Arena: Skagerak Arena
Match: OBOS-Ligaen
Publik: 3 160
Målen: 1-0 (55) Tobias Hammer Svendsen, 2-0 (82) Hans Christian Bonnesen
Matchens lirare: -.

Bra arena.
Usel match.
Välkomna till Skagerak Arena i Skien.

Det var som i början av resan – långt till nästa match när vi vaknade upp i Bryne och knallade ner och intog en utsökt frukost på Hotell Jæren.
Det var varmt och soligt när vi satt på terrassen och njöt.
Vid 11.30 var på rull igen och dagens slutmål var Lindesnes Havhotell. Raka vägen var det bara 177 kilometer – men vi skulle på en sällan skådad kringelkrokresa.

Det första, ytterst oklara, stoppet blev i Nærbø. Något form av museum påkallade farsans uppmärksamhet. Vi parkerade, kollade några kor, gick upp till en gigantisk anläggning, men var inte sugna på att betala entré så vi vände och åkte vidare.
44:an längs kusten.
Farsan imponerades både en och tio gånger över alla stenar på åkrarna och sen stannade vi vid en fyr.
Rätt som det var, efter knappa två timmar, hade vi kört 55 kilometer och var framme i Egersund.

Där lyckades vi tämligen omgående köra rätt på, inte bokstavligen, ett bryggeri som hade rea.
I Norge.
Ni hör ju.
Det var bara att kasta in kreditkortet och gå bananas.
Nöjda lämnade vi Berentsens och åkte in till stan för att kolla deras stadion. Brant som fan upp och en mycket märklig anläggning.
Sen tackade vi för oss och körde vidare.

Utanför Egersund ville farsan att vi skulle köra småvägarna neröver en bit. Och med småvägar här menas i det närmaste asfalterade stigar. Det var så trångt på sina håll att Audin knappt fick plats. I början var det lite småcharmigt, men att köra två mil i 20 är ju så där rätt så snabbt.
I Hauge i Dalane blev det bättre och mer majestätiskt natur. I Flekkefjord blev det Europaväg, vilket i Norge bara betyder lite bredare väg. Klockan hade tickat på rejält och vi hade knappt kommit nån vart.
Som upplagt för att slumra till en stund.
Det gjorde jag innan Lyngdal där vi svängde av och körde mot Lindesnes – Norges sydligaste punkt.
Uret var nästan 18 när parkerade, degade in oss (180 NOK), för att se en jävla fyr …

Det var en rejäl stigning upp innan vi var framme. Där blåste det halv storm, men utsikten var finfin och det var inget fel alls på fyren.
Det ska sägas.
På ner vägen fanns lite småmuseum i ett par husen som vi spanade in innan vi körde tillbaka upp till Spangereid där vi hade bokat in oss för natten.
Lindesnes Havhotell.
Gigantiskt komplex med rum överallt.
Först hade vi problem att hitta parkering, sen fick vi reda på att restaurangen på hotellet var stängd för det var nån ”musik”-festival. Där kunde man dega in sig för 350 NOK och då fick man tillgång grillen samtidigt som man kunde höra lokala spelmän göra sitt bästa.
Vi tackade vänligen men bestämt nej och valde thaien på andra kajen istället.
Resans billigaste middag.
Bra var det också.
Men att hitta rummet var rena orienteringsdramat och när man skulle sova väsnades Spangereids spelmän så gott dom kunde.

Halvt utvilade efter gårdagens skrammelinferno var det dags för ny mycket fin frukost på kajen.
Sen tackade vi Lindesnes för inte så mycket och körde upp till Vigeland där vi stannade och köpte vatten.
Småvägarna byttes igen till E39 där norska staten plöjt ner några miljarder på att bygga en ny fin motorväg.
Som tack för att vi fick köra 110 i 30 kilometer degade vi glatt in 134 NOK …
Framme i Kristiansand ville farsan kolla båtar, men det var stimmigt runt terminalen så vi körde in till stan, parkerade och tog en sightseeinhpromenad på en timme i värmen.
Bra fart i stan och på gågatan noterade jag att man kunde drick stor stark för 60 NOK. Det är skillnad på ställe och ställe.
Nere i hamnen stod Fleksnes och spolade sin båt, mycket ska man se, tydligen. Det pågick nån form av race med större segelbåtar som farsan blev nyfiken på, men det var ingen fart den här dagen så han fick vända missnöjd till parkeringshuset så att vi kunde köra mot Starts arena och kolla.
Nu vräkte regnet och vi lämnade lämpligt Kristiansand.

E39 hade blivit E18 och ett par mil närmare Oslo skulle vi av mot Arendal. Här fanns också båtar. Och tåg.
Vi började dock med varsin cheeseburgare på Donken, världens sämsta drive thru och farsan väste ilsket. Medan vi käkade på parkeringen vräkte regnet ner.
Hade det hållit på en stund till hade det blivit översvämning.
Nere i stan kunde vi efter ett besök på stationen konstatera att tävlingen inte hunnit hit heller så vi fick nöja oss med en glass på kajen och lite utsikt över den fina byn.
Sen blev det E18 igen. När Dansken ringde höll jag på att missa avfarten i Sannidal. Vi hade valt att spendera topp-NOK för att bo på Kragerø Resort. Mycket för att låg bra och såg fint ut.
När vi kom fram skulle de ha 200 NOK för att stå o garaget vid hotellet, som låg 100 meter upp från vägen. Nu var det fullt, men det fanns en parkering som var gratis där nere. Det var bara att tugga i sig. Bergsbestigning innan vi kunde kliva in i ett nytt helt obegripligt komplex där vi hade rum i en annan byggnad, läs annexet.

