Arena: Älvkroksvallen
Match: Division 5 östra Värmland
Publik: 135
Målen: 0-1 (19) Kenny Rundh, 0-2 (38) Adrian Johansson, 0-3 (43) Kevin Gustavsson Stolpe, 0-4 (53) Pelle Renström, 0-5 (61) Kevin Gustavsson Stolpe
Matchens lirare: Pelle Renströn, NIF/FFF
Det var sommarvärme när vi grillade på eftermiddan.
När vi kom till Deje höll farsan på att frysa ihjäl.
Det svänger sannerligen i april.
Efter ett gäng dagar med ytterst lugubert väder var det äntligen lite vårkänsla i Sutterhöjden. Det var så fint att farsan drog fram grillen på eftermiddan när jag hade tvättat bilen.
Vi satt där å njöt av perfekt nygrillad karré i värmen. Det skulle bli något helt annat senare på kvällen.
Det fanns bra och nära groundhopping den här fredagskvällen. Bokade in ett besök i Deje och Älvkroksvallen – en arena som jag saknade. Det är en kort resa från farsan och vi behövde inte fara förrän efter 18. Knappa fyra mil senare parkerade vi och knallade mot den fina entrén. Jag har varit förbi här tidigare, så det var ingen överraskning. Körde så klart shorts. Är det vår och värme så är det – även om man vet att det kommer bli andra bullar senare.
Farsan skulle swisha in oss (50+25), men det dröjde vid insläppet. Han hade scannat fel och var på väg att köpa säsongskort för 500:- när han fick hjälp.
Älvkroksvallen är i stora stycken en anläggning i toppklass. Fem getingar. Den är välskött, har en entré med arenanamnet, läktare på båda sidor, en med tak, kiosk, speaker och en gräsmatta som såg helt magisk ut för att vara i april. De få saker som var på minuskontot kunde vi leva med. Men räcket var fem centimeter för lågt och inte alls skönt att stå och hänga på – som vi gjorde inledningsvis.
Det här var första matchen med Filipstad som jag såg på mycket länge. Numera hade fått slå ihop sin A-lagsverksamhet med Nordmark. Nya tröjor, nytt klubbmärke och fler hemmaarenor.
Gästerna, som öppnat säsongen med storpisk mot Kronoparken United, inledde skakig här också och det såg ut som att det var Deje som var det bättre laget i början. De skapade en rad lägen, men hade ingen spets över huvud taget och Staen kunde städa bort allt som dök upp.
Efter en kvart eller så började gästerna växa in i det mer och mer och när NIF/FFF fick chanser var det en helt annan klass. Det bara small. 0-0 blev 0-3 när vi hade gått upp och satt oss på läktaren där vi i alla fall hade lite sol i ryggen.
Det kändes plötsligt som att det var klasskillnad mellan lagen – och att matchen var avgjord i paus.
Vi knallade runt och bort till kiosken för lite värme i form av kaffe och korv. Tror det är första gången jag upplevt att kaffet var dyrare än korven. Men så var det. Korven skulle de ha acceptabla 15 kronor för. Kaffet kostade 20. Det är ingen ordning på nåt längre.
Med en avgjord match på planen gick vi runt igen och satte oss på läktaren i hopp om lite värme i några minuter, men nu började det bli kallt.
Grabbarna bredvid förklarade för farsan att DIK spelade i sina vita bortaställ. Normalt är klubbens färger blått och rött.
På planen såg det ut som andra halvan av första. NIF/FFF tog vara på sina chanser klart bättre och var det rappare laget igen. Två mål till fick vi se, men sista sista halvtimmen var inte superkul då det stod 0-5.
Nu började det också bli kallt på riktigt. Farsan muttrade och ville dra innan matchen var över. Tror aldrig jag upplevt det tidigare. Men vi bet ihop och härdade ut. Matchen slutade 0-5.
Vi var kvar till the bitter end innan vi småjoggade till bilen och drog på värmen ordentligt. Då tinade farsan upp. Vi tog vägen om Forshaga hem, för det skulle handlas.
Vet inte om jag fick nån ordning på värmen i kroppen under resan hem. Det tog nån timme till innan man var på banan på riktigt igen.
Men Älvkroksvallen – åk dit. Det är nog den finaste anläggningen jag varit på i Värmland.