Arena: Rimnersvallen
Match: Superettan
Publik: 1 354
Målen: 1-0 (11) Daniel Krezic, 1-1 (28) Alexander Thongla-Iad Warneryd, 1-2 (43) Aaron Bibout, 1-3 (45+1) Aaron Bibout, 1-4 (57) Jonathan Ring, 1-5 (62) Frederic Nsabiyumva
Matchens lirare: Aaron Bibout

Oddevold borta.
Med brandlarm, storseger och stopp i trafiken när rotorblad till vindkraftverk skulle köras ut.
Tänk vad man får vara med om …

Hade spenderat helgen hos farsan för att jag skulle ha bilen på service, för att vi skulle kunna groundhoppa och för att jag skulle kunna åka till Uddevalla på hemvägen.
Om man med hemvägen menar en nätt liten omväg på nästan 40 mil vill säga.
Men så var det.
När det blev dags att lämna Sutterhöjden upptäckte jag att mina nycklar låg i min jacka som blev kvar i farsans bil efter att vi hade varit i Västergötland på lördan. Han var ute och körde skolbarn.
Och bilen stod i Filipstad.
Det var inte pressat läge, men min softartur med ett par inplanerade tittningar av idrottsplatser på vägen sket sig fullständigt när jag tvingades åka upp till Dammshöjden och möta farsan för att få grejerna och sedan köra tillbaka. Det var en torskad halvtimme som genom Dalsland var omöjlig att ta igen.
Det eventuella pubbesöket sket sig också.

När jag hade puttrat ner till Åmål hade jag fått mer än nog av riksväg 45, som nån dåre till kommunalpolitiker fått ändrad till Europaväg, fast det mer eller mindre är en lite bredare länsväg.
Jag svängde av och tog Dalslands inland istället.
Vi snackar Billingsfors, som spelade allsvenskt efter andra världskriget, Bäckefors och Färgelanda innan jag rullade in i Uddevallas norra delar knappa 35 minuter före kick off.
Planen från början var att brorsan skulle komma från Göteborg och se matchen och sedan åka med mig till Stockholm.
Det sket sig brutalt när hans möten var planerade av amatörer …

Istället mosade jag in bilen på nån grusplätt där många andra parkerade, gjorde sällskap med Niklas, Martin och Vego in.
Fick låna ett bortakort så jag slapp dega entré.
Tackarrr.
Självklart tvingades vi gå runt hela Rimnersvallen för att komma till den östtyska kurvan på friidrottsanläggningen som är bortasektion.
Efter noggrann visitation, inköp av korv och kaffe var vi redo på de översta raderna på nybyggda betongläktaren.
Då gick brandlarmet …
Oklart om det berodde på att Oddevolds juniorer i klacken smällde av en av dom tanigaste rökbomber man sett eller något annat, men vi fick snällt vandra ”ut”. Snudd på komiskt när 40 VSK-are skulle utrymme en läktare som aldrig någonsin skulle kunna brinna.
Men så var det.

När de väl kunde konstatera att det inte brann kunde matchen kicka igång. Ombads vinka från alla möjliga håll och kanter då vi hade varit med på teve.
Men det är svårt att veta att man syns i bild när läktaren är 100 meter från kameran.
Dryga kvarten efter utsatt tid var vi igång i solskenet och blåsten. VSK öppnade katastrofalt och låg efter elva minuter under mot nykomlingen som poppats upp som Superettans hetaste lag efter ett par raka segrar.
Men herregud så dåliga dom skulle visa sig vara.
Efter en stund tog Grönvitt över allt.
Och körde sedan över Oddevold efter noter.

Alexander Thongla-Iad Warneryd sköt 1-1 från distans via ett Oddevoldben och kort före vilan fixade Aaron Bibout både 1-2 och och 1-3. Det första med skallen och det andra efter snyggt kombinationsspel med Warneryd.
Matchen kändes avgjord.
Och Martin hotade med att åka hem tidigare, något som Vego inte var så sugen på där i andra halvlek när Jonathan Ring pricksköt 1-4 och Frederic Nsabiyumva satte 1-5 på volley efter en frispark.
Jag tyckte egentligen inte VSK var så bra, men siffrorna var inte alls missvisande och hur Oddevold hade kunnat vinna fyra raka matcher kändes mer och mer som en gåta ju längre matchen led.
Med kvarten kvar fick hemmalaget en utvisning efter en förseelse i VSK:s box som ingen såg. Varken på plats eller på teve.
Det blev sen inga fler mål.

Men den stora frågan under den andra halvleken var när Teo skulle dyka upp. Förhoppningsvis till den 46:e minuten enligt honom själv, men i verkligen med fem minuter kvar att spela. Med stor rygga, vilket gjorde riktigt entré omöjlig. Han fick se sista minuterna från den södra kortsidans öppning – en plats där man troligen såg bättre än från bortasektionen.
Det var mycket gissningar därifrån vad som skedde ett par hundra meter bort när spelet var på andra sidan.

När vi hade tackat av spelarna vandrade vi ut, mötte upp brorsan och började den otroligt sega hemresan.
När vi hade kommit över bron i Trollhättan blev det mer eller mindre tvärstopp då en transport med ett rotorblad till ett vindkraftverk blockerade allt som fanns i vägväg.
Det var följebilar överallt.
Det skulle plockas ner skyltar och grejer i varenda rondell och det tog en stund innan vi kunde smita förbi.

Men den här kvällen var ju redan sen som den var och när vi väl hade segat förbi Lidköping, genom 80-vägar och en miljon fartkameror, kommit ut på E20 i Götene och sedan kört till Mariestad var klockan nästan midnatt.
Då kom kvällsmaten på ett folktomt Donken.
Laddade med energi tog vi oss an mörkret norröver. Laxå, Örebro och sen E18 sista biten till Västerås.
Klockan hade blivit rejält mycket när vi stövlade in.
Jag var tvungen att kolla lite på matchen igen, för att se hur man såg ut på teve och vad som hände i vissa situationer innan jag stängde butiken för dagen.
Lika oklart varför Oddevolds 1-0 godkändes live var det efter att jag sett det på Lustigkulla.
Men vem bryr sig efter 5-1?