Arena: Åsvallen
Match: Division 4 Jämtland/Härjedalen
Publik: 63 (skulle säga att 150 är närmare sanningen)
Målen: 0-1 (6) Jens Häggkvist, 0-2 (7) John-Henrik Eriksson, 0-3 (11) Adam Edvinsson, 1-3 (18) Erik Danielsson, 1-4 (51) Adam Edvinsson, 1-5 (56) Tony Edström Olsson, 1-6 (68) John-Henrik Eriksson, 2-6 (69) Carl Larsson, 2-7 (88) Melvin Myhrgren
Matchens lirare: Simon Kvarnlöf, IOF

Festen var över innan den ens hann börja.
Eller fest och fest …
Här har man åkt 40 mil för att besöka en otroligt fin idrottsplats och sen får man se den här skiten.
Jag är besviken.

Den här långresan var planerad sedan länge. Goaten från Hulån var spelledig och ville åka iväg. Då är man inte sen att tacka ja.
Men det var ytterst klent med bra alternativ för en helgresa åt alla möjliga håll och kanter.
Men norröver var det okej.
Så det fick det bli.

Strax efter 13.00 rullade Filip in i Gagnef och vi packade om och styrde Tiguanen ner till Djurås där det skulle tankas diesel.
Och Adblue.
Den här gången skulle det fan lyckas.
Men det var ett drama utan dess like innan jag fick ordning på kort, automater och pumpar. Sen tog det en jävla tid att få i knappa tio liter. Filip hann med marginal slafsa i sig en trerätters ur tråg där på parkeringen innan jag var klar …

Klockan hade tickat nästan en timme innan vi var på rull på riktigt. Det var dock okej för vi skulle hinna till kvällens skådeplats i lugn och ro. Vägen upp gick via Leksand, Rättvik, sen höger in i obygden och upp till Furudal. Nilsson tog här en välbehövlig gubbvila när jag styrde in i Hälsingland. Voxnabruk och Los. Som mest var vi uppe på dryga 500 meter över havet. Sen vände det. Nere i Kårböle, ni hör ju vad det är för ställen vi passerat, blev det några kilometer på större väg innan vi genade över till Ytterhogdal på 296:an. Pers med släp var helt vansinniga bakom och körde om som dårar. Det är verkligen här det börjar bli laglöst. Och efter söndagens huvudnummerort så blir det snart 100 på vägar som det är 70 och 80 på i södra Sverige.
Det är det närmaste fri fart vi kommer i det här landet.

Sista biten på E20 gick via Åsarna, vi såg inte till Wassberg den här gången heller, och Svenstavik. Sen svängde vi av och körde de sista milen upp till Svedje där Myssjö-Oviken magiska Åsvallen ligger.
Mycket folk på parkeringen. Vi swishade in oss (50:-) och rundade av uppåt till en hundring med en näve lotter.

På en av Norrlandsturnéerna med farsan svängde vi förbi här och då sattes MOIF:s hemmaplan direkt upp på listan. Det är en av de finaste jag sett. Vädret var dessutom utsökt så vi var laddade till tårna när vi knatade in och köpte lite middag (korv med bröd och en smält kexchocklad) i kiosken som bjussade på fin memorabilia på väggarna.
65:- för käket ink en kolsyrad vatten är i dyraste laget, men vad finns det för val.

När de både lagen knatat in på planen så satte vi oss till en början på bänkarna bredvid den otroliga läktaren.
Därifrån fick vi se chock på chock på chock.
Matchen var inte ens elva minuter gammal när gästerna från Offerdal hade gjort 0-3. Det var game over så det stod härliga till.
Men kvaliteten på spel och spelare var i stora stycken under all kritik. Jag hade väntat mig så mycket mer när jag laddat upp för en kanonkväll på Åsvallen.
Men vi blev blåsta.
Så det stod härliga till.

När jag stoppade ner näven i byxfickan för att kolla till lotterna visade det sig att det var resultatlotter. Jag hade 8-1, 9-2 och 7-0. De var bara att arkivera direkt. En visade 0-3 och den kunde jag sju minuter senare också lägga i en soptunna när hemmalaget reducerade. Den sista visade 4-8 och skulle visa sig leva hela matchen.
Märkligt nog.
Nilsson hade fasen ännu sämre lotter än vad jag hade, men var ytterst nära att vinna. Mer om det sen.

Efter den fullständigt undermåliga första halvleken behövde jag sträcka ut för ryggen mådde inte bra av att sitta 45 minuter på en alldeles för hög bänk i en slänt. Fick bli en promenad och fåtöljen i bilen en stund.
Sen var vi redo för 45 ytterligare minuter.

De ”avnjöts” på läktaren. I alla fall till en början. Myssjö-Oviken fick en ny käftsmäll tämligen omgående när gästerna gjorde 1-4. 1-5 kom några minuter senare efter slarv i egen box. Matchen var så klart död och begraven och jag tappade rätt mycket intresse för den för det var så låg kvalitet. Och då var det ändå två lag på övre halvan i fyran.
Det som piggade upp på slutet var att Filip hade en lott med 3-7 på. Efter att lagen gjort varsitt mål till så satte Melvin Myhrgren 2-7 med nån minut kvar. Hoppet fanns om en matkasse, vad vi nu skulle ha den till när vi skulle vara hela helgen här uppe, men det är ju alltid kul att vinna.
Nu blev det inga fler mål så vi fick nöja oss med besöket och att få se en match på den här fantastiska idrottsplatsen.

Vi hade bokat in oss på Hotell Östersund så vi det var bara hoppa upp på hästen igen och köra dom sista fem milen in till stan. Efter att vi kört över Sandsundsbron dömde Nilsson ut allt och alla. Ingen var ute den här ljumma fredagskvällen och det fick ”de” minsann höra i framsätet. Vi stannade till på Frösön efter att ha över Vallsundsbron. Inne i Östersund parkerade vi, checkade in, gick ett varv på stan innan vi plockade med lite käk upp på rummet och kollade padel.
Nilsson fortsatte att döma ut allt och alla.
Men det var rätt så trivsamt ändå.