Arena: Swedbank Park
Match: Superettan
Publik: 4 673
Målen: 0-1 (14) Noah Kristoffersson, 1-1 (29) Jabir Abdihakim Ali (straff)
Matchens lirare: –

Bra inramning.
Hyggligt spel.
Men sjukt uddlöst.
Det var VSK:s hemmapremiär 2025 det.

Med samling på Rocklunda redan 17.00 var det bara att lämna huvudstaden i tid så man kunde vara med. Med mullrande vinterdäck var jag förbi Lustigkulla innan jag körde ner och parkerade och bänkade mig med Empa, Jonte, Sigge, Lidas, Martin, Andrea och Vego på uteserveringen.
Inte supervarmt.
Men knackar våren på dörren, ja då sitter man ute. Det är inte mycket att snacka om.

Laddat efter fina 2-0 i premiären mot Kexen. Inte supermycket folk på plats till en början då många satt på stan för att kunna gå marschen. När det närmade sig kick off var det välfyllt.
Över 4 500 pers, kanske en besvikelse, på plats. Ett hundratal från Göteborg, vilket får ses som imponerande en tisdagkväll. Ståplats skickade upp en grym flagga när ”Vi är VSK” dånade ut.

Men det här skulle verkligen inte bli någon festkväll. Det tog bara en kvart så hade gästerna tagit ledningen. Ett snyggt mål, där Amel Mujanic satte en perfekt boll i djupet bakom VSK:s backlinje som Noah Kristoffersson kunde sätta bakom Anton Fagerström. En kvart senare kvitterade Grönvitt när Jabir, för omväxlingens skull, satte en straff.
Efter paus tog VSK över mer och mer, men det var uddlöst och trots det gigantiska bollövertaget hände det inte så mycket. Med 25 tyckte jag Kalle bytte bort sig när han plockade av både Jabir och Wernersson. Det blev inte ett dugg bättre, snarare tvärtom, med Taonsa och Pedro – som inte hade någon att pricka med sina inkast och sin fina fot.

Men tre minuter kvar behövde jag dra för att hinna till Lustigkulla för att se Arsenal v Real Madrid. Från telefonen såg jag att både VSK och ÖIS hade fina lägen på slutet.
Såg och såg, jag hörde.
Men det blev inga fler mål.
Betydligt roligare i norra London där Declan Rice hade show och Arsenal vann med 3-0.