Arena: Swedbank Park
Match: Allsvenskan
Publik: 7 009
Målen: 0-1 (63) Noah Söderberg
Matchens lirare: Simon Gefvert, VSK
En stad klädd i grönt och vitt.
Allsvensk hemmapremiär och publikrekord.
Då gjorde VSK på nytt en fin match – men föll med 0-1 mot Elfsborg.
Det var heltaggat på Rocklunda när morsan körde ner mig. Vi körde samling hos Finnen. Misty-Ipan var precis vad som behövdes den här söndagseftermiddagen när vi laddade för allsvensk hemmapremiär mot Elfsborg. Vi var ett bra gäng som trotsade kylan och satt ute medan kön in ringlade sig lång.
Efter 27 år skulle Västerås få se allsvensk fotboll igen.
Och även om premiären slutade med en snöplig 0-1-förlust i Solna var laddningen på topp.
VSK hade sålt dom flesta biljetterna på hemmasektionerna, det var på Elfsborgsläktaren som det var mest tomt. Ändå räknades över 7 000 personer in och det var bra tryck när Simon Johansson ledde ut Grönvitt på planen.
Redan i den sjätte minuten borde Jabir satt 1-0, men missade bollen helt ren i boxen efter Johanssons förarbete. Max Larssons retur kunde Elfsborgsförsvaret rensa bort på mållinjen.
VSK var hungriga och fortsatte att ösa på framåt.
Efter en halvtimme borde Jabir nätat igen. Johansson spelade loss Gefvert på högerkanten som skickade in en bra boll i boxen. Tyvärr ny luftträff från Abdihakim Ali.
Det var 0-0 i paus efter grönvit dominans när vi kilade ner och invigde säsongens första halvtidsstarköl. Elfsborg inledde andra starkt och hade en bra chans genom Noah Söderberg, men Anton Fagerström räddade skottet. Sju minuter senare fick VSK straff efter att Mattéo Ahlinvi skjutit ett skott på handen på en Boråsspelare.
Max Larsson lade upp bollen.
Men skottet var klent och Elfsborgskeepern kunde rädda.
Sen blev det som förväntat, när man inte gör mål på alla chanser. Noah Söderberg fick drömträff efter dryga timmen och det var 0-1.
Det fanns några halvlägen till kvittering, men det blev inget VSK-mål den här gången heller.
Vi hade planer på en kall på Rocklunda, men det var stängt. Jag, Jonte och Sigge knallade ner på stan och hann med en bättre IPA på Ruths innan de stängde.
Det var stendött.
Men på Bishop var det lite fart och där fanns superfin white IPA från Coppersmith som fick avsluta den här dagen.