Arena: Enavallen
Match: Svenska cupen, andra omgången
Publik: 1 576
Målen: 1-0 (27) Andres Odhiambo Omondi, 1-1 (44) Abdelrahman Boudah, 1-2 (63) Melvin Ljungqvist
Matchens lirare: –

Avancemang till gruppspelet av Svenska cupen.
Resten glömmer vi.
Både matchen och dagen.

Svenska cupen i Enköping med kick off 18.30. Det blir inte mycket sämre ur ett reseperspektiv.
Jag var på rull redan 15.15. Planen var att hinna ut ur stan innan helvetet bröt lös och ta en promenad i Enköping.
Det sket sig totalt.
Efter ett stopp på Posten i Årsta gick det bra, om än trögt, till Solna. I Kista tog det tvärstopp. Tre bilar hade krockat och där satt vi och ugglade i 45 minuter. Resan till Enköping tog lite över två timmar.
TVÅ TIMMAR …

Väl på plats parkerade jag bilen vid Enavallen och knallade in till stan för att joina Anderssonarna som satt på Players Inn och avnjöt bättre maltbrygder.
Jag tog in en Cola Zero.
Pris: 54 spänn …
Ur led är tiden.
Det blev inte ett superlångt besök för en stund senare var det dags att knalla tillbaka.

Mycket VSK-are på plats. 150 spänn i Entré och en kraftigt vädrad grönvit elva. Då blir det ju ofta som det blir, fast man tror nåt helt annat.
Insatsen från början till slut var klart underkänd.
Svagt tempo, dålig rörelse och extremt fattigt offensivt.
Faktiskt så att ESK under stunder av matchen var väl så bra, eller dåliga.
Dessutom lyckades det göra 1-0 när Victor Wernersson ramlade.
Det var väl ungefär då det började regna. Himlen var becksvart, men tack och lov kom det inte mycket mer nederbörd så vi klarade oss bra.
Boudah kvitterade med skallen precis före vilan.

I andra satte Melvin Ljungqvist 1-2 via hemmkeepern. ESK hade ett par lägen sen på slutet, men det blev inga fler mål.
Den viktiga segern, som innebär gruppspel efter nyår, var klar.
Halvfrussna knallade vi ut, men det tog tid att ta sig ut från parkeringen då en buss gjorde allt för att blockera varenda millimeter att köra på.
När vi skulle ut på 55:an var det en kilometer i kö för de höll på att asfaltera.
Det var liksom inte min dag, trafikmässigt.
Men efter en stund lättade det och vi kunde köra till Västerås där jag droppade av Anderssonarna och åkte till Lustigkulla där jag hade steg kvar att plocka in.
Det fick bli ett varv runt Svartån.
Sen var det game over.