Arena: Holker Street
Match: League Two
Publik: 2 140
Målen: 0-1 (39) Hakeem Adelakun, 1-1 (48) Ben Whitfield, 1-2 (84) Ethon Archer
Matchens lirare: Ben Whitfield, Barrow
Är det rimligt att slagga 45 minuter för att på kvällen vara i Barrow-in-Furness och plocka en av ligasystemets mest svåråtkomliga arenor?
Det verkar så.
Hela den här resan planerades noga när jag var på Isle of Wight i oktober. Planen var att åka över fredag och se en match för att sen möta upp grabbarna i Chester på lördan. Mer fotboll och julöl innan vi skulle åka till Liverpool och se Everton v Arsenal på söndan och då plocka deras nya arena.
När klockan ringde strax efter 04.00 i morse hade planerna ändrats helt eftersom Arsenal lottades mot Crystal Palace i Ligacupen och The Eagles vägrade spela tre matcher på sex dagar. Då fick den matchen flyttas till dagen innan julafton varpå Mikel Arteta inte gick med på att The Gunners skulle spela söndag i Liverpool, därför fick Evertonmatchen flyttas till lördag kväll och alla våra planer ruinerades.
Men en resa till Barrow blev det trots allt.
Häng med!
Jag hade kanske fått ihop 45 minuters halvsömn när det var dags att kliva upp och ge sig av.
Flygbiljetter hade införskaffats till SAS 07.15-kärra till Manchester.
Då finns det sannerligen inget utrymme för kontemplation.
Det var bara att ta tjuren vid hornet och göra sig iordning – fast det normala hade varit att slagga ett gäng timmar till.
Genom ett becksvart, lugubert Stockholm körde jag ut till Arlandas långtidsparkering och ställde av Tiguanen.
Det regnade ilsket när jag joggade ner och tog bussen in till terminal fyra fast jag skulle till femman.
Den här ombyggnationen måste vara rekordsölig. Minns fasen inte när jag senast kunde kliva av bussen på rätt ställe …
Jag hade inte supermycket tid över när jag älgade mellan terminalerna, tog mig igenom säkerhetskontrollen och vidare till passkontrollen. Men när jag kom fram till gate F58 hade de ändå inte börjat boarda.
Tack för ingenting.
Det tog inte många minuter på 8B innan jag sov som en stock. Efter en stund tyckte tjejen bredvid att jag skulle flytta ut ett hack för ”man vill ju inte missa extra space när man har ett säte ledigt”.
Va sugen att svara: Käften, jag slaggar, men flyttade snällt ut mig och plockade tillbaka så många minuter jag kunde från de jag missat under natten.
Jag tror att det var en lugn flygning över för jag vaknade på riktigt bara minuterna innan vi tog mark i Manchester.
Över två och en halv timme. Sen var vi framme.
Solen sken som bara den, men det var sannerligen ingen sommarvärme.
När jag skulle boka på mig tågbiljetter kunde jag välja ett som gick strax efter tio, men för att gardera mig mot eventuella flygförseningar tog jag avgången som skulle gå 12.29.
Detta innebar att jag hade okristligt med tid att slå ihjäl på flygplatsen.
Mer än tre timmar. Jag gick fram och tillbaka. Satte mig en stund. Sen repeterade jag allt igen. Och så där höll jag på till klockan blev tolv. Då scannade jag in mig och gick ner till perrongen. Nåt strulade och massa avgångar var inställda.
Vi kom dock iväg si så där 20 minuter sena.
Resan från Manchesters flygplats upp till Barrow-in-Furness är egentligen inte så lång, men det skulle stannas precis överallt så restiden upp till Cumbria var över två och en halv timme.
Först skulle vi igenom Manchester, sen via Preston och Lancaster ut i rena rama vildmarken.
Jag kunde ta tillbaka ett par minuter till, men omgivningen var rätt fin på slutet så det var rätt så ovärt att slagga.
Kvart över tre ”dundrade” vi in i Barrow, denna välmående lilla pärla med dryga 50 000 invånare.
Jag hade bokat in mig på Travelodge nere vid Holker Street och dit var det 15 minuters promenad.
Den satt som handen i handsken efter allt sittande under dagen.
Fint väder var det också, med en inbjudande sol utöver irländska sjön.
Jag tog tillfället i akt att börja med ett varv runt Holker Street för att ta lite bilder.
Där blev jag varse att arenan har nåt oskönt sponsornamn, men det struntar vi i här.
Sen blev det ett varv på Asda för att plocka på sig lite förnödenheter, vi snackar vatten och trekantsmackor främst.
Hann få i mig en på hotellet, som låg exemplariskt, innan jag toksomnade.
Den närmsta timmen skulle bli en kamp mot mig själv för att komma igång. Tog duschen till hjälp. Sen rappade jag upp mig rejält och gick iväg – även om det lockade som fasen att ligga kvar.
För så slut var jag.
Nere vid Holker Street var det timmen före kick off otroligt lugnt, men det sjöngs julsånger på en liten scen vid klubbhuset bakom ena kortsidan. Jag tog in en cider och satte mig ute. Ganska snabbt kom två killar och satte vid mitt bord och även om jag hade enorma problem med deras dialekt blev det skönt snack innan vi scannade in oss och ställde oss på den stora ståplatsläktaren på långsidan för att spana in kvällens League two-möte med Cheltenham Town – som hade med sig 90 fans där borta på andra sidan.
Det är 70 mil tur och retur mellan Barrow och Cheltenham – och inget av laget har rosat marknaden så här långt den här säsongen så det var kanske ingen superskräll att publiksiffran stannade på strax över 2 100.
Holker Street är skön old school-anläggning med en brutalt fin gräsmatta. Ingen läktare är den andra lik och det är ett saligt ihopplock. Den tar in 6 500 åskådare och öppnade för 116 år sedan.
Det syntes på sina ställen.
Match då? Jo, rätt så okej. Hemmalaget hade väl 100 hörnor och ett par bra chanser i första, men lyckades inte göra mål.
Det gjorde Cheltenham.
Hakeem Adelakun kom flygande på bortre stolpen och stötte in 0-1 i den 39:e minuten.
Sen lyckades jag missa hemmalagets tidiga kvittering i andra för då värmde jag mig med en till cider från Aspall för £4,30.
Matchen var mer jämn i andra.
Hemmalaget var dock fortsatt uddlöst och även om det spelade bättre så kändes Cheltenham farligare.
Och med sex minuter kvar att lira bombade inhopparen Ethon Archer in 1-2.
Barrows försök till kvittering var inte mycket att skriva hem om.
Det blev bortaseger på Holker Street den här kyliga fredagskvällen.
Jag var halvt bortdomnad när jag knallade upp till Dominos och köpte med mig en liten pizza upp på rummet.
Ytterst välbehövligt innan jag stupade i säng.