Arena: Swedbank Park
Match: Superettan
Publik: 3 576
Målen: 1-0 (29) Jonathan Ring
Matchens lirare: Max Larsson, VSK

Tack för tre poäng.
Mycket mer var det inte.
För det här var i stora stycken en urusel fotbollsmatch.

Säsongens andra hemmamatch. Ännu en vardag. Måndag den här gången. Soligt men med kalla vindar när jag lämnade Blåsut vid tvåhugget och körde till Västerås. Den friska luften måste ha gjort att jag blev halvt slut för jag behövde en bättre eftermiddagslur när jag kom till Lustigkulla.
Sen var jag redo för att åka ner till Rocklunda.
Sedvanlig samling på Coppersmith. Hyggligt med folk på plats.

När vi väl kom in fick vi bevittna en av dom sämsta matcher jag sett här på länge. VSK var sega och inte alls påkopplade och det var nykomlingen Falkenberg som öppnade klart bäst. Det dröjde nästan halva halvleken innan Grönvitt vaknade till liv lite grann. Jonathan Ring, som sannerligen inte imponerat hittills, skickade in ett bra inlägg som gick hela vägen i mål. Sen hade Kalle Gunnarsson ett bra skott som smet utanför.
Annars var det mest bolltapp och frustration.

Det blev inte ett dugg bättre i andra. Faktum var att Falkenberg hade det mesta av det bästa av spelet. VSK slarvade och fortsatte att vårda bollen sällsynt illa. Det blev lite bättre när Simon Johansson kom in för första gången i superettan den här säsongen. Kaptenen hade några bra aktioner och nog vill man se honom spela mer.
Det gör gott för lagets struktur.
FFF hade nån halvchans på slutet, men VSK:s försvar är det sannerligen inte fel på och Anton var bra i kassen.

Körde hem Jonte och Sigge innan jag klev in på Lustigkulla för att värma mig lite. Det var inte supervarmt i slutet av matchen …
Men en seger är en seger och sju pinnar på dom tre första matcherna för säsongen får anses väldigt bra med tanke på att spelet verkligen inte sett bra ut.