalke 04 är laget i Gelsenkirchen. De är blå och inte lika mäktiga som Dortmund. De har en mindre arena och förmodligen även lite färre fans.
Framför allt är deras stad den som sägs vara tråkigast i hela Ruhrområdet. Många Gooners valde därför att natta i andra städer. Vi tyckte inte att det var någon mening att flacka runt där nere bara för en natt så vi valde Hotell Maritim i Gelsenkirchen.
Men först letade vi efter ett tysk ölhus där vi kunde få oss en stadig och en bättre schnitzel. Det visade sig ara tuffare än vi trodde i detta vedervärdiga samhälle. Det fick bli nåt caféliknande ställe en bit upp på gågatan.
Där på övervåningen satt Kicken med sina polare. Hejhej.
Det gick fort. Mat och en öl – sen taxi ner till Maritim. Robban och Hedemora fick sina rum direkt, men jag och Ponka fick vänta.
De hade fin utsikt från den femtonde våningen och där långt borta skymtades Veltins Arena. Kvällens skådeplats.

Vi laddade dock i källaren. När Helga inte krossade glas bakom bardisken servade hon oss i bra tempo, allt är hennes fel, och vi lyckades dricka ihop en rätt så bra nota innan vi styrde in en taxi på seneftermiddagen ut till Buer där vi skulle träffa några engelska polare.
Vi åkte genom det ena folktomma kvarteret efter det andra och fönstren var på många ställen igenbommade.
Det såg ut som Liverpool fast värre.
Taxichauffören förklarade på knackig engelska blandad med tyska hur stan var att leva i. Vi försökte så gott vi kunde snacka tyska, verstehen sie?
Det blev en härlig mix som mynnade ut i att han hittade rätt och vi kunde fortsätta laddningen på rätt ställe.

Det var mycket sång, både inne och ute, i Buer och det var ganska många Gooners som laddade här. Eftersom vi hade rest hela dagen i grupp vi fyra tyckte vi tydligen att det var en bra idé att åka var och en för sig ner till Veltins Arena.
Någon tog buss, andra spårvagn – men rätt kom vi och in kom vi.
Jag lyckades dock gå av helt fel när jag såg arenan utanför och fick sedan knalla runt hela jävla stadion innan jag fann bortafansens ingång.
Tyskar är på bra läktarkultur och Schalke var inget undantag. Dock inte lika bra som Dortmund. Vi sjöng själva på bra i första halvlek, men när ledningen försvann blev det sämre tryck i bortasektionen som var oerhört konstigt indelad. Vi hade biljetter både på upper och lower och till och med utanför den inglasade boxen. 2-2 kändes faktiskt som en förlust efteråt trots att vi var utspelade långa stunder, men leder man med 2-0 ska man fan kunna knyta ihop säcken.

Efter matchen började den stora jakten på transport in till stan. Det var ändå drygt en mil. Tyvärr lyckades vi med bedriften att gå till fel spårvagnsstation och när vartenda tåg kom var det fullt. Efter en stund upptäckte vi att det kom ganska många taxibilar på andra sidan vägen så vi bytte taktik. Det var vi tyvärr inte ensamma om för det kom inte en enda taxi så vi fick jogga tillbaka och då, ett bra tag senare, kom ett tåg.
Vi var dock helt övertygade att det skulle gå till Buer, som låg ännu längre från stan än arenan, men vi blev glatt överraskade när vi efter ett tag kollade ut ur imman och såg Hauptbahnhof på en stor skylt. Vi var inte ett dugg sugna på att festa vidare vid det här laget. Går man upp klockan 04.00 är man trött 20 timmar senare.
Det fick bli en kebap, som tyskarna säger, och taxi till hotellet.

Lagom till lunch dagen efter var vi på banan igen. Hyggligt pigga letade vi oss ut. Regnet föll och det var precis så grått som man kan föreställa sig att det är i Ruhromårdet.
Vi övergav Gelsenkirchen och åkte till Düsseldorf. Klart mycket trevligare.
Där hittade vi, efter ett obligatoriskt besök på Karstadts sportaffär, Braueri Schumacher. Ett mycket trevligt klassiskt tyskt ölhus.
Äntligen en riktigt Schnitzel!
Med stekt potatis och citron.
Ölen bryggde de själva och smakade fantastiskt. Så ska ni till Düsseldorf rekommenderas detta ställe varmt. Det ligger på Oststraβe 123.
De har förresten en mycket trevlig hemsida med passande musik – http://www.schumacher-alt.de/index2.html.

Hårt kritiserade SAS skötte sig som vanligt oklanderligt även på hemvägen och vi landade innan utsatt tid på Arlanda.
Fyra trötta killar var hemma.
Ännu ett Europaäventyr var till ändå.
Undrar bara vart vi ska nästa gång.
Om det nu blir någon nästa gång.

Cheers!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *