Arena: Siljansvallen konstgräs
Match: Division 4 Dalarna
Publik: 83 (va över 100 där)
Målen: 0-1 (10) Mattias Stark, 0-2 (36) Mattias Stark, 1-2 (49) Olle Snell
Matchens lirare: Mattias Stark, DJIK

En vecka före midsommar spelar Leksand sin hemmamatch på konstgräs.
Med lyset tänt.
Trots att det är 20 grader, gräsplanen i kanonskick och det är ljust dygnet runt.
Ur led är tiden.

Otroligt utvilad, skojar inte när jag säger att jag sov till efter tolv, och otroligt redo för lite bättre fotboll den här kvällen var jag på eftermiddan när jag satte kurs mot Leksand för att äntligen få se Dalarnas hetaste spelare in action.
Nu i Dala-Järnas blåa dress.
Mot Leksands IF.

Det är faktiskt helt obegripligt hur någon kan välja att lägga en fotbollsmatch mitt i juni på en konstgräsplan när man har en vettig gräsmatta precis bredvid, men det var exakt så det var i Leksand den här kvällen.
Dessutom var ellyset på för fulla muggar.
Ännu mer obegripligt när det är strålande sol och en underbar sommarkväll – kanske den första för året.
Men så var det.
Bara å tugga i sig och hitta en bit stängsel att hänga på – för ni vet väl att det är förbjudet att bygga bänkar vid konstgräsplaner i Sverige?

När lagen kom in på planen och det visade sig att Dalarnas hetaste spelare skulle spela på andra kanten var det bara att masa sig över dit.
Där fick jag se ett Dala-Järna spela en väldigt bra fotboll. Bra passningsspel och bra rörelse gav massvis med chanser.
Mattias Stark tog till vara på två av dom på yppersta sätt när han först nickade in 0-1 på ett perfekt inspel från vänsterkanten och sedan 0-2 på en hörna. Kanonmål båda två.
Men hur gick det då för Dalarnas hetaste spelare, kanske ni undrar?
Jo, en bra första halvlek från honom också. Tyvärr förvaltade han inte något av sina kanonlägen som han hade. Leksandskeepern räddade både och det var lite frustrerat i vilan trots 0-2.

Under pausen blev det dock ett jävla drama. Höll på att bli mördad. På riktigt. Av ett ilsket gäng måsar. Jag tänkte ta en promenad runt löparbanan vid gräsplanen, men redan på första kortsidan så började fågeljävlarna skrika på mig.
Sen flög de mot mig och gastade utav helvete.
Då såg jag tre ägg på backen innan jag fick fly undan attackerna.
Stökigt värre!

Jag skippade både frivillig entré och fika. Leksands IF har fått tillräckligt med bidrag genom åren och det är på tiden att dom börjar klara sig själva.
Andra halvlek sågs från andra sidan – och blev helt annorlunda.
Hemmalaget fick tidigt, som en blixt från klar himmel, ett läge som Olle Snell pangade in i mål.
Sen blev det en helt annan match. Järna klarade inte alls av att dominera som dom gjorde i första och när 90 minuter var spelade tror jag gästerna var rätt nöjda med att åka från Siljansvallen med tre pinnar.
Inte för att det var det minsta orättvist.
Tvärtom, segern borde ha blivit större. Järna-goaten Nilsson hade bland annat ett nytt kanonläge innan han blev utbytt, men volleyskottet gick i backen och över. Dock ett gott försök.
Men andra halvlek blev mer rörig. Leksand fick med sig frisparkar från allt och på slutet tvingades Christian Albinsson i Järnakassen göra en fin räddning på ett friläge för att fixa segern.
Den var som sagt rättvis – men det satt hårt åt.

Jag tackade för mig och körde ut ur Leksand och söderut. Tog gamla vägen över Djura och ner till Djurås för att på nytt försöka fylla på Ad-blue. Det gick åt helvete den här gången också då automaten var trasig.
Fick bli lite inköp på Coopen istället och en senare middag i stugan.
Gott så!