Arena: Örnäsvallen
Match: Division 4 Bohuslän-Dalsland
Publik: 30
Målen: 0-1 (2) Ahmed Ziku Jaggwe, 0-2 (10) Filip Hagberg, 0-3 (22) Jakob Skoglund Olsson, 0-4 (50) Filip Eliasson, 0-5 (54) Ahmed Ziku Jaggwe, 0-6 (58) Theo Johannesson (straff), 0-7 (64) Jakob Skoglund Olsson, 0-8 (67) Jakob Blom, 0-9 (70) Filip Hagberg, 0-10 (74) Filip Hagberg (straff), 0-11 (77) Jakob Blom, 0-12 (79) Filip Hagberg, 0-13 (83) Jakob Skoglund Olsson, 0-14 (89) Ahmed Ziku Jaggwe
Matchens lirare: Filip Eliasson, EFF

Örnäsvallen behöver lite kärlek och renovering.
IFK Åmål ett helt nytt lag.
Om nu det ens skulle hjälpa …

Fyllda med energi från en tallrik pasta körde vi ner till stans södra delar och Örnäsvallen.
Den ligger på en udde vid Vänern med en camping bakom.
Vid en första anblick är det en fantasisk anläggning med en stor läktare, fin entré och allehanda finesser.
Men jisses så slitet.
Jag skulle gå på muggen efter att vi hade swishat in oss. Vi börjar där. 80 spänn i inträde för en division 4-match. Det är mycket det asså.
Farsan kom dock in för halva priset.
Sen skulle jag ner och hitta en toa bakom läktaren, som ser ut som den ska rasa ihop vilken dag som helst, men allihop var ”ur funktion”.
Det fick bli skogen bakom …

När vi kom upp läktaren var vartenda säte indränkt med pollen. Det saknades färg här och var och på trappstegen var det mest mossa.
Det var bara sorgligt att se.
Att en kommun, som jag antar driver skötseln, inte tar hand om sina anläggningar är bara för dåligt.
För det där skulle kunna vara en femplus-IP om den bara fick lite kärlek.

Det kan man knappast säga om IFK Åmåls A-lag. De skulle behöva plocka in hela franska landslaget för att ha en chans att kunna överleva i fyran i Dalsland-Bohuslän.
Den här matchen var ren och skär parodi.
Gästande Eds FF var dessutom ett lag på den nedre halvan. Men de var så många klasser bättre att man inte trodde att det var sant.
Trots det stod det bara 0-3 i paus. Mest för att gästerna wastat 100 lägen.
Det skulle bli nåt helt annat i andra.

Jag hade gått runt och hämtat lite bollar och plåtat lite. Det ska dock sägas att gräsmattorna på anläggningen är välskötta och planen verkade helt okej av det jag kunde utläsa.
Tror Ed gjorde 0-7 när jag kikade bort på den elektroniska resultattavlan, som faktiskt, fungerade.
Bara minuter senare kom 0-8.
Då var den nedsläckt.
En kort stund senare kom gubben som skötte den i sin bil och åkte ut från Örnäsvallen.
Han hade fått nog.
Helt enkelt.
Hunden som charmade publiken på läktaren hade han stuvat in i skuffen.

Hemmaspelarna bokstavligen sket i allt på slutet och det rann iväg på skämmigt sätt. Trots att det blev mål i parti och minut höll farsan på att somna.
Med en nedstängd klocka och troligen 0-13 sa jag åt honom att ”nu går vi också”. Från cykelvägen bakom ena målet kunde vi se 0-14 och sen hade även domare Adnan Busuladzic fått nog och blåste av.
Totalförnedringen var över.
Vid den sista straffen körde Ed-spelarna sten, sax och påse om vem som skulle få slå den för att göra hattrick.
Då förstår ni vilken dagisnivå det var.

Med nervevade rutor körde vi ut ur Åmål för den här gången. Med två nya arenor på kontot styrde vi mot Värmland igen.
Det blev ett handlingsstopp i Guttane – sen raka vägen till Sutterhöjden.

Fyra kvar till 800!