Arena: Elland Road
Match: Championship
Publik: 23 027
Målen: 0-1 (13) Hendrick, 1-1 (42) Bamba, 2-1 (71) Wood, 2-2 (78) Ince.

Ralph Lauren, Yorkshire tea och noll utrymme åt benen.
Säger bara:
Marching on together!

Det var lite småsegt ute i Cricklewood när klockan ringde strax efter åtta. En lång dag med massor av bilkörning, på fel sida vägen väntade.
Vi trängdes inte direkt på tåget in till St Pancras där på morgonen när solen attackerade oss från alla håll och kanter. Hyrbilen stod redo. Vi skulle bara hitta stället, vilket var lättare sagt än gjort. När vi väl fått ut nyckeln var det tur att Indra är liten och smidig för den som parkerat bilfan hade gjort det granne med en betongpelare så det krävdes ett mindre  Parkour-nummer för att lösa situationen.
Men ut kom vi.
Och smidigt genom och ut ur London.

Första anhalt var Bicesters outlet cirka en timme nordväst om huvudstaden. Mellandagsresa, alla lediga, det innebar att vi fick parkera på en pendlingsparkning för att ta oss in i shoppingbyn. Buss sista biten och kö utanför varenda affär.
Det blev ändå en liten påse inne på Raffe. Och en rulle nån kladdig hipster-pulled-pork-röra.
Sen skulle vi ta oss därifrån och det var inte det lättaste. En bra kö gjorde att vi fick se den underbara närnaturen en halvtimme extra.
Men ut kom vi och kunde gena över A43-an via Silverstone till M1-an. Sen var det full fräs rakt norrut.
Mot Leeds.

GPS-en höll vad den lovade och vi sladdade in vid Elland Road två timmar före kick off. Lagom att hitta en parkering och nåt att käka.
Efter lite letade efter var vi skulle hämta ut biljetterna, som vi köpt online, var vi all set för lite fin tisdagsunderhållning i Championship.
Leeds United v Derby County.

Vi hade platser på ena långsidan. Kanonplatser på East Stand, nästan vid mittlinjen. Vi öppnade dock med fint Yorkshire tea och en bättre Pukka. Sedan knödde vi in oss. Det var så jväla trångt att mitt vänsterben försvann redan efter en kvart. Sedan var det bara att stå ut till paus innan man fick sträcka på sig.

Topplaget Derby öppnade klart bäst och gjorde första baljan. Allt tydde på en säker tvåa. Leedsfansen sjöng bra, men Derby var en besvikelse.
De blev det även på planen ganska snabbt och släppte över initiativet till hemmalaget som kunde kvittera innan vi fick värma oss mer nytt gott te. Jag lade in en hundring på en tvåa och ett hörnspel för att dra in lite deg. Sedan dog luren för andra gången på samma kväll.
Kämpa Apple!

I andra försökte Derby komma tillbaka, men Leeds blixtrade till och fansen fick ännu en gång gå loss på klassiska marching on together.
Nu kom Derby tillbaka och kvitterade. Hörnspelet var hemma och nu skulle bara gästerna vinna. Vi satt där, hopträngda, och hoppades på ett till bortamål så att det kunde rassla lite på kontot.
Men nu slutade det 2-2. Alla hyggligt belåtna utom jag och vi kunde lunka tillbaka för trettio mil till i bil.

En burgare på en service blev det nånstans i mörkret. Mycket snack om allt möjligt för att slå ihjäl tiden på de stereotypa motorvägarna. Vi var ”hemma” i London nån timme efter midnatt och lämnade planenligt tillbaka bilen innan vi tog en taxi till Cricklewood och small ner på kuddarna.
No more marching on …