Arena: Fröjevi
Match: Division 5 östra Västergötland
Publik: 113 (jag räknade till 75)
Målen: 1-0 (9) Andreas Dahlén, 1-1 (52) Johannes Åkervall, 1-2 (60) Johannes Åkervall
Matchens lirare: Johannes Åkervall, AIF
Ska man behöva åka 36 mil för en division 5-match för att mer eller mindre hela Fotbollssverige stänger ner?
Verkar fasen inte bättre.
Juli är en ökenmånad för oss arenasamlare. Nästan varenda serie i Sverige sommarstänger och utbudet är mer eller mindre som jeans i Ryssland för 30 år sedan.
Men letar man bra så går det att hitta grejer.
Det gjorde jag och farsan.
Och i Västergötland var det minsann två division 5-matcher den här kvällen. Den ena, flyttades till Södermalms IP och där har jag varit, så valet blev enkelt.
Fröjereds IF v Axvalls IF.
Det här skulle visa sig bli en riktigt bra heldag on tour. Vi lämnade Sutterhöjden redan strax efter tolv och körde över till Nässundet där de öppnat restaurangen på den gamla stationen och vi kunde sörpla i oss finfin gulaschsoppa med surdegsbröd för acceptabla 120:-.
Några tåg sågs inte till.
Farsan var så missnöjd att han var tvungen att stanna till vid Kristinehamn C för att stilla sitt begär.
Sen for vi ner till båten, som den här sommaren tagits från torrdockan över till andra sidan och nu ligger vi bryggan. Ett steg i rätt riktning mot förra sommaren. Oklart dock om det blir något mer, eller om den bara ska tillbaka i höst innan inlandsisen kommer.
Innan vi for ut ur stan skulle det vändas vid världens fulaste skulptur, som Lusasken fått av Norge för att dom tyckte var för stygg och kollas på bilar på nån bilaffär. Sen körde vi ner till Revsand där farsan skulle reka bryggor inför båtturen som troligen aldrig blir av då det alltid är för mycket vind. Ena tyska bobilen efter den andra.
Sorgligt att se.
Pers spenderar hela semestern i en tältstol med en bag in box intravenöst och bara glor.
Ta mig därifrån illa kvickt, tack!
Resan neröver gick sedan via småvägarna till Sjötorp där vi stannade och köpte glass. Min var så mastig att jag höll på att tappa den. Det rann strössel och en knappt halvtimme senare var det nära på att jag spydde av trötthet på mjukglass. Första och sista den här sommaren.
Lovar.
Vi skippade kaoset vid Mariestad och körde vänster i Hasslerör. Förbi Ullervad, till Tiden och vidare neröver. I Väring blev det ett kort stopp för att kolla deras IP och innan Värsås lockade ett mejeri till ytterligare ett break. Magiskt ställe där de sålde färsk mjölk på automat. Tolv riksdaler för en liter. Bara att handla en flaska och fylla på.
Vamos!
Sista biten fram till Fröjered gick på grus. Sen svängde vi in på parkeringen och knatade in genom den fina entrén.
50 kronor.
Hemmalaget, som precis var på väg ut från omklädningsrummet när vi kom in, bjöd på en imponerande inmarschlåt som ”dånade” ut i högtalarna.
Vi köpte kaffe.
Och tog plats vid räckte södra kortsidan.
Fröjevi är en fin välvårdad idrottsplats med, tillsynes, nylagt grus runt om planen. Entrén är ståtlig och på ena kortsidan finns ett klubbhus med kiosk. Det enda som saknades var en riktig läktare. Då hade det blivit en fullpoängare.
Matchen mellan FIF och gästande Axvalls IF var tempostark och intensiv med bra tryck i närkampsspelet.
Fröjered var jumbo i serien. Axvall ett övre mittenlag. Det syntes i första även fast det nog var hemmalaget som hade de bästa chanserna trots gästernas spelövertag.
I paus knatade vi runt för att få ihop några steg. Gick till kiosken och köpte korv. Ypperlig kvalitet. Farsan var dock skämtsamt missnöjd igen att dom inte hade några Napoleonbakelser till fikat.
I andra hann vi knappt gå till våra platser innan Fröjered piskade in 1-0 efter ett rappt skott av Andreas Dahlén som tillsammans med Walid Nazi var hemmalagets bästa spelare.
Vi avnjöt sista 35 från en position bortanför gästernas bås.
Därifrån fick vi se Johannes Åkervall vända på tillställningen. 1-1 lite slumpartat, men 1-2 snyggt och rappt.
På slutet fördrev farsan tiden med att rensa ogräs. Hemmalagets attacker var inte spetsiga nog och en bortaseger, som det blev, får anses rättvist.
Jag räknade, innan vi gick, till runt 75 i publiken. Hemmaklubben rapporterade 113.
På väg från Fröjered tyckte moster Lisbeth att vi skulle komma in på en kvällsmacka i Skövde.
Så det gjorde vi.
Trevligt.
Sen rullade vi norröver, men ett vägarbete strax utanför Skövde gjorde att vi fick ta småvägarna igen i mörkret via Stöpen upp till Ullervad och E20. Dimmigt som fan när vi kom upp till Värmland och stannade och plåtade en fin solnedgång över Vänern.
Klockan tickade på och var över 01 innan vi sladdade in i Sutterhöjden efter en grym dag.