Arena: Ängby södra BP
Match: Division 5 norra Stockholm
Publik: 110
Målen: 1-0 (30) Karl Scholander, 1-1 (44) Simson Pollak (straff), 1-2 (50) Maximilian Andersson
Matchens lirare: Karl Scholander, FKB

Ny kväll.
Nytt stängsel.
Då åkte Bromma överraskande på säsongens första förlust.

Det här är inte min stoltaste groundhoppingvecka. Än så länge, ska sägas. Två nya arenor är visserligen okej.
Men båda var trista Stockholmsanläggningar.
Stängsel.
Med allt vad det innebär.

Niklas var på hugget igen och kom till Blåsut. Sen styrde vi i god tid ut till Västerort. Ängby Södra BP ligger nästintill vägg i vägg med Islandstorgets tunnelbanestation.
När vi kom fram var det 300 fotbollsspelare, och publik, inne på planen. Två sjumannamatcher pågick samtidigt som spelarna i Bromma och Ursvik skulle värma upp.
Stökigt.
Jag öppnade med en dricka, mest för att jag blev så positivt överraskad över att det fanns en kiosk.
Det ska dom ha.

Sen spottade jag en ledig bänk på bortre lång. Snabbt som ögat högg vi den och efter en stund var pojkmatcherna över och seriefinalen i femman kunde dra igång. Vårt problem var att det stod folk i ett av alla mål till vänster om oss, vilket gjorde att sikten mot den sidan var klart begränsad.
Hemmalaget Bromma var överraskande svagt. De hade inte torskat en enda match under säsongen, men det här var Ursviks match. I alla fall rätt länge.
Bättre spel, bättre rörelse och bättre finess.

Ändå var det Bromma som tog ledningen. För gästerna hade bränt en straff när serieledaren var framme i ett sällsynt anfall i första halvlek. Det blev hörna, men den såg ut att bli alldeles för lång när reslige mittbacken Karl Scholander fick kanonträff med pannan och bollen seglade in i bortre krysset.
En stund senare, efter ett skadeavbrott där en läkare i publiken fick rycka in, kom 1-1 på ännu en straff.
Jag såg inte ett skit hur den gick in, men mål blev det.

I paus skulle det samlas steg. Andra halvlek var bättre. Hemmalaget ryckte upp sig och det blev en bättre batalj.
Men det gästerna som gjorde mål.
Riktigt snyggt var det också när Maximilian Andersson vinklade upp bollen i krysset efter ett par fina passningar.
Sista 20 ökade Bromma pressen i jakten på en kvittering. Det fanns nåt bra läge, men antalet chanser sett till övertaget var inget att skriva hem om.
Därför blev det 1-2.
Och det var väl tämligen rättvist får man säga.

Vi körde ner till Sumpan där Niklas tog tåget till Västerås. Jag brummade söderut och sadlade om för de sista stegen i Blåsut.