Arena: Swedbank Park
Match: Allsvenskan
Publik: 8 720
Målen: 1-0 (24) Bonaventure Lendambi
Matchens lirare: Herman Magnusson, VSK

Alla räknade med en ny förlust.
Då gjorde VSK en kanonmatch.
Och slog Djurgårn.

Njöt ut det sista av sommaren innan jag rullade från Gagnef. Soligt men lite blåsigt när jag körde söderöver. Var in på Lustigkulla och droppade bilen innan jag knallade ner till Rocklunda.
Mycket folk i omlopp och mycket poliser ute.
Det blev ett par fina kalla och lite skönt surr på CS innan kick off.
Matchen var slutsåld, men det var nog inte många grönvita som trodde på seger efter 0-6 i huvudstaden förra veckan.
Så fel vi skulle ha.

För trots att gästerna var stekheta i inledningen av de båda halvlekarna så försvarade sig Grönvitt på ett ypperligt sätt. Framåt fick nya Bonaventure Lendambi då Dansken tydligen spelat mangas och inte velat träna ens för att tvinga fram en flytt.
Det gick fint det också.
För att inte hamna i tidsnöd spelade VSK ofta långt. Vid ett av tillfällena i första drogs KG ner. Hellisal lyfte in bollen i boxen och där kom Bonaventure flygande.
1-0 och vilt jubel.

Det blev inga fler mål i matchen. Djurgården hade ett inspel i stolpen, men resten av lägena räddade Franz Jäger fint. Ju längre matchen led desto mer säker kändes Grönvitts seger och efter fyra och en halv minuts tillägg blåste Mohammed Al-Hakim av och det stora jublet utbröt.
Försökte få med mig nån på en öl på stan, men det gick åt pipsvängen.
Istället knallade jag till Lustigkulla och somnade på soffan framför friidrotten på SVT.
Så kan det också gå.