Arena: Svale IP
Match: Division 5 Dalarna
Publik: 107
Målen: 0-1 (17) Turpal Ali Dandaev, 1-1 (33) Tim Torstensson, 2-1 (44) Lukas Henningsson
Matchens lirare: Tim Torstensson, IFV

Det var stökigt väster om Siljan idag.
Röda kort, tjafs och stundtals riktigt irriterat.
Det hände mycket på Svale IP idag.

Ny Daladag – ny möjlighet att plocka ytterligare en idrottsplats i länet. Hade chansen att ta en ”Ludvikadubbel”, men det fick bli en tur till Stenis – utanför Mora för att beta av Svale IP istället.
Knappa sju mil att köra från stugan.
Höll på att köra över en gammal gubbe innan jag ens kommit till Västerfors. Han va säkert 90 bast och hade tydligen glömt bort att det är högertrafik i Sverige sedan 1967.
Tur att vägen var halvt uppgrävd mellan stugan och Djura så min hastighet var minimal, annars hade det kunnat sluta illa.
Några kilometer senare var urgrävningarna borta och jag kunde köra utan att få whiplashskador via Leksands ytterkanter och Siljansnäs till Vika.

Solen sken och spelarna var på väg in på Svale IP när jag parkerade bilen och bänkade mig.
Ingen entré och inget inträde.
Anläggningen är väldigt fin med en läktare på ena långsidan och ett gäng bänkar vid sidan.
Där hittade jag en plats.
Det var en match mellan två lag på övre halvan i dalafemman – och en stenhård sådan. Inget av lagen klev undan och det var bra drag i närkamperna. Under hela matchen.

Rent målmässigt så var det gästerna som öppnade starkast och gjorde 0-1 i den 17:e minuten – ett skott som Vikapojkarnakeepern borde ha tagit.
Men medan det mesta på planen handlade om spel så lyckades hemmalaget vända innan vilan. Tim Torstensson satte en fin frispark från distans och precis innan pausen gjorde Lukas Henningsson 2-1.
Det skulle inte bli fler mål i matchen.
Men andra halvlek blev minst sagt händelserik ändå.

Jag å min sida knallade ett varv under breaket och skulle bort till kiosken då och köpa en korv. Sugen som fasen eftersom jag inte fick någon i Sundborn i veckan fick jag vända tillbaka tomhänt den här gången också.
Inga korvar erbjöds.
Illa.

Under pausen hade nån jävel satt sig på min bänk så jag ”fick” stå i andra. Valde sidan där Nyhammar anföll för jag räknade med att de skulle jaga.
Det hårda spelet fortsatte och det var allmänt härsket på den hyggliga mattan.
Efter en timme blev det drama på riktigt när hemmakeepern Mattiad Böhlin blev utvisad. Det var inget att snacka om när han tog bollen utanför boxen för att förhindra att en Nyhammarspelare kom först på den.
Jag stod perfekt i linje.
Domarn, som skötte sig fint i den svårdömda matchen, sprang över till linjedomaren för rådgivning, men det var inte mycket att orda om.
I den första halvleken fick Nyhammars målvakt kasta in handduken och andrekeepern ersatte.
Vikapojkarna hade ingen mer målis på bänken och frisparksskytten Tim Torstensson tog på sig handskarna och ställde sig mellan stolparna.
Han gjorde det med bravur och höll nollan.

Med tio minuter kvar drabbades även Nyhammar av en utvisning när Jonas Andersson körde över en hemmaspelare i en nickduell. Jag tyckte kortet var hårt, men det var inga större protester.
I slutet räddades Vikapojkarna av stolpen när målskytten Turpal Ali Dandaev avlossade från distans.
Det blev 2-1 i en väldigt händelserik match.

Jag lämnade Svale IP utan regn, vilket nog var ett mindre under med tanke på att det verkade ha regnat på varje meter ner till Gagnef där vi tog söndagkväll med kortspel och tacos.