Arena: New York Stadium
Match: Championship
Publik: 10 160
Målen: 0-1 (73) Kerim Frei, 1-1 (85) Danny Ward
Matchens lirare: Kerim Frei

När solen tittar fram är det gott med en öl.
Den smakar ännu bättre om den insats framför en ny arena.

Det fanns typ hundra ställen att parkera runt New York Stadium. Jag tror vi valde det absolut sämsta. När vi hade degat fem pund och lämnat bilen så visade det sig att man fick gå runt halva stan för att komma till arenan. På vägen möttes vi av den ena parkeringen efter den andra som både var billigare och närmare.
Så kan det gå.

Det var gott om tid kvar till matchen när vi kom fram så vi gick ett varv, hämtade våra biljetter, kollade shopen och gick upp på en liten kulle under motorvägen för att få bra bilder.
Sen visade det sig att hemmalagets bar kunde nyttjas från utsidan.
Då köper man så klart in resans första pint.
En lokal ale.
Det var gott.

På väg in på arenan så hamnade vi bakom ett rätt överförfriskat gäng Bluesfans som hade ingång precis bredvid oss. En av killarna hade fått ”ledigt” av tjejen, som det verkade, och gick all in.
Det skulle han få sota för lite senare.
Men vi vek av och gick in och letade upp våra platser. Det ska sägas att det var ett jävla meck med att köpa de här biljetterna. Matchen öppnades aldrig på Rotherhams hemsida trots att vi båda reggat konton. Det skulle visa sig att de var rädda för att Birminghamfans skulle köpa biljetter på hemmasektionerna, så alla med nyreggade konton var tvungna att ta kort på sitt id och skicka in. Men det stoppar inte med det. Millers krävde även att man skulle mejla över en kopia på sin senaste el-räkning (!).

Detta innebar att Backevik fick ta tag i kontakten med klubben. Jag har nämligen ingen el-räkning. Men efter ett mejl eller så var allt löst ändå och vi fick snällt biljetter på rad ett, precis bakom Birminghams bås.
Det var rätt fint att sitta där nere, nära all action.

Rotherham hade redan åkt ur och Blues var pressat. Ännu mer i klistret var managern Gianfranco Zola. Gästerna var bleka och fick inte ordning på nåt i spelet. Inte ens med Arsenallånet Krystian Bielik i mittlåset.
Det var mållöst i paus och det fick vi pigga upp oss lite med en Pukka och en pint.
Vi satt ju ändå och ugglade på Pukka Pie Stand.

Det blev lite mer fart i andra när Zola kastade in Kerim Frei. Han var pigg på vår kant och piskade med dryga kvarten in Birminghams ledningsmål.
Då blev det fart på mycket.
Bortafansen gick bananas och vår vän från vägen in blev gripen sedan han firade inne på planen. Nu var han inte ensam. Skulle säga att minst 20 Bluessupportrar åkte ut och det var lite småstökigt ett tag.

Nu fick Midlandslaget inte jubla ändå för Rotherham kvitterade rättvist på slutet och matchen slutade 1-1. På väg från arenan var det lite skön munhuggning mellan fansen.
När vi efter en mindre promenad till bilen visade det sig att vi var inparkerade.
Tack för det.
Soporna hade bara fyllt på med bilar och ingen kom ut. Nu hade vi som tur var bara några bilar bakom oss och de kom ganska snabbt så att vi kunde dra vidare.