Arena: Avestavallen
Match: Division 3 södra Norrland
Publik: 63
Målen: 0-1 (1) Calle Erenbrand, 1-1 (27) Albert Orre (straff), 1-2 (36) Macks Ekengren, 2-2 (45+5) Cass Ellis Fried-Jones, 2-3 (65) Andreas Smedbakken
Matchens lirare: Nasir Sayed Sharifi, AAIK

Vill du uppleva en resa bakåt i tiden.
Åk till Avesta.
Här har det inte hänt mycket på många år.

Det fanns faktiskt dubbla alternativ på väg hem från Tällberg. Rena lyxen, snudd på. Den här gången föll dock valet på det enkla och det var att ta Avestavallen som jag stört mig på länge att jag inte har.
Östansbo utanför Ludvika fick vänta.
Så när vi hade packat ihop på Gyllene Hornet, läxade jag upp familjen i minigolf innan resan söderöver tog fart.
Det blev ett potatisstopp och lunch i stugan innan jag körde sista biten ner till Avesta.

Har varit och spelat hockey här ett antal gånger under min uppväxt och det kändes som inget hade hänt sen 90-talet när jag svängde in på den stora grusparkeringen och knallade ner.
80 pickadoller i entré.
Får klassas som i högsta laget för division 3-fotboll.
Vill få med mig en näve lotter också, men de var slut. Hur de nu kunde vara det när det knappt var tvåsiffrigt i publik …

Bakom ishallen ligger en konstgräsplan och en gräsplan. Jag trodde matchen skulle spelas på konstgräset, för där brukar Avesta AIK lira, men icke. Det var huvudplanen som gällde.
Gräsmattan var ovårdad och stråna långa som i valfri villaträdgård efter en semesterresa.
På bortre sidan finns en stor läktare. Jag knallade dit, men förundrades direkt över det gigantiska avståndet till planen. Det var så stort att jag var tvungen att stega. Fick det till 30 meter. Det var löparbanor överallt, så jag ställde mig vid den inboxade höjdhopparmattan bakom målet istället så man fick se något av matchen.

Den hann knappt börja innan topplaget Hudiksvall tog ledningen. Det small i nättaket efter ett fint inspel och det här kändes direkt som att det skulle bli en enkel resa för HuFF, som de kallas, mot tre pinnar.
Det skulle bli något helt annat.
För trots att gästerna hade spelövertaget, bollar i både stolpe och ribba och så förändrades allt när deras keeper Sebastian Jonsson visades ut mitt i den första halvleken. Avesta fick dessutom straff som Albert Orre pangade in.
1-1.
Hudik återtog dock ledningen, trots att man spelade med en man mindre, genom Macks Ekengren.
Kort därefter fick Avestakeepern kasta in handduken på grund av en knäskada och det kändes som att hemmalaget kastade in en utespelare i kassen.
Trots det kom kvitteringen. På stopptid.
Det här skulle bli en spännande match i andra, det var säkert när jag betade av en del av dagens steg på den otroligt skabbiga anläggningen.
Unnade mig en korv, som var god, i hockeyhallens fik också.
Det ska upp på pluskontot.

Med tanke på utvisningen hade Avesta mer att säga till om efter vilan när jag lekte bollkalle på andra sidan.
Men Hudik var farligare och bättre.
Mitt i halvleken kom 2-3 – ett skott inbytte hemmakeepern borde ha räddat. Det skulle visa sig räcka för ytterligare en seger i jakten på division 2.
Avesta får kriga på i botten och förhoppningsvis lägger kommunen ner lite kärlek på Avestavallen framöver.
Det behövs.

Resan ”hem” var helt odramatiskt och gick via Salbohed. Sen väntade mer fotboll och valspurten i soffan på Lustigkulla.