Arena: Björkparken
Match: Division 5 västra Uppland
Publik: 135
Målen: 1-0 (24) Ivan Nikolic, 1-1 (32) Hampus Tjärnhell, 1-2 (34) Hampus Tjärnhell, 2-2 (76) Ivan Nikolic
Matchens lirare: Kevin Boström, FSK

Fem mils resa.
Sen bytte vi upp oss rejält.
Både divisions- och arena-mässigt.

Det gick lättare att ta sig ut från Rudsjövallen. Tog man andra hållet kom man ut vid Dragon Gate – som sen var det bara E4:an raka spåret ner till Tierp. Där bytte vi ner oss till 292:an fortsatte österut.
Resan mellan Mehedeby och Film, som den lilla byn otroligt nog heter, tog drygt 40 minuter.

När vi kom fram och swishat in oss (40:-) var jag bara tvungen att fråga gubben i kassan, som för övrigt hyllade min Arsenaltröja, varför Film heter Film.
Hans förklaring var att det härstammade från Kung Filmer från många många år sedan. Förklaringen online lyder ”Enligt sägnen så är orten döpt efter en kung Filmer som påstås ha haft sin borg på Filmers kulle i närheten av Filmsjön. Detta är dock en legend utan större sannolikhet. Mer troligt är namnet kopplat till ordet film i betydelsen ”tunn hinna” (samma som det moderna ordet). Det kan syfta på tunn genomskinlig is. Film är känt som ett ”köldhål”, där vinternattens temperaturer ofta är kallare än omgivningens temperaturer. På orten bildas också is tidigare än på omgivande platser.”

Efter en magnifika entrén bjöds vi på en idrottsplats av högsta klass. Mattan var så fin att jag nästan behövde stå och bara titta på den en stund. Kunde ha varit en allsvensk klubb som spelade här.
Men resten, vilken klass.
Välvårdat, snyggt och stiligt.
Har du inte besökt Björkparken i Film, gör det. Du kommer inte att bli besviken.

Det finns dock ingen läktare, men ena kortsidan pryds av tre rader bänkar. Där tog vi plats. I solen. Det var riktigt skönt och när värmen blev för påtagligt fläktade vinden skönt.
Hemmalaget Films SK vann sexan förra året och har startat nykomlingssäsongen i femman helt okej.
Börje SK, från Uppsalas utkanter, ramlade ur fyran.
I tabellen var klubbarna efter varandra, på plats fem och sex.

Första halvlek var relativt jämn. Det hände inte supermycket innan Ivan Nikolic nickade in 1-0 efter 24 minuter.
Målet verkade dock mest ge Börje energi för på bara två minuter, en stund senare, förvandlades 1-0 till 1-2 efter den förre Skiljeboanfallaren Hampus Tjärnhell nätat dubbelt. Första efter försvarsslarv och andra på en långboll som han snyggt plockade ner och avslutade exemplariskt.

I paus blev det korv. Glädjande nog hade dom två såna där hängande dispensrar vilket gör det lite enklare med ”påläggen”. Nu var ketchup halvskadad och läckte, så där fick jag bjuda på en insats med servett för alls trevnad.
Vi satt en stund på verandan på kortsidan innan det blev andra halvlek.
Den var mest kamp och rätt så lite skönspel.
Chanser fanns. Åt båda håll. Men det blev bara en balja. En kvittering till 2-2, stolpe, stolpe in av Nikolic.
Rättvist.
Det mest dramatiska sista 45 var ko-attacken på kortsidan när 30 kossor kom löpande.
Det piggade upp.
Matchen slutade 2-2, vilket inte är mycket att säga om.

Nöjda som fansen lämnade vi kanonanläggningen och satte fart hemöver. Planen från början var att beta av ett stängsel, antingen i Märsta eller närmare Stockholm. Men jag tror solen hade tagit ut sin rätt – och ingen av oss var sugna på nåt mer. Jag fick dessutom stanna å ta en powernap på vägen, det tar tydligen på krafterna att groundhoppa.
Så det blev ingen mer fotboll.
Istället körde vi småvägarna via Almunge och Arlanda in mot stan. Niklas tåg var i farozonen från centralen så jag körde vi Sumpan och släppte av honom där så att han kom hem till Västerås.
Själv åkte jag hem och kollade padel och käkade isterband.
Det var en värdig avslutningen på en kanondag.