Arena: Hill Dickinson Stadium
Match: Premier League
Publik: 52 513
Målen: 0-1 (27) Viktor Gyökeres (straff)
Matchens lirare: Declan Rice, Arsenal

Finns det bättre uppladdningar inför jul än att åka och se Arsenal vinna?
Jag tror inte det.

Det var ruggigt skönt att få sömn en natt. Inte undra på att man vaknade pigg och laddad uppe i Barrow.
Hade bokat in mig på 11.51-tåget ner till Preston. Så efter en stunds kontemplation var det dags att riva ihop grejerna och knalla ner till stationen.
Strålande sol den här dagen också.
Men lite motvind.

Samspråkade med en gubbe på perrongen som hade spenderat ett par veckor i Spanien. Han frös. Det gjorde inte jag efter en 20 minuters promenad med ryggsäck.
On time lämnade vi Barrow-In Furness för den här gången, jag vet inte hur oddsen ser ut för att jag någonsin kommer återkomma. Troligen är dom låga. Resan ner till Preston gick utan större bekymmer och vi anlände bara någon minut sent, vilket får klassas som i tid, med tanke på att det mesta är försenat nu för tiden.

Jag hade dryga tio minuter på här att knalla från perrong sex till perrong två vilket möjliggjorde inköp av en vattenflaska och en mugg te – vars temperatur måste ha snuddad vid 100-strecket.
Vi hade passerat ett gäng stationer till på väg in till Liverpool Lime Street innan jag vågade smaka.
Nu var det fortfarande så varmt att jag i princip brände mig i munnen.
Tur att man hade kallt skotskt kranvatten att släcka med bredvid.

Det var dryga timmen till Preston och sedan knappa timmen in till Liverpool. Sista helgen innan jul och det var massor med folk på tåget. Många i jultröjor med stora lådor med öl.
När vi kom fram var det rena karnevalen och varenda pub på väg ner till hotellet var proppfull.
Jag hade en stund att slå ihjäl innan jag fick checka in på Premer Inn på Hanover Street så jag stannade på Burger & Sause för lunch. Överraskande bra smashed burger ska sägas för er som vill ta rygg och besöka stället.

Planen var att möta upp Frank och gänget på eftermiddagen men de fastnade i Chester så jag fick ladda upp på egen hand. Tog en fruktig IPA på Lime Street Central innan jag bytte till North Western – en Wetherspoon-pub vid stationen.
Proppfullt överallt.
Jag satte mig ute för att få lite frisk luft medan jag lurade på hur jag skulle ta mig till Evertons nya arena – Hill Dickinson Stadium som ligger nere i Bramley-Moore Dock.
Alternativen var taxi, promenad på 45 minuter eller tåg och en kortare promenad.
Det fick bli det sistnämnda.

När jag hade vänt uppe på hotellet så knallade jag ner till Liverpool Central som ligger i kvarteret bredvid. Därifrån var det bara en sju minuter lång Metrotur upp till Sandhills.
Stationen låg högt och det fanns chans till ett par bilder på nya arenan. Då kom en vakt och undrade vad jag gjorde. Jag sa att jag bara skulle ”take a few pictures” när jag fick till svar ”you can’t piss here mate”.
Han fattade sitt misstag ett par sekunder senare och vi varsitt gott skratt.

Från Sandhills är det drygt kvarten ner till vattnet där Hill Dickinson Stadium ligger. Den är riktigt snygg, det ska sägas. Inne är den också fin. Tight med branta läktare som en skön old school-känsla, men det var ett par saker som jag störde mig rejält på.
Bygget ligger ute i vattnet så det gick bara att ta sig in från ena sidan. Där fanns det en lång mur med ett par få ingångar, där dom hade satt upp såna där bågar dom har i säkerhetskontrollen på flygplatser. Att ta sig in var inga problem, men det blev värre sen när alla skulle ut.
När jag väl hade scannat in mig och knallat upp skulle jag gå på muggen. Men där under den sektionen vi stod så fanns ett rum med fyra vanliga toaletter. Inget mer. Ni kan ju själva tänka er hur det såg ut när halva bortaklacken skulle kissa före kick off.
Kaos.
Och inte imponerande på en ny arena.

Sektionen för bortafansen är dock bra. En den nordöstra kurvan hade vi 3 000 platser. Vi stod på rad 26. Bra blick över planen och det är schyssta att kunna se stora delar av bortasektionen. Det är ett plus för att skapa bra stämning.
Everton brände av ett tifo innan kick off.
Och stämningen från deras sida var bra inledningsvis, sen, ju mer Arsenal kontrollerade matchen, dog den.
För The Gunners var det bättre lag – och borde ha vunnit den här matchen med större siffror.

Efter knappa halvtimmen tyckte jag att Viktor Gyökeres långt där borta när han blev knuffad i ryggen. Men det fick vi inte. Den skulle dock komma på hörnan efter, men då fattade vi ingenting. För VAR hade sniffat fram en hands, som var solklar – och Göken kunde enkelt panga in 0-1.
Bra tryck.
Men det måste ske en förändring i hur var VAR-beslut kommuniceras och visas inne på arenorna.
Man fattar ju ingenting när man är på plats.
Efter en rejäl stopptid blåste Sam Barrott av. Många hade redan kilat ner långt tidigare och England skulle nog må bra av att tillåta att folk kan dricka på läktaren.
Vi stod dock kvar trots att Arsenal bjöd på gratis öl.

I andra hade The Gunners ännu mer kontroll. Ett par straffar ville Everton ha, men de fick ingen. Sen träffade både Leandro Trossard och Martin Zubimendi stolpen och Bukayo Saka missade ett helt öppet läge.
0-3 hade varit ett mer rimligt resultat.
Men det blev bara 0-1.
Trots det kunde vi sjunga oss till tre viktiga poäng och påbörja ”resan” in till stan igen.

Valde bort en promenad tillbaka till Sandhills för jag gissade att det skulle ta lika lång tid som att gå de 4-5 kilometerna tillbaka.
Så det fick bli ett fyspass.
Nu hade vi stora problem att ta oss ut för de där öppningarna i muren blev rena flaskhalsarna.
Det var lång köer för att komma förbi.
Sen kunde vi påbörja julvandringen tillbaka.

Det tog nästan en timme hem inklusive ett stopp för att ta med en påse från Burger King.
Det var fullständig fyllecirkus på stan.
Horder med vevfulla pers som hade allehanda problem.
Det var ett bra beslut att plocka med en burgare och gå upp på rummet och kolla Match of the Day – även fast datorn vägrade och menade att jag var i fel land.
Men Liverpool kanske inte tillhör England …