Arena: Björkviksvallen
Match: Division 5 Örebro
Publik: 8
Målen: 0-1 (2) Hamzah Shawish, 1-1 (17) Simon Nydén, 2-1 (26) Mubarak Abdi Muse, 2-2 (40) Levi Laurberg, 3-2 (72) Scott Ntwari, 4-2 (78) Samuel Zyskind, 4-3 (80) Olle Gryth, 5-3 (82) Scott Ntwari (straff)
Matchens lirare: Filip Malmsten, HIK

Först en ordentlig målfest i Örebros utkanter.
Sen snö i Geijersdal på väg till farsan.
Det svänger verkligen om maj 2025.

Med E18 avstängd mellan Sörstafors och Köping fick det bli tidigare avresa från Västerås. Så efter jobb packade jag ihop och drog iväg strax efter 17. Mot Örebros utkanter och Hidingsta.
Eftersom vi skulle in i Kolbäck, genom Köping innan vi kom ut på motorvägen tog det nästan två timmar att köra till Stortorp, där Hidigstas fotbollsplan Björkviksvallen ligger.
Genade igenom Örebro och körde över 300 fartgupp innan jag kunde parkera Tiguanen perfekt i tid.
Trodde jag.
För när jag klev ur bilen 18.57 var matchen ansvarslöst redan igång och när jag skulle passera entrén gjorde gästande IFK Lindesberg 0-1.
Självklart låg Swish nere så jag fick ”planka” in och betala senare. Maken till skittjänst får man leta efter. Den packar ju ihop tre gånger i veckan, men så blir det när bankerna skiter i det för att man inte tjänar tillräckligt med pengar på det.
50-lappen som det kostade att komma in skickades i halvtid, ska tilläggas till protokollet.

Jag trodde först att jag var själv här den här torsdagskvällen. Kiosken var visserligen öppen och det fanns folk både på planen och på bänkarna, men i övrigt var det fan inte mycket att hänga i granen.
Kanske inte så konstigt när termometern visade fyra grader och det hade regnat i ett dygn.
Just när matchen drog igång var det faktiskt uppehåll.
Men helvete så kallt för att vara slutet av maj.

Björksjövallen är en fin anläggning. Framför klubbhuset och kiosken hade man praktiskt byggt ett tak och en liten läktare. Där bänkade jag mig. Efter en liten stund kom det några till och när jag efter en stund räknade riktiga åskådare fick jag det till åtta. Klubben själva rapporterade in 35, men då lär damerna i kiosken, spelarna, avbytarna, domaren (hur fan kan man by the way bara en domare i division 5?) och de två som satt i en av bilarna på parkering och tittade inkluderats.
Planen såg en smula bucklig ut, men välklippt.
Och det var allmän ordning här.
Det ska de ha cred för.

Det här skulle visa sig bli en händelserik match mellan mittenlaget Hidingsta och jumbon IFK Lindesberg.
Mycket mål.
En hel del omdiskuterade och roliga händelser.
Som när gästernas Axel Tuomisto mycket fult sänkte en HIK-spelare med en rejäl tackling bakifrån och bara fick gult kort.
Såg ut som ett solklart rött från min position.
Eller när Levi Laurberg kvitterade till 2-2 i slutet av den första halvleken när bollen studsade snett för hemmakeepern och gav ett öppet mål på en långsula som inte alls var någon målchans.
Det var kryss i halvtid när jag först satte mig en stund i bilen för att få tillbaka lite värme, det var som sagt sanslöst kallt, och sedan köpte middag.
Det fick bli två kokta med bröd (20 kronor styck) och kaffe i riktig mugg.
Tackarrrr.

I andra var Hidingsta bättre. Det ska inte sägas annat. De var nog det starkare laget sett till hela matchen också även om det långa stunder var ganska jämnt. Det skulle dock dröja till 72:a minuten innan 3-2 kom. Sen blev det snabbt därefter 4-2. Olle Gryth pangade in ett fint distansskott till 4-3, men det blev aldrig någon spänning på slutet för Scott Ntwari rullade säkert in 5-3 på straff med några minuter kvar att spela.
Jag frös nu så mycket att jag fick gå runt och kolla på slutet.
Efter ett par avbrott blåste så äntligen domaren av och jag fick sätta mig i bilen med Medelhavsvärme.
Det var sannerligen välbehövligt efter den här väderholmgången …

Tackade för mig och körde via Hidingsta bort till Marieberg där jag tankade. Sen raka vägen till Sutterhöjden, men hockey-VM på radion innan Filip ”rapporterade” live på slutet. Det var visserligen inte mycket till rapportering för han glömde ett av tjeckernas mål och hade inte snappat upp vilka Sverige skulle få möta i semin.
I Storfors blev det mörkt och efter Asphyttan började regnet bli snöblandat. Tempen stod på en grad och det for djur över vägen i parti och minut när asfalt blev grus. I Brattforshyttan började det snöa på riktigt och det var snudd på parodi sista biten när jag knappt såg vägen på grund av all snö.
22 maj.
Herregud.

Hos farsan stod han och Dansken och ”sjöng” nationalsången i vardagsrummet efter att danskarna fullbordat största hockeyskrällen någonsin när man slog Kanada med 2-1.
Snacka om upp-och-nervända världen …