Arena: Husbyvallen
Match: Division 6 södra Dalarna
Publik: 37
Målen: 0-1 (67) Loke Nilsson, 1-1 (75) Daniel Larsson
Matchens lirare: –
Vi är lika dåliga allihop.
Korrekt.
VSK var i Borlänge. Då fanns tid för lite groundhopping då alla matcher i sexan föredömligt startade klockan elva.
Lockade med mig Dala-goaten – som ännu inte lärt sig hur lång tid det tar från Järna till stugan, trots att han varit här ett tiotal gånger.
Klockan hade tickat över tio innan han sladdade in. Och med mycket trafik, alldeles för många rondeller i Borlänge och rallyvägar på slutet skulle det innebära sen ankomst till Husbyvallen – som ligger 66 kilometer sydost om Gagnef.
Det var inte mycket att fundera på. Bara att hoppa in och dra iväg. Klockan var inte supermånga minuter efter elva när kom fram. Jag hade varit där och rekat innan och det ska sägas direkt att Husbyvallen inte är supermycket att skriva hem om – även om de hade föredömligt med bänkar runt planen som vi kunde slå oss ner på.
Det var fint väder.
Men. Det blåste storm.
Ni kan ju tänka er hur det såg ut med 22 fotbollsspelare med ytterst begränsad kvalitet och en nord-sydlig hårfön på stadiga 20 meter i sekunden.
Inget blev som någon hade tänkt.
Och det var mest cirkus.
Eller som hemmalagets Johan Albertsson sa i den första halvleken: ”Vi är lika dåliga allihop”.
När jag inte räddade min egen keps satt jag mest och förundrades över hur både Torsång och Saxdalen som spelar i sjuan kändes klart bättre än båda dom här lagen i en division högre upp.
Husby hade medvind i första, men skapade inte värst mycket heta lägen. Därför var det 0-0 i paus när vi kilade in i kiosken och köpte dricka.
Nilsson klagade på blaskigt kaffe.
Min Loka var dock fin.
Vi tog bänkar närmare mitten i andra. Spelet fortsatte i samma anda och det var mest häpnadsväckande kasst hela tiden.
Gästerna, som nu hade medvind, gjorde 1-0 mitt i den andra halvleken. Hemmalaget skulle dock kvittera på straff och bränna ett friläge.
Det var ungefär det som hände.
Efter knappa 90 minuter i den stormen var det otroligt skönt att sätta sig i en varm bil – inte ofta man säger det.
Jag somnade en snabbis på väg in till Borlänge.
Det var ännu skönare.