Arena: Stigtomta IP
Match: Division 5 Södermanland
Publik: Säkert 300
Målen: 1-0 (15) Victor Rinkefjord, 1-1 (16) Tim Olsson, 1-1 (31) Tim Olsson, 2-2 (32) Victor Johnsson, 3-2 (36) Victor Rinkefjord, 3-3 (43) Misael Mba Mba, 4-3 (65) William Björnfot, 5-3 (68) Måns Cypriansen
Matchens lirare: Victor Rinkefjord, SIF

Junibonanzan fortsatte.
Med en åktur på världens tråkigast väg.
Och ett besök i Stigtomta.

Öppnade dagen med en padel i Älvsjö och när trafiken lagt sig satte jag mig, stel som en pinne, och styrde söderöver.
Det var med kirurgisk precision tidsmässigt.
För man vill ju att så många som möjligt ska veck från E4:an innan man drar iväg. Trots det var det lite segt vid Moraberg i Södertälje – en kom världens absolut värsta motorvägssträcka.
Det blir fan värre och värre varje gång jag åker den.
Dessutom känns det som att den blir längre och längre för varje åktur.
Burr.

Nere i Nyköping var eländet slut och sen kom ett par 80-raksträckor förbi Skavsta – sen kom Stigtomta. Ett samhälle med 2 000 innevånare.
Många av dom var redan på plats på idrottsplatsen bakom skolan när klockan närmade sig 19 och jag parkerade bilen inne i en rondell och knallade in.
Det var gratis entré, troligen för att det inte finns några entré på Stigtomta IP – som inte är någon större anläggning att skriva hem om. Helt okej, men inte mer än så.

Det visade sig att fotbollsskolan hade haft säsongsavslutning så många barn och deras föräldrar var på plats. Båda de två läktarsektionerna var proppfulla och några lediga bänkar fanns inte.
Skulle gissa att det var runt 300 personer där, vilket får ses som suveränt på en division 5-match.
Nu går visserligen hemmalaget bra – och kunde ta över serieledningen vid seger, men likväl bra att ha så mycket folk på en hemmamatch.

Jag fick ställa mig nere i skuggan i första. Kvalitetsmässigt var det en rätt så svag match, men det var bra kamp och det hände mycket.
Speciellt chans- och målmässigt.
Kanske inte så konstigt när Stigtomta inför matchen gjort 49 baljor på elva matcher.
Man skulle höja det snittet den här kvällen.

Dock var det ett litet skärrat hemmalag som efter en stund fick snacka ihop sig och sluta försöka spela en fotboll som dom inte behärskade. Här skulle lyftas långt – och jobba därifrån.
Då hade Södertälje FK vänt underläge till ledning. Omstruktureringen skulle dock ge effekt och innan vilan kom två hemmamål till, men första halvlek slutade 3-3, vilket inte var helt ologiskt. Gästerna väl så bra.

I paus bjöds det på grillning och det tackar man ju sällan nej till. Nu var burgaren bara ”så där”, men det var gott med lite käk innan jag knallade över på andra sidan och satte på mig på Södermanlands oskönaste bräda.
Därifrån fick jag se gästerna fortsatt vålla problem för Stigtomta inledningsvis. Sen vände det och hemmalaget satte 4-3 och 5-3.
Det var game over.
Och serieledning.

Det kunde ha blivit fler mål – åt båda håll på slutet, men det stannade där. Halvt
sne i underkroppen reste jag mig från staketets nederdel och gick mot bilen. Sen blev det småvägarna upp till Järna. Magiska miljöer och slott. Vi snackar Runtuna, Aspa, Gnesta och den vägen.
Man somnade skönt i Blåsut sen …