Medan vi softade en stund dividerade vi om vi skulle ta buffén för 798 NOK eller om vi skulle köra på snikvarianten i den vanliga restaurangen.
Det fick, efter noga övervägande, bli det sistnämnda, trots att den maffiga buffén lockade som fan.
Men 798 NOK är saftigt asså.
Istället blev det pizza och lager för andra hutlösa priser. Inte särskilt gott var det heller.
Utanför var vädret ytterst lugubert.
Det har var helt enkelt inte vår dag på Kragerø Resort.

Frukosten dagen efter var bra, men det ska ju stressas så inni helvete med redskapen att man blir sur när man sitter och avnjuter vad Norge har att erbjuda på morgonen.
Det fanns planer på att ta båten över till Kragerø. För resorten ligger inte i Kragerø, den är på andra sidan vattnet.
Men en taskig tidtabell gjorde att vi körde runt istället. Det tog en halvtimme, sen var vi framme där Lars Lerin av nån anledning har en konstutställning. Byn är väldigt mysig och påminner om svenska västkusten.
Vi parkerade på kajen, öppnade med tavlorna innan vi köpte med oss varsin macka från ett fik som vi avnjöt på torget.

Nu var det inte lång körning kvar till Skien, eller Skeen, som det uttalas på norska, tydligen. Ett par vägavgifter senare hade vi kört genom Porsgrunn och in i stan där vi skulle spenderas natten.
Och se på fotboll.
Vi lyckades få perfaparkering på gatan precis utanför. Klockan hade dessutom slagit 15 så vi fick checka in.
Bingo.
Matchen startade redan 18.00 så det var bara att sträcka ut, köpa biljetter – och ge sig av.

Vi hade en halvtimmes promenad i värmen upp till Skagerak Arena som Odds hemmaarena heter.
Genom stan, som inte var i något vidare skick, det ska sägas.
Men borta vid stadion var det fint – och den var riktigt bra. Dock väldigt ödsligt runt om. Det fanns en pub tvärs över gatan, men farsan var mer sugen på en korv i skuggan inne på arenan.
Så det fick det bli.
275 NOK för biljetten i andraligan. Ingen PRO-rabatt heller. Saftigt får man säga.

Solen gassade rakt i ansiktet på oss på ena långsidan när matchen mellan Odd och Stabæk drog igång.
Inte supermycket folk på plats.
Dryga 100 bortafans fanns på andra sidan. I skuggan. Där hade man gärna stått istället för bastun på våran sida.
Dessutom hade en fågeljävel skitit på min stol. Spolade bort det med lite vatten. Farsan undrade om jag pissat på mig när han kom upp.
Första halvlek var en sorglig historia. Gästerna från Oslos västra delar var det bättre laget, men det hände inte mycket av värde och det var 0-0 i paus.

Efter 15 svalkande minuter nere i katakomberna på Skagerak Arena hade solen sänkt sig så att det var skugga nere i hörnet.
Tackar.
Bara att hänga på räcket då så man slappa svettas som en gnu på måsskitstolen en bit bort.
Andra halvlek blev bättre. Odd tog tag i grejerna
Efter tio minuter gjorde Tobias Hammer Svendsen snyggt 1-0 efter ett bra anfall. Hemmalaget var klart bättre och hade någon chans till att punktera matchen. Men det dröjde till åtta minuter innan slutet innan Hans Christian Bonnesen nickade in 2-0.
Det var game over.
Lite sång kom från hemmasektionerna, men stämningen var verkligen inget att skriva hem om.
Vi tackade för oss.
2-0 till Odd – och en väldigt fin arena på kontot.

Det blev en promenad tillbaka ner till stan där vi satte oss på haket bredvid hotellet. Lite halvtrötta på Norge tvingades vi köpa in en Heineken och käk, som en apa hade lagat bättre.
Klara för dagen stämplade vi ut på Hotell Bryggeparken.
Den sista hotellfrullen var faktiskt en av dom bästa. Sen gjorde vi oss klara för resan hem.
Den gick först ner till Horten där farsan ville ta båten över till Moss, istället för att ta Drøbaktunneln.
291 NOK fattigare var vi på rätt sida Oslofjorden och kunde åka bort till Skiptvet där farmor växte upp.
Kul att se.
Farsan tyckte vi skulle se om en av hans kusiner Kjersti var hemma och det var hon. Där blev det fika resten av eftermiddagen innan vi körde till Askim och gränshandlade.
Solo, kneip, fiskpudding och Melka.
Halvt skinnade körde över gränsen och till Karlstad där vi kunde handla mat till normala priser igen.

En veckas resa var över och det var skönt att ta en kall öl och lite kycklingvingar i Sutterhöjden innan det var dags att dra igen butiken.