Arena: Swedbank Park
Match: Superettan
Publik: 4 545
Målen: 1-0 (9) Mamadou Diagne, 2-0 (35) Mamadou Diagne, 3-0 (87) Carl Gunnarsson, 4-0 (90) Carl Gunnarsson
Matchens lirare: Mamadou Diagne, VSK

Gruppo anti 13.00 syntes på en VSK-flagga på andra sidan.
Räkna in mig.
Jag köper dubbla medlemskap!

Tredje gången den här säsongen som nån jävla klåpare bestämt att det skulle vara kick off 13.00.
Vi måste en gång för alla få slut på eländet.
Det är ingen extra som kollar på teve då. Det är ingen extra som kommer till arena. Det är ingen extra som bettar.
Ingen nånstans.
Spela matcherna på kvällen på helgerna istället. Så vi slipper ställa klockan och pers från Skåne behöver kliva ombord på en buss 05.00.

Den absolut enda som är positivt med tidiga avsparkstider på helgerna är att man åker till Västerås dan innan och kan groundhoppa.
Det hade jag gjort nu.
Tog en promenad till Rocklunda. Hade inget ölsug så jag knallade direkt in där Jonte mötte upp. Hade Blomman och Lidas ett par platser bort. Men stolarna mellan, som normalt är tomma, var upptagna.
Det märktes att det var höst och skulle avgöras. Då dök 1 500 extra pers upp.

Grönvitts första halvlek var väldigt bra. Redan efter nio minuter slog förre VSK-keepern Johan Brattberg en dålig passning som nyförvärvet Moussa Diallo kunde sno åt sig och spela fram till Mamadou Diagne. Han gjorde sedan inget misstag och placerade in 1-0.
2-0 kom i 36:e när Greven spelade in och “Morsan” dök upp på första stolpen och nickade i mål.
Det kändes som att tre poäng var klara.

Men efter en timme eller så började VSK-arna ta lite lätt på uppgiften och HIF hade några hyggliga chanser. Bland annat ett par i virket. Men sen, med fem minuter kvar att spela, åkte Samuel Asouma på sitt andra gula kort och visades ut. Synnerligen hårt dömt. Med en man mer kunde segern bärgas med stil. Calle Gunnarsson placerade först in 3-0 efter att Greven lagt in bollen i boxen efter ett fint VSK-anfall. 4-0 kom på stopptid och var en riktig kanon som satt otagbart nere vid stolproten.
Storseger och tre nya pinnar.
Vamos!

Jonte hade redan gått för att se Sigge lira hockey och efter matchen knallade jag in i Rocklundahallen för att göra dom sällskap en stund. Hade tydligen glömt hur brant den där jävla huvudläktaren är och var snudd på paj när jag “klättrat” upp. Oklart hur man kan glömma bort det när man kutat upp och ner här under hela 1990-talet …

Mellan andra och tredje perioden avvek jag och knallade “hem” till Lustigkulla. Tänkte åka tillbaka på kvällen, men det pallade jag inte så det fick bli ett söndagshemresa istället.