Arena: Guldfågeln Arena
Match: Superettan
Publik: 3 858
Målen: 0-1 (19) Mikkel Ladefoged, 1-1 (60) Tomas Kalinauskas, 2-1 (79) Malcolm Stolt
Matchens lirare: Mikkel Ladefoged, VSK

VSK var på väg mot seger i toppmötet i Kalmar.
Men rasade ihop efter paus.
Och torskade.

Jag har i tidigare inlägg kraftigt ifrågasatt avspark klockan 13.00. Det står jag fast vid. Men den här söndan var det faktiskt helt perfekt.
För då kunde jag se match på hemvägen också.
Haha. Det är väl okej att vända kappan efter vinden när det passar ens egna ändamål va?

Utvilad och laddad knallade jag så nära stängning som möjligt ner och för att käka frukost. För andra morgonen fanns det iskall mjölk i automat.
Det ska saluteras!
Sen hann jag med en timmes softande innan det var dags och checka ut och köra ut till extremt ocharmigt placerade Guldfågeln Arena.
Jävla namn på en fotbollsstadion by the way.
Men det är en fin arena och en ypperlig bortasektion.
Dessutom kan man enkelt parkera bakom där vid Gastens IP och knalla i tre minuter så är man inne.

Det var bra med VSK-are på plats när jag kom in. Fler än i Allsvenskan förra året faktiskt och nästan 300 på bortastå.
Inte illa.
Grönvitt var dessutom väldigt bra i första, bortsett från Kalmars pigga inledning. Bra tryck när Dansken satte 0-1.
Men i paus plockades han av.
Ingen fattade något.
Det skulle dock komma fram att sjukdom hade härjat i den grönvita truppen och det märktes efter paus.
Fler och fler kastade in handduken och hemmalaget kunde ta över allt mer och mer. Efter en timme kom 1-1 och med knappa tio kvar 2-1.
VSK hade inte ork för nån attack på slutet och när domaren blåste av kutade jag direkt ut för att komma iväg snabbt.

Kalmar var roligare förra säsongen!