Arena: Viksjövallen 2
Match: Division 5 norra Stockholm
Publik: 102
Målen: 0-1 (35) Dino Rizvic, 1-1 (70) Malkolm Lundman (straff), 2-1 (72) Michael Dockery, 2-2 (80) Sükrü Demirci, 3-2 (90+1) Noah Ericsson
Matchens lirare: Malkolm Lundman, IFK

Årets trendbrott.
Årets andra halvlek.
Besöket i Viksjö blev verkligen ingen besvikelse.

Jag hade planer på att ta ett stängsel i norra Stockholm på kvällen. Men efter att ha mött upp Niklas på Söder där grabbarna som gör fanzinet AYHFTG hade releasefest blev det ändrade planer.
Vi skulle till Viksjö istället.
Men först skulle vi handla tidningar på Ölkemi vid Skanstull. Jag var ruskigt birasugen efter en rapp promenad dit, men fick hålla mig när jag skulle köra till Västerort.

Lite ont om tid blev så det fick bli tuben till Blåsut och sedan vidare färd ut till Viksjö.
Trivsamt lugnt i trafiken.
När vi kom fram guidade Tina Turner oss till fel sida om centrum. Fick rycka in och rätta till, vilket gjorde att vi var någon minut sena.
Så klart var parkeringen vid planen proppfull, men vi hade tur för det åkte några bilar precis när vi kom.
Vego var redan på plats.

Till en början såg det här ut som en helt vanlig bedrövlig konstgräsplan i Stockholm. Men när vi knallade såg uppenbarade sig ett trendbrott.
På bortre sidan hade de byggt bänkar.
Halleluja!
Det måste vara första gången man får uppleva det.
Halvt lyriska bänkade vi oss och fick se en rätt slätstruken tråkig första halvlek där gästerna. FK Bosna 08, tog ledningen efter en stund.
Mycket mer än det och ett par straffar som Viksjö inte fick finns inte att rapportera om.

Bättre blev det i andra. Mer öppet spel, sämre sikt. Solen gick ner och planer av den här digniteten har sällan UEFA-anpassade floodlights.
Det var, milt uttryckt, grumligt efter vilan.
Jag hade svårt att se stora delar av planen.
Men av det jag kunde se var det en underhållande match.

Hemmalaget vände på steken mitt i halvleken när man gick från 0-1 till 2-1. Bra jubel från hemmapubliken.
Sen var det chanser åt båda håll. Stolpträffar och nya bra lägen. Bosna kvitterade med tio kvar och för att komma ut först började vi knalla mot utgången när det kändes som att det skulle sluta 2-2.

Då fick hemmalaget en spelvändning och Noah Ericsson kunde snyggt sätta 3-2. Vilt jubel och avslitna tröjor.
Kul med känslor även på de här nivån.
Vi tackade för oss. Nikas och Vego körde hem till Västerås.
Jag till Maxi i Barkarby för okynneshandla några meningslösa saker och för att ta dagens sista steg.
Det hade blivit lite småkyligt efter en fin sommardag så det var skönt att komma hem till värmen i Blåsut sen.