Arena: Bryne Stadion
Match: Eliteserien
Publik: 5 500
Målen: 0-1 (3) Peter Christiansen, 0-2 (50) Anders Bærtelsen, 0-3 (64) Peter Christiansen, 1-3 (86) Lasse Qvigstad
Matchens lirare: Joe Bell, Viking

Första mötet på 22 år.
Inte undra på att det var spänt på stan före.
På planen var Viking det bättre laget – och vann komfortabelt mot rivalen Bryne.

Den här fjärde Norgedagen startade, precis som de tidigare, med en utsökt frukost på Scandic i Haugesund.
Vi hade bara en dryg tio mil lång resa förför oss, men där ingick en båtresa så vi ville vara på tårna tidigt den här söndan.
Hela Haugesund sov när vi checkade ut och körde söderöver.
Lite småvägar, med en och annan tunnel, ner till Arsvågen där båten över till Mortavika skulle gå. Vi kom med första så då var det lugnt resten av dagen fram till kick off – och vi kunde kosta på oss lite sightseeing.

Dryga 20 minuter senare och 170 NOK fattigare var på Stavangersidan. Här ska det byggas tunnel som ska vara klar 2033, det kommer då bli världens längsta och djupaste underjordiska vägtunnel på 26,7 kilometer och med ett maxdjup på 392 under havet.
Imponerande.
Men nu fick vi njuta av utsikten i solen ombord. Sen skulle vi ner i en annan tunnel som gick 233 meter under havet.
Nere i Stavanger svängde vi av för det skulle kollas en sevärdhet, som nästan alltid är överskattat. Nu var det Sverd i Fejll, som är en skultuptur till minne av slaget vid Hafrsfjorden 872.
Det är tre svärd nerstukna i sten.
Det är också en bild eller två. Inte mycket mer. Sen åkte vi via Sola, flygplatsen, och nån annan småväg ner till Bryne – där vi skulle spendera resten av dagen.

När vi hade kört in i byn, som har 13 000 invånare, hade vi tid att ta varet vid arenan för att kolla läget inför kick off. Då kom Vikings ultras som hade varit på stan och stökat, visade det sig senare, och fick ledsagas av polisen in på Bryne Stadion.
Vi åkte till hotellet, Jæren, som visade sig ha rum klara, det visade sig också vara ett superbt ställe, så vi kunde checka in innan kick off.
Vamos!

Nu var det inte mycket att vifta på. Bara att knalla iväg den dryga kilometern upp till arenan för klockan hade efter alla utsvävningar tickat fram ordentligt. Nere på byn syntes att det hade varit stökigt med pyro och brända halsdukar på backen. Viking satt på en av pubarna vid torget och Bryne på den andra precis bredvid. Inte undra på att polisnärvaron var ordentlig.
På väg till stadion fick vi också lära oss att Erling Haaland blev fotbollsfostrad i Bryne och prydde byn med flera väggmålningar.
Alla fula så klart.

Det var full rulle vid arenan. När jag på midsommar hängde på låset för att köpa biljetter kastade jag mig bara över två, som visade sig vara ståplats. Farsan var missnöjd. Det var Brynes biljettkontor också som efter ett par dagar mejlade halvaggressivt och meddelade: ”Takk for at du har kjøpt billett til Bryne-Viking. Dersom du mottar denne mailen har du kjøpt billett til hjemmetribunen. Bortesupportere kommer ikke inn på sittetribunen eller andre deler av hjemmetribunen. Bortesupportere med og uten supportereffekter risikerer å bli bortvist fra stadion dersom de har billett andre steder enn på bortefeltet.”
Det var härsket i luften.

Men eftersom våra sympatier för Viking från Stavanger är minimala kunde vi scanna in oss i lugn och ro med kommentaren ”Kos dere”.
Sen trodde vi att vi kunde hänga på räcket på kortsidan, där det är en stor reklamskylt och dom bygger nån form av hus bakom, med det fick man inte. Arga vakter var snabbt där och sa åt oss.
Istället fick vi ta räcket framför läktaren på långsidan och hänga på i ”Vi hater bare Viking”.

Lagen hade inte mötts på 22 år så det var lite halvspänt och irriterat i luften. Arenan är ett jävla plockepinn och huvudläktaren på andra sidan gick bara till halva planen. På vår sida skiljdes de båda läktarna av ett speakertorn på mitten så man såg inte bortafansen, som var en rejäl skara, och man hörde dom knappt alls, vilket var synd.
Nära röken hade lagt sig från hemmaklacken tystnade sången rätt så rejält direkt. För ur ingenstans satte Viking 0-1 efter tre minuter. Bryne tappade boll på egen planhalva och ett spetsigt Stavangerlag tog till vara på läget och på bortre stolpen kunde dansken Peter Christiansen sätta ledningsmålet i öppen kasse.
Vilt jubel bortanför oss.
Mer dämpat i solen där vi hängde.
Hemmalaget spelade dock upp sig hade mer av spelet resten av halvleken, men var alldeles för uddlöst. I alla fall fram till ett par minuter före vilan då 14
Eirik Saunes var ytterst nära att överlista Vikingkeepern som dock gjorde en fin räddning innan försvaret spelade bort den farliga returen.
På stopptid var danske Christiansen centimeter från att göra 0-2, men skottet smet precis utanför.

Farsan läskade sig med kaffe, vatten och pizzaslice i vilan. Solen var rakt i nyllet på oss och även fast det ”bara” var 22-23 grader började det kännas nu. Efter en lång paus så startade andra precis som den första.
Viking ökade till 0-2 när Anders Bærtelsen petade in bollen från nära håll. Serieledaren hade efter två raka förluster vittring på tre nya poäng. Och de skulle komma. Även fast Bryne lyckades missa öppet mål före så kunde Peter Christiansen fint framspelad av Zlatko Tripic sätta 0-3.
Nu var det game over på riktigt.
Med tio kvar knallade jag ner till kortsidan ändå för att ta lite bilder. Där fick jag se Bryne reducera, men trots lång stopptid kom de inte närmare.
Jag blev dock bortkörd av nån mobbad vakt och fick vänta in farsan nere i hörnan.

Helstekta vandra vi tillbaka till hotellet och vilade en stund innan vi knallade ut på byn.
Middag på Brix brygghus.
Pølse och stappe (mos och korv) och utsökt lokal brygd IPA.
När vi väl hade fått in notan, det tog en stund, kunde vi dega ut oss (inte billigt den här gången heller).
Det hade börjat mulnat på och tempen hade fallet en del, men vi rundade av kvällen på terrassen på hotellet med en ny fin lokal bägare från Brix.
Värdigt